Au pair - hur gör jag?
Jag har fått många frågor om hur man åker som au pair, om man ska åka privat eller med förmedling och om hur mycket det kostar. Eftersom jag har erfarenhet av både Australien och Europa tänkte jag därför skriva en guide med 11 (för 10 är för main stream och jag kunde ändå inte krympa ner det till det) enkla steg om hur du gör och vad det kommer kosta dig. Denna guide kan användas till alla länder (med undantag för USA, läs under steg 3).
Steg 1 - Vill jag åka som au pair?
Medan vissa drömmer om au pair-livet i flera år så kan vissa andra komma på idén bara för att ha någonting att göra efter studenten. Vilket som så är det okej, så länge du är förberedd på vad livet innebär. Så låt mig förklara det närmare. Du kommer bo i en värdfamilj. Du kommer jobba åt dem och de du bor med kommer därmed vara dina chefer. Du ska ta hand om dina chefers absolut mest värdefulla ägodel/ägodelar. Du kommer råka ut för kulturkrockar, oskrivna regler och du kommer känna dig som att du alltid kommer i andra hand. Au pair-livet är fyllt av ris och ros. Du kan ha en fantastisk familj som du älskar av hela ditt hjärta och du kan hamna i en mindre bra värdfamilj som kan förpesta ditt äventyr (om du hamnar i denna kategori, stick. Lämna familjen. Det är ditt äventyr och du ska älska det.). Oavsett vad som händer måste du förbereda dig på att det är jobb som gäller, inte ett gratis sätt att upptäcka en ny stad och ett nytt land. Du ska vilja ta hand om barn som kan vara lika underbara som jävliga och du ska vilja bo i en annan familj. Kanske vill du inte ta hand om barn? Det finns massa andra sätt att upptäcka världen på; vanliga jobb, volontärarbete, backpacking... Välj det sätt som passar dig och inte alla de personer du hört om.
Steg 2 - Vart vill du åka?
Steg 2 - Vart vill du åka?
Vilket land skulle du vilja upptäcka? Vilken kultur skulle du vilja lära dig mer om? Det finns massor av länder att välja mellan. USA, Australien, Storbritannien, Irland, Frankrike och Spanien hör till de mest populära. Läs på om länder, deras kultur och annat som kan vara viktigt att veta. Vad finns det att se och göra i ditt drömland? Och hur är det med din drömstad? Hur mycket vet du om den egentligen? Se till att ha lite kött på benen innan du bestämmer dig.
Steg 3 - Åka privat eller med förmedling?
Detta är en vanlig fråga. Om du vill åka till USA har du inget annat val än att ta kontakt med en förmedling, STS och Cultural Care är stora och pålitliga sådana. Till Australien är det vanligaste alternativet att åka privat just för att de har ett väldigt bra visum som du kan få utan att gå via en förmedling, men annars har Skandinaviska Institutet ett au pair-program till Australien. Men vad är egentligen skillnaden?
Om du går via en förmedling har du större säkerhet men även mindre frihet. Säkerheten i att om något går fel har du dem som kan hjälpa dig att komma på fötter igen, att deras familjer är kontrollerade (dock är du ändå inte garanterad en bra familj) och de har koll på alla detaljer. Om du däremot åker privat kan nästan vad som helst hända, vilket är lite charmen i det också. Du kan hamna i en värdfamilj som är helt underbar eller du kan hamna i en familj som inte behandlar dig helt rätt. Du får själv ordna allting. Om något går snett och du måste byta värdfamilj, ja, då är det också ditt ansvar. Min rädsla var just det att familjen skulle vara dålig, men på något sätt får man tänka sig ett worst case scenario; värdfamiljen är hemsk, du blir utslängd på gatan utan boende, vad ska du göra? Att hitta ett hostel, ny värdfamilj eller fixa flygbiljett hem är saker du skulle kunna ordna lika bra som en förmedling skulle göra.
Att åka med förmedling blir dessutom dyrare eftersom de kräver avgifter. Anmälningsavgift, extra dyrt visum om de assisterar dig i det, dyrare flygbiljetter... Ja, det är vissa saker som kan tillkomma i din slutsumma. Min kompis Teres åkte till Nya Zeeland och räknade ut att hennes au pair-år skulle kosta 6000-7000 kr mer om hon gått via en förmedling! Vad du än väljer är bra för dig, så länge du själv är nöjd och känner dig säker.
Steg 4 - Hitta värdfamilj.
Om du väljer att åka privat får du själv se till att starta en matchningsprocess. Det finns många olika sidor för detta, men den vanligaste är Au Pair World. På denna sida skapar du din profil och fyller i lite olika uppgifter (röker du, kan du jobba för en familj som röker, ålder på barnen, värdland och mycket annat). Vad som är extremt viktigt att tänka på när du fyller i denna profil är att inte ljuga och låtsas vara någon du inte är. För vad händer om du hittar på saker i din profil? Jo, du får en familj som passar din påhittade person. Var ärlig.
När profilen är klar är nästa steg att börja skicka meddelanden, intresseanmälningar, till familjer som matchar din profil. Dessa familjer kommer du hitta under Easy Find, snabbt och smidigt! Medan vissa får skicka meddelande efter meddelande till olika familjer (som jag fick när jag skulle till Australien) så får vissa meddelande efter meddelande från familjer utan att leta själv (i denna kategori tillhörde jag när jag skulle hitta min franska familj). Vilken kategori du än tillhör - ge inte upp. Det kommer vara slitigt, du kommer tro att du har hittat din drömfamilj och sen bom, så får du ett negativt svar. Processen kan vara lång eller kort - ingen matchningsprocess är den andra lik.
När ni skickat några meddelanden, kanske även mail, till varandra kommer nästa steg - Skype. Första Skype-samtalet kommer vara extremt nervöst. Det kommer kanske samtal två, tre och fyra också vara. Kanske alla, eller kanske inget av dem. Här är vi alla olika. Det är under Skype-samtalet du kommer få "känna på" familjen på riktigt för första gången. Din drömfamilj kan helt plötsligt vara hemsk, och den där familjen som verkade okej men inte mer kan vara helt fantastisk. Alla Skype-samtal ser olika ut. Vissa är som en arbetsintervju, vissa är mer som ett avslappnat samtal. Förbered dig för båda alternativen och gör frågor som är relevanta till familjen! Exempel på frågor kan vara:
- Hur ser de dagliga rutinerna ut?
- Hur är barnen? Intressen? Aktiviteter?
- Måste du köra bil? Och hur mycket tillgång kommer du ha till bilen (dvs, får du använda den utanför jobbet?)?
- Hur mycket får du i lön?
- Hur kommer du bo? Eget rum är "ett krav", då du måste ha ett eget krypin, men har du eget badrum? Hur ligger huset/lägenheten i förhållande till affärer och staden?
- Hur är lokaltrafiken?
Annars kan jag inte säga annat än lycka till!
Om du åker med en förmedling kommer de efter din ansökning skicka in dig i en matchningsprocess som liknar den process du har om du åker privat.
Steg 5 - Flygbiljetter.
Du har hittat din värdfamilj - grattis! Du ska nu boka flygbiljetter till ditt framtida värdland. Prata ihop dig med din värdfamilj... Vilken flygplats vill de att du landar på? Vilken dag? Någon tid som är bättre än en annan? Inga frågor är för dumma. Du har även ett val att göra - enkelbiljett eller tur- och retur?
Till Frankrike och andra europeiska länder skulle jag rekommendera att boka enkelbiljett. Vem vet om du ska göra en Eurotrip på väg hem? Biljetterna är dessutom så pass billiga att det inte spelar någon roll. När det kommer till Australien blir det lite tuffare. När du ska in i landet kan de nämligen kräva bevis på att du har en biljett ut ur landet eller att du har något de kallar "sufficient funds", alltså tillräckligt mycket pengar för att klara dig i landet och köpa en hembiljett om det skulle krävas. Denna summa brukar ligga på 5000 AUD, alltså runt 30 000 SEK. Jag har aldrig hört om någon som blivit kontrollerad, men för att jag skulle känna mig säker köpte jag en tur- och returbiljett. Problemet var då att jag var låst vid Sydney Kingsford Smith vid hemfärden. Vanligast är att köpa en enkelbiljett, många väljer att backpacka i Asien och flyga hem därifrån, en biljett de bokar när hemfärden närmar sig.
Prismässigt är tur- och returbiljetter billigare (min kostade 12 000, alltså 6000 per väg). Enkelbiljett kostar runt 7000, men du kan ha tur och hitta billigare. Sidor jag kan rekommendera är Skyscanner, Momondo och Kilroy, men alternativen är många! Se även till att boka biljetter i inkognitomode, webbläsaren sparar då inte cookies som hemsidorna använder för att pressa upp priserna på biljetterna du tittat på tidigare. De blir alltså helt plötsligt billigare eftersom de inte vet om du varit inne där eller inte. Kontrollera även att priset inkluderar bagage. Ska du åka inom Europa? Kolla SAS ungdomspriser, Stockholm Arlanda till Paris Charles de Gaulle kostar endast 399 kronor med serviceavgift (juni -14).
Steg 6 - Visum.
Ska du resa inom EU? Då behöver du självfallet inget visum med ditt svenska pass!
Ska du däremot resa till Australien eller Nya Zeeland behöver du ett visum. Detta heter Work & Holiday Visa och är giltigt ett år efter du kommit in i landet. Under din ettårsperiod kan du lämna landet och komma tillbaka så många gånger du vill! Detta visum har vissa krav, ett av dessa är att du måste vara mellan 18 och 30 år. Ett annat är att du bara får jobba hos samma arbetsgivare i sex månader. Kolla noga upp vad som gäller och fixa aldrig visumet hos någon annan är Australiens (eller Nya Zeelands) immigration! Visumet till Australien kostar runt 3600 kronor, Nya Zeelands är något billigare. Ett Visitor Visa till Australien är gratis men måste ansökas om (gäller i tre månader men du får inte jobba på det, det är dock bra att veta om din familj ska hälsa på), Nya Zeelands turistvisum är också gratis men kräver ingen ansökning innan. De kommer dock kräva att du visar upp en hembiljett i tullen!
Allt jag skrivit om visum är fokuserat på Australien. Allt detta kanske inte stämmer (förutom turistvisumet som jag har koll på) med Nya Zeeland och det är därför viktigt att du kollar upp vad som gäller på det visumet. Regler kan även ändras - håll dig uppdaterad!
Steg 7 - Försäkring.
Tyvärr kan olyckan vara framme i utlandet. Du kan bli sjuk, saker kan bli stulna... Vad som än händer så är det bra att vara förberedd! Din hemförsäkring gäller bara resans första 45 dagar och du måste därför skaffa en tilläggs- eller reseförsäkring. Kolla med olika försäkringsbolag, vissa har en specifik au pair-försäkring. Jag skaffade en vanlig reseförsäkring hos Länsförsäkringar till Australien och hos Folksam till Frankrike som täckte det mesta. De kostade runt 2600 kr styck.
Steg 8 - Tråkiga, nödvändiga saker att ordna med innan avfärd.
Läkarbesök, ta ut mediciner, besöka banken... Innan jag åkte till Australien gjorde jag denna lista att checka av innan avfärd. Den innehåller det mesta som man behöver göra innan avfärd. Jag lägger in den här i en liten utvecklad och förbättrad version:
- Visum - till länder som kräver det. Läs noga igenom visumreglerna.
- Flygbiljett - boka innan visumet då du behöver ange datumet då du anländer i din ansökan.
- Försäkring - jag valde Länsförsäkringar och Folksam, men det är ditt eget val.
- Internationellt körkort - vissa säger att det är ett måste i Australien, vissa säger att det inte behövs och att det är onödigt. Ett internationellt körkort är en översättning av ditt svenska och kostar 250 kronor hos Motormännen, en billig försäkring ifall polisen skulle vara kinkig. Inom Europa behöver du inget internationellt körkort.
- Fullmakt på banken - genom att skriva en fullmakt på din bank kan dina föräldrar göra saker som du annars bara kan göra själv. Ny bankdosa, nytt bankkort, överföringar, räkningar... Väldigt bra att ha om något skulle hända.
- Meddela jobbet - har du jobb måste du självklart säga upp dig eller hur du väljer att lösa det med din arbetsgivare.
- Resväska - här finns det många olika åsikter. Ska du backpacka? Vill du då åka med ryggsäck eller vill du ha en stor väska som du sedan byter ut mot ryggsäck? Jag valde att åka med en Burton-väska på 121 liter och köpa ryggsäck på plats.
- Tandläkare - kan vara bra att besöka en sista gång.
- Säga upp mobilabonnemang - ett mobilabonnemang som ligger och kostar massa pengar är onödigt. Skriv över till ett refill-alternativ eller säg upp helt och hållet.
- Böcker - ta med någon enstaka bok. Böcker kan du köpa på plats och de tar dessutom bara plats i resväskan.
- Foton - vill du ha foton på familj och vänner i ditt rum i ditt nya land?
- Kopia på pass, körkort, visum och biljetter - mycket viktigt ifall något skulle försvinna.
- Presenter till familjen - svåraste punkten. Köp något som är typiskt för Sverige. Det finns fina böcker om Sverige på engelska på både Adlibris och Bokus. Sweden A-Z och You know you are Swedish when... är bara två av dem. Till värdbarn/värdbarnen kan man köpa leksaker eller liknande, fråga föräldrarna eller tidigare au pairer vad de skulle rekommendera! Även svenska godsaker kan ges i present. Se steg 9.
- Linser och mediciner - viktigt att komma ihåg om man inte vill vara halvblind och sjuk.
- Adapter - till Australien behövs adapter men det är inte nödvändigt inom EU och Schengen. Ta med ett grenuttag så får du många uttag till mobil, kamera, platt- eller locktång eller vad du nu kan ha med dig.
- Växla pengar - jag växlade online via Unimon, pengarna skickas då rekommenderat till närmaste uthämtningställe. Fungerade hur bra som helst. Du kan även ta ut via vanliga uttagsautomater i ditt värdland, kostnaden är nästan densamma.
Steg 9 - Presenter.
Till seden hör att du ger presenter till värdfamiljen och detta tycker jag är svårast. Vad tycker barnen om? Vad ska du ge värdföräldrarna? Ett tips är att prata med familjens nuvarande/dåvarande au pair! Vanligt är att man köper en bok om Sverige till värdfamiljen (se tipsen under förra punkten) och kanske något svenskproducerat. Om du ska till ett land med sträng tull måste du noggrannt läsa igenom vad du får ta med dig in i landet (i Australien är kött, nötter, frukt och annan mat omöjligt, men de kan även neka trä- och läderprodukter eftersom de också kommer från växt- och djurriket). Eftersom jag tycker denna punkt är så svår kan jag inte ge några konkreta exempel, använd er fantasi!
Steg 10 - Att komma fram.
Steg 10 - Att komma fram.
Grattis, du har nu tagit dig till ditt nya värdland och din värdfamilj efter den långa processen. Det kommer vara tufft. Det kommer att vara en omställning. Språksvårigheter, nervositet, blyghet, allt kommer kännas konstigt. Några saker som kommer kännas konstigt är att våga ta mat ur deras kyl, frys och skafferi, sitta vid ett middagsbord med din nya familj, våga tillbringa tid med dem och inte gömma dig på ditt rum, säga åt barnen... Ja, listan kan göras lång. Men håll ut. På två veckor borde du känna dig någorlunda bekväm i alla fall. Men att känna sig riktigt hemma kan ta en månad eller flera! Ge inte upp.
Om värdfamiljen däremot är dålig och inte behandlar dig rätt ska du självklart inte stanna. Det är ditt äventyr och de ska inte förstöra det. Börja med att prata med dem, men om det fortfarande inte känns rätt kan du säga upp dig. Du måste dock ge familjen två veckor att hitta en ny au pair. Du har då även tid att hitta en ny värdfamilj, men om det inte känns rätt kan man alltid söka vanligt jobb, bara resa i landet eller helt enkelt ta sitt pick och pack och åka hem.
När det gäller hemlängtan... Vi får alla det, mer eller mindre. När jag kom till Australien längtade jag inte hem förrän efter tre månader då den första snön föll hemma. Jag trodde det var något fel på mig som inte hade hemlängtan eftersom det kändes som att många grät sig till sömns varje kväll. Vad vill jag säga med det här? Vi är alla olika och reagerar olika på förändringar. Därför kan jag inte heller ge dig några konkreta råd på hur du hanterar din hemlängtan. Du vet själv bäst vad som fungerar för dig.
Steg 11 - Hemfärden.
Så har dagen kommit. Hemfärden. Du har förmodligen ett helt fantastiskt år i ryggen och nu har det kommit till sitt slut. Du ska nu lämna det som varit ditt land, din familj och ditt hem bakom dig för att komma tillbaka där du startade. På något sätt känns hemfärden oftast tuffare, i bakhuvudet när du åker i början av året finns ändå vetskapen om att hemmet finns kvar, men nu när du lämnar ditt värdland och värdfamilj bakom dig... Ja, då är det slut. De kommer visserligen alltid, även om ni inte håller kontakten, finnas med på ett litet hörn eftersom du trots allt tillbringade en del av ditt liv där med dem.
Så ja, hemkomsten kommer också vara tufft. I början kommer du stå i centrum och alla kommer fråga hur ditt år har varit, men till slut så kommer alla frågor att upphöra. Du är inte speciell och spännande längre. Du kommer dig slå dig till ro hemma och förmodligen är det då, när du kommer in i alla gamla rutiner och vanor, som tristessen och saknaden slår till. Vad ska man säga egentligen? Gråt inte för att det är över, le för att det hände!
Packning... Hur var det nu igen?
När jag åkte till Australien gjorde jag ett katastrofalt misstag. När jag lämnade Sverige hade jag hela 27 kg i väskan, maxvikten låg på 30 kg. När man flyttar utomlands vill man gärna ta med sig Sverige, men ibland måste man tänka längre... Exempelvis på att du även ska hem med massa nya saker och ett helt nytt land du hellre tar med dig hem i väskan!
De tips jag kommer lägga upp nu låter hemska och direkt kommer ni tänka "åh nej, men så där kan jag inte göra!". Jag tvingar er inte att följa detta till punkt och pricka, men här är en lista med tips som kanske kan få er att undvika de vanligaste misstagen!
- Packa lätt och efter klimat. Australien kan vara kallt, tjocksockar och en tjocktröja är att rekommenderas även om du bara kommer vara där under sommarmånaderna. Om du ska till ett land där du kommer uppleva alla årstider packar du självklart för alla årstider, men här kommer den tuffa biten; packa så du har kläder för en vecka totalt med alla årstider inkluderade.
- Allt går att köpa. Ta med små reseförpackningar av schampoo, balsam, tvål, body lotion, tandkräm... Ja, allt du tycker att du behöver, men begränsa dig till det allra nödvändigaste. De kommer att ha affärer där.
- Rensa ur din necessär. Necessärer kommer från ordet necessary och ska bara innehålla nödvändiga saker. Tjejer, behöver vi allt det där sminket, krämerna, sminkborttagningen, ansiktsvattnet...? Ja, ni vet vad jag pratar om. Prioritera. Det finns att köpa på slutdestinationen.
- Tänk på vilka kläder du packar, inklusive skor! Ta inte med dig ett par skor som du bara kan ha till just den där outfiten, eller den där jackan som bara passar till den där toppen... Tänk bredare. Ta saker som du kan variera och är lättmatchat!
- Ta alltid med dig ett par bra tränings- eller promenadskor. Dina ömma fötter kommer att tacka dig.
- Ha åtminstone med dig en "finare" outfit (klänning, kjol och topp, jeans och topp...) i fall din värdfamilj eller någon annan bjuder ut dig på middag eller ett annat event.
- Ta med dig kläder du kan slänga, inga som betyder alldeles för mycket för dig. Du kommer behöva rensa på vägen hem. Be heartless.
- När du tror att du är klar; rensa bort ungefär hälften.
Jag har turen att jag får ha två väskor om jag flyger med SAS, plus att jag kommer komma hem någon sväng under årets gång och då kan byta ut kläder och garderob. Planen är dock att bara ha en väska på 121 liter och max 15-18 kg. Jag återkommer dock med det och hur min slutgiltiga packlista blir...
Den närmaste tiden och framtiden
Som ni ser går redigeringen av bilderna inte så bra, mest för att det är extremt tråkigt. För er bloggläsare som väldligt gärna vill läsa om min och Saras resa längs med östkusten och se bilder från den kan läsa här, jag ska också lägga upp inlägg så småningom.
Vad är det som tar sådan tid då? Jo, jag är ju beroende av Netflix, det erkänner jag. Sen jobbar jag. Utöver denna tid går mycket åt till att leta ny värdfamilj.
Ja, ni läste rätt. Jag gör det igen. Denna gång blir det Frankrike!
Hong Kong
Ett plan avklarat i torsdags.
Två i dag, varav ett på dryga elva timmar.
Jag har nu landat i Hong Kong och ska ta det sista planet på runt nio timmar för att sedan landa i Sydney. De enda jag har att prata med är rullbanden ("please hold the handrail and please mind your step", har avverkat runt tio och har nog minst lika många kvar).
På Frankfurt när jag fick mina biljetter gav tanten mig de bästa platserna som fanns kvar, tack för det! Plats vid gången och bara en vägg framför mig. Detta innebar alltså riktigt bra med benutrymme, men att sätet inte gick att fälla bak. Inte mig emot, min inre klocka förhindrade ändå alla sovmöjligheter. Istället har jag tittat på två av tre avsnitt av dokumentären om stora barriärrevet och ett avsnitt av en dokumentär om Galapagos. Biologinörden inom mig gör frivolter, underhållningen får fyra av fem toasters (avsaknaden av undertexter på andra språk än kinesiska drar ner det tyvärr).
Mat? Trerätters lunch och frukost, fyra av fem toasters. Dras ner av frukosten och att mitt första val till lunch tog slut (ja, vi hade möjligheter). Glassen räddade allt.
Komfort? Fyra av fem toasters.
Service? Tio av fem toasters. Japp, så bra var dem. Jag tror säkert de hade kunnat anordna en liten show med sång och dans om jag bad dem om det.
Det kom precis fram en svensk mamma till mig och började fråga mig på engelska om vad den lokala tiden är, jag flinade och sa att det gick bra att fråga på svenska. Båda drog en djup suck av lättnad, there's nothing like Swedes when you're tired.
Lokal tid: svensk + sex timmar.
Tid i Sydney: svensk + åtta timmar.
Bright lights
Äventyret har börjat
När detta inlägg dyker upp på bloggen bör jag ha påbörjat min resa till andra sidan jordklotet. Frankfurt, Hong Kong och slutdestinationen Sydney är resrutten och den totala flygtiden kommer landa på runt 26 timmar.
När jag skriver det här är det fortfarande ett bra tag innan jag åker och nervositeten har ännu inte infunnit sig, men jag vet att det kommer. Jag vet att jag, i framtiden, förmodligen har gråtit på flygplatsen, att jag har fjärilar i magen och en ångestklump i halsen.
Men jag lever på hoppet om att det kommer gå bra och på vetskapen om att jag följer min dröm.
Sista natten och den sista måltiden
Så är sista natten i Sverige kommen. Blandade känslor, men ingen nervositet alls konstigt nog.
Mest sitter jag och tänker:
"Lilla jag, vad har jag hittat på?"
Sen kommer jag inte längre.
"Lilla jag, vad har jag hittat på?"
Sen kommer jag inte längre.
Hoppsan lilla fjäril. Nu är det dags att testa vingarna.
Det här konstverket från den sista måltiden kallar jag kort och gott för Nästan Alla Hjärtefolk. Från vänster: pappa, Sofias pappa B och hans sambo M, Sofia, farmor, E och bror A, jag, syster E, bror L, syster S och farfar.
Gårdagskvällen, natten och den här morgonen
Hade en grym gårdagskväll, natt, den här morgonen... Ja, vi i syskonskaran kom inte i säng förrän runt halv fem när äldste A med flickvännen E och barnet S åkte hem. Mycket prat och många skratt. Att vara alla samlade innan vi sticker åt olika håll var obeskrivligt. En av de bästa kvällarna i mitt liv, förhoppningsvis blir det fler gånger!
Sofia och S myser.
Stockholm i mitt hjärta
Hela tjocka släkten är här, nästan i alla fall.
Pappa, pappas fru Sofia. Min syster E, mina "låtsassyskon" (de är som mina riktiga, därav citationstecknen) L och S (A jobbar men vi ses i morgon), As flickvän E med söta barnet S. Farmor och farfar. Sofias pappa B med sambo M.
Älskade folk.
I think I misplaced something important...
Livet är ett äventyr. Därför får man tappa bort passet precis när man ska lämna hemmet. Jag säger inte att det är bra, jag säger bara att man får göra det. Det krävdes tre personer som letade och en fjärde hjärna att hitta det. Så kan det gå, men det kom ju med tillslut. Till mitt försvar var det ett helt logiskt ställe att ha passet på, i alla fall då. Sen kan man ju glömma att plocka fram det igen lagom till avfärd, det är ju helt frivilligt.
Det som är glömt är glömt, jag kan köpa allt i Australien utom ett pass.
R hälsar att hon är jättesexig. Jag håller med.
Packning
Det här med packningen gör mig galen... Min väska väger utan necessärer och skor enbart 15 kilogram. Jag menar... 15!? Jag får ha det dubbla med mig! Bara att packa är ett äventyr, kanske är vår våg trasig? Detta måste utredas... Nya tag i morgon!
Bilder från gårdagen, fotograf: A
Vi ses, del 1
Så var fler avsked gjorda. Middag med R, E, A och M och jag fick säga hej då till alla utom M. Jag vet inte vad jag ska säga om det, inga ord kan beskriva det. Att stå och krama R utanför Chiliköket och skaka, gråta och skratta. Skaka av chocken att dagen är kommen och av undertryckta känslor, gråta av att man inser att man träffas för sista gången på väldigt länge och skratta för den tiden man faktiskt har haft tillsammans.
E körde hem mig och sen fick vi säga hej då (vi ses) i bilen, till tonerna av Hurts låt Wonderful Life. Även då flödade tårarna.
Don't let go
Never give up, it's such a wonderful life
Never give up, it's such a wonderful life
Jag har inget mer att säga annat än att jag är lyckligt lottad som har fått ha så grymma människor runt mig.
Peace mannen, kick some asses in Lund! Oroa dig inte för något, du är kungen.
London calling, baby! Storstadstjejerna, yeah buddy! Are you taping? I hope you are. Live the british life, dudette!
Välkommen, Facebookvänner!
Att det endast är en vecka kvar till avfärd firar jag med att länka till min blogg på Facebook.
Så välkommen hit, Facebookvänner! Detta kommer vara en blogg om mitt liv i Sydney, en vardagsblogg helt enkelt. Om ni tycker att det är egocentriskt och jobbigt behöver ni inte läsa, men om ni är intresserade av kängurus, koalor, Sydney Opera House, Harbour Bridge, Bondi beach, andra stränder, sommarvärme och bara allmänt om kulturkrockar och resor, välkommen att stanna kvar!
Kommentera, engagera er, ställ frågor, lev om... Allt blir så mycket roligare då! Var inte blyga, jag kan spåra er IP-adress ändå.
Följ med eller stanna kvar, detta kan vara en chans att upptäcka världen genom mina ögon.
Följ med eller stanna kvar, detta kan vara en chans att upptäcka världen genom mina ögon.
En vecka
Sju dagar kvar i Sverige, ynkliga fem i Piteå. Dagligen ställs man inför dilemmat om man ska umgås med sin familj eller sina vänner.
Jag har äntligen gjort ett schema jag är nöjd med, tiden känns rättvist fördelad och jag måste säga att det är tur att min mamma jobbar. Då kan jag ju faktiskt inte tillbringa tiden med henne. Nyligen fick jag även veta att jag har torsdagen i Piteå eftersom jag inte flyger till Stockholm förrän på kvällen.
Humöret pendlar från exalterat till ångestfyllt. Jag är så glad och lycklig och kan knappt vänta tills jag är där, men samtidigt känns det som att jag håller tiden i en sele och kör ner hälarna i backen för att få den att sakta ner. "Snälla, inte så fort!"
En vecka, sju dagar, 168 timmar, 10080 minuter, 604800 sekunder.
Update, lista över vad som måste göras
- Visum
- Flygbiljett
- Försäkring (Länsförsäkringar, väntar på försäkringsbrevet)
- Internationellt körkort
- Fullmakt till pappa på banken
- Be banken skriva ut kontoutdrag över alla konton och mina fonder
- Meddela jobbet att jag åker
- Resväska
- Tandläkare (20/6)
- Säga upp mobilabonnemang (låter bara mobilräkningarna rulla på eftersom det blir det billigaste alternativet)
- Böcker
- Foton (hinns inte med, kör på bakgrundsbilder på nära och kära på datorn istället)
- Adressändra? C/O?
- Kopia på pass, visum och biljetter
- Presenter till familjen (hälften klart)
- Linser för 12 månader (beställda men inte köpta och hämtade)
- Adapter * 2
- Växla SEK till AUD
- Köpa reseförpackningar med schampoo, balsam, tvål och hudlotion
Allt som måste beställas och göras är alltså klart nu! Alldeles nyss tecknade jag försäkringen hos Länsförsäkringar och väntar nu bara på räkningen och försäkringsbrevet! I går kom pengarna och det internationella körkortet. Körkortet beställs hos Motormännen och kostar 250 kr plus 20 kr i frakt och expeditionsavgift. Pengarna beställde jag via internet hos Unimon som min bank har ett samarbete med. Hur smidigt som helst, skickas rekommenderat till närmaste uthämtningsställe!
330 AUD = 2056 SEK. Check! Det ser ut som Monopol-pengar. Och ja, jag är lika trött som jag ser ut.
Och ett internationellt körkort!
I miss you, my friend
Funderade ett tag på att ta ett kort på min tomma, stirrande blick men kände att jag kanske skulle bespara er det. Den senaste tiden har jag jobbat, jobbat och jobbat, därför blev det tyst här. Sju timmar på fredagen, 14 timmar både lördag och söndag tar ut sin rätt. Sov som en klubbad säl i natt och steg upp halv tolv, vips så var den dagen borta!
Så vad har hänt? Jo, jag har varit tvungen att säga hej då till min mycket goda vän sedan årskurs sex. Och jag fick inte ens en hej då-kram, utan allt fick äga rum på Facebook. Hon är nämligen i sitt hemland Polen och kommer inte hem förrän den 16 augusti. Som ni kanske vet lämnar jag Piteå dagen innan. Jag försöker verkligen se det som ett "vi ses" men det är svårt, hon ska nämligen dessutom plugga psykologi i Polen (way to go, jag visste att du skulle klara det och jag är så glad för din skull!!!) så det här med att ses kommer inte kunna ske så ofta.
Känns som att jag bara babblar på, vad jag vill ha sagt är;
Vi ses. Jag vill inte säga hej då, hej då känns som att det avslutar vår vänskap. Så jag säger vi ses, jag kommer sakna dig och ja, du kan skryta om att du har en vän i Australien. Jag kommer sakna att skicka lappar med dig och att sitta och vara jobbig med dig på lektionerna. Om det är meningen att det ska göra så här ont i hjärtat vet jag inte hur mycket jag orkar med.
Vi ses. Jag vill inte säga hej då, hej då känns som att det avslutar vår vänskap. Så jag säger vi ses, jag kommer sakna dig och ja, du kan skryta om att du har en vän i Australien. Jag kommer sakna att skicka lappar med dig och att sitta och vara jobbig med dig på lektionerna. Om det är meningen att det ska göra så här ont i hjärtat vet jag inte hur mycket jag orkar med.
<3
Provpackning
I dag provpackade jag för första gången. Känns som att jag packade för en resa till Sibirien och inte Australien och känner att det är något jag verkligen måste jobba på.
Väskan jag har kommer från Burton och är en mjuk väska på hjul. Den rymmer 121 liter och därför kallar jag den min walk-in closet på hjul. Det bästa är att det är en "lifetime guarantee against manufacturer's defects" och att affären jag köpte den på byter skateboard-hjulen om de går sönder. Tom väger den 5,9 kg och med begränsningen på 30 kg betyder det att jag har 24,1 kg att röra mig på. Känns ganska bra ändå, bara jag nu packar ner rätt kläder.
På jungfruresan blev min kära studentpresent försenad hem, därav lappen. Hur den inte kom på planet från Arlanda till Luleå är en bra fråga...
4-7 nätter, 121 liter... Bara jag som inte får det att gå ihop?
Jag vågar hoppa
Första augusti. Gulp.
I dag har vi klivit in i månaden då jag kommer göra en drastisk förändring i mitt liv. Australien-månaden. Jag har exakt två veckor kvar i min hemstad. Lilla, lilla, Piteå. Jag kommer trots allt sakna dig.
Jag kommer att sakna dina soliga dagar då jag cyklar förbi Södra Hamn och hör fiskmåsarna. Jag kommer att sakna att ha skärgården runt hörnet. Jag kommer att sakna Sveriges första gågata med de få affärerna som finns längs med den.
Jag kommer att sakna att exakt veta hur jag ska snurra från diskbänken för att komma i perfekt läge till kylskåpet när jag lagar mat. Jag kommer att sakna det uppnötta märket i golvet där vi alltid sätter foten när vi går mellan huset och glasverandan.
Allt detta är fysiska saker, med undantag för min familj och mina vänner som jag inte ens tänker nämna. Att jag kommer sakna dem är underförstått. Vad jag även kommer sakna är med abstrakta saker som dofter, ljud och känslor.
Vad jag sitter och tänker på är att jag kommer sakna allt det här, men vad kommer jag sakna när jag kommer hem igen? Allt det jag nämnt kommer finnas kvar, men kommer jag någonsin återvända till Australien efter mitt "år" där? Kommer jag någonsin få uppleva de dofterna, ljuden och känslorna igen? Kommer jag få träffa de personerna jag lär känna igen? Kommer jag någonsin få gå på de gatorna ytterligare en gång?
Våra liv är fullt av val och chanser. Ibland måste man kasta sig ut trots att man helst vill klamra sig fast vid sin mammas hand och stanna kvar i säkerheten där ens rötter finns. Jag kastar mig ut, men inte utan en fallskärm. Jag räknar långsamt ner tills hoppet kommer och jag gör det i vetskap om att min fallskärm kommer vecklas ut och hålla. Jag vet att jag har något att återvända till och därför vågar jag hoppa.
I väntan på snigelpost
Det känns som att tiden står stilla. Samtidigt känns det som om den rusar förbi snabbare än jag hinner se den. Låter det logiskt?
Jag har passerat "tre veckors"-gränsen och jag väntar på att mitt internationella körkort samt att mitt International Youth Travel Card (som man måste ha för att kunna använda Kilroys ungdoms- och studentbiljetter, samt att du kan få massa rabatter) ska ramla ner i brevlådan. Sedan har jag bara försäkringen som jag ska ta mig för att ringa och fixa. Just nu vill jag bara att allt ska vara klart, samtidigt som jag vill dra ut på tiden och fortsätta fixa och trixa.
Jag har inte ens påbörjat detta äventyr, inte på riktigt, och jag planerar redan nästa. Om jag inte tar mig in på linjen som tar mig till min framtidsdröm vet jag inte vad jag ska plugga, så varför göra det? Livet är ett äventyr och jag vill leva det. Jag är lika exalterad över det här äventyret som planerna jag har för tiden efter Australien. Det är äntligen nu jag kan börja leva.
