Terra Nivium

Så ytterligare ett grattis, denna gång till min kära vän som också fyller år i dag.

 

Vi delar födelsedag, efternamn, nästan samma förnamn, har väldigt lika mellannamn, våra mammor hade samma efternamn som ogifta... Jag slutar nog där.

 

Grattis på 20-årsdagen, kära vän, och jag tycker fortfarande att du ska trycka in ett besök på Systembolaget i ditt pressade schema.

 

Så var dagen kommen.

 

20 bast. Jag får nu gå på Systembolaget, vilken grej! Här har jag ändå fått köpa alkohol eftersom jag är över 18 år. Jag får fira min födelsedag i stekande hetta!

 

Hur firar jag min födelsedag?

 

I förmiddags gick jag till mitt första läkarbesök någonsin (om jag var för liten för att komma ihåg eller förträngt det räknas det inte) och fick receptbelagd medicin till priset Sydney-Melbourne, tur och retur med flyg. För att rapportera lite hur det annars fungerar med sjukvård här; svenska medborgare som reser på annat visum än turistvisum (tror jag - kan hända att det funkar med alla visum) kan skaffa MediCare-kort. Om du får betala för sjukvården, vilket jag fick, kan du få pengar tillbaka om än det inte är hela summan. Tyvärr funkar detta inte med medicinerna, men det är absolut bättre än ingenting. Jag betalar ungefär 180 svenska kronor för mitt läkarbesök efter att jag fått tillbaka pengar från MediCare, vilket jag tror är billigare än ett läkarbesök i Sverige. Rätta mig gärna om jag har fel. Receptionisterna grattade mig så mycket på födelsedagen när jag kom ut och skrattade när jag svarade att receptet var det finaste jag fått i födelsedagspresent än så länge.

 

Sedan gick jag till gymmet och hade en, enligt mig, riktigt bra halvtimme med en personlig tränare. Sist jag hade honom var han riktigt dålig, men i dag... Wow. Alla har vi dåliga dagar, det hade han definitivt förra gången. Sist mina ben skakade så här mycket var efter att ha åkt skidor i Åre i påskas. Självklart fick jag en födelsedagspresent från mitt gym också, vilket jag visste att jag skulle få. Hade tänkt mig en vattenflaska eller ett hälsosamt mellanmål, men nej. En flaska mousserande vin, skål! Tycker mitt svenska gym kan lära sig från mitt australiska.

 

I kväll blir det middag ute med Sara, Sophie och en annan svensk tjej och jag sörjer inte ett dugg att jag inte får (får och får - jag kan, det är inte farligt, men det är inte bra heller) dricka alkohol... Vad jag sörjer är att jag inte får äta mejeriprodukter inom två timmar före/efter jag tagit min medicin. Choklad? Glass? Hallå?

 

I dag började pojkarna skolan igen och mitt liv börjar återgå till det normala. Det är väldigt konstigt med en skolstart i januari, men samtidigt väldigt logiskt med tanke på att de precis har haft sitt sommarlov. En sak är ny för detta skolår; 10-åringen har börjat på en ny skola. Han går nu på samma skola som 15-åringen och räknas nu officiellt till som en stor pojke (trots att han fortfarande går i Junior School) i mina ögon. Han var så otroligt söt i sin nya skoluniform när jag träffade honom i affären att jag inte kunde låta bli att rufsa till hans hår. Nu måste han ta bussen till skolan och det innebär att det är slut med att skjutsa och hämta honom, alternativt tvinga honom att gå till skolan så Mitch får en promenad. Inte sjunga med honom till radion i bilen... Sorgligt men sant, alla måste vi växa upp.

 

Och på tal om att växa upp. Jag har bara ett fåtal dagar kvar som tonåring. Åldersnoja? Ja. Jag vill inte bli vuxen.

 

Sedan kan jag meddela att livet som au pair inte alltid är lätt. Eller det är snarare inte alltid lätt att ha husdjur. De kan bära på sjukdomar som ringorm, en svampinfektion som gör att man ser ut som en prickig korv. Vem tror ni är värst drabbad? Jo, jag. Tack och lov ska den vara lätt att bli av med (fast jag kanske måste till läkaren om det inte reder ut sig snart, är som sagt värst drabbad) och det enda positiva är väl att jag inte har i ansiktet. Bara sisådär 15-16 stycken på armar, axlar och ben. Jo, man tackar och bockar!

Jag har märkt att jag har ett visst antal trogna läsare varje dag och jag tänkte därför försöka göra en liten undersökning för att se om jag når ut till min tilltänkta målgrupp.

 

Den här bloggen har jag främst för att min familj, min släkt och mina vänner ska kunna följa mig på mitt äventyr, men bloggen har egentligen ännu ett syfte.

 

Når jag min målgrupp? Finns det några blivande au pairer bland mina läsare? Föredetta au pairer? Nuvarande? Vilka är ni som dagligen kommer in och kollar?

Australiens nationaldag firades på Bondi Beach. Dagen började väldigt grå, tråkig och lite kall (bortskämd norrlänning som man är så är faktiskt 23 grader Celsius lite åt det kalla hållet) men slutade med strålande sol! Vi hängde på stranden, jag spöade Sara i luffarschack (hon kunde inte ens rita en korrekt spelbräda, oj oj) och avslutade kvällen med att grilla på gratisgrillarna uppe i North Bondi. En helt okej nationaldag med andra ord!

 

Ja, vad säger man? Underbart. Magiskt. Trångt. Varmt. Fantastiskt. En mycket bra kväll med Sara och Fanny, ångrar inte en sekund (trots trängseln) att jag åkte.

 

Värdpappa: "We've got a letter from Mim!"
15-åringen: "What?"
Värdpappa: "A Christmas letter från Mimmi!"
15-åringen: "Can I read it?"

Värdpappa: "Well, you can if you want to!"

15-åringen: "Oh, it's long!"

Värdpappa: "It's not that long! Only two pages."

15-åringen: "It's longer than all my school assignments combined! Stupid Mim."

 

Jag kan meddela att han log genom hela brevet och att han tog kort på slutet (parentesen, du vet). Själv satt jag (efter att ha läst det) och dreglade över det svenska frimärket. Men du skriver att du saknar Australien, så jag ska se till att njuta av min tid här och njuta så det räcker åt dig med.

 

Du är saknad i den här familjen, ska du veta. 10-åringen satt dock bara och tittade på t-boxen.

Har nu fått de professionella bilderna från surfcamp! Enjoy!

 

I dag drog Sara med mig på stan. Hon ville hitta nya kläder och jag kände mig illa tvungen att köpa nya flipflop (mina gick sönder på surf camp, berättar dock inte hur. Vill behålla min värdighet) och solglasögon. Eftersom ingen av oss ville äta hemma så satte vi oss på Nando's och åt finmiddag på lill-lördagen med värkande fötter. En bra, men lång, dag med Sara!

 

I går kväll (efter att jag brottats med tvättmaskinen) kom min värdpappa och knackade på dörren. 15 minuter senare befann vi oss hos våra otroligt härliga grannar och åt middag. Prat, prat och åter prat, skratt och även lite YouTube runt middagsbordet. En väldigt bra kväll blev ännu bättre när jag fick prata med min älskade farmor på Skype. Saknar er där hemma!

 

I morse när jag vaknade regnade det och dagen har varit grå och trist. Och vad gör man på grå dagar? Jag har inte aktiverat mig alls under dagen och måste säga att det var ganska... Utmattande. Man blir trött av att inte göra något. Därför bestämde jag mig för att utnyttja Cheap Tuesday på biografen och åkte därför för att se The Hobbit: The Desolation of Smaug! Verkar bli tradition att jag ser Hobbit-filmerna själv på bio... Men jag led inte och jag måste säga att denna var mycket bättre än första! Har höga förväntningar på den tredje och sista!

Helgen har definitivt varit en av de bästa under mina fem månader i Australien. Fredag eftermiddag lämnade vi Sydney bakom oss, hoppade på en minibuss och åkte till Bendalong som ligger ungefär tre timmar söder om Sydney.

 

Första kvällen var det bara mat och sängen som gällde, men vi pratade även lite löst om helgens planer. Sam, ledaren, nämnde den fruktade funnel-web spindeln och sa att man har 20 minuter kvar att leva om man blir biten. Vi hade 13 minuter till närmaste sjukhus. Levde lite farligt, jajamen.

 

Lördagen hade vi två surflektioner på två timmar vardera, vi matade gigantiska stingrockor (en sån som dödade Steve Irwin) och tog över barnens vattenpark. Kvällen avslutades med en eld på stranden, prat och allmänt mys innan sänggående. Vad som var mest spännande med denna dag var att Sara hittade en ganska stor spindel på vår tältdörr och när jag kollar så ser det misstänkt mycket ut som en funnel-web. Vad gör man? Jo, man hämtar Sam och nästan alla vuxna kommer och ska undersöka men när de kommer dit så är den borta. Jag hade definitivt de där 20 minuterna i huvudet när jag gick och la mig.

 

Söndagen innebar två nya surflektioner för den trötta kroppen och sista lektionen orkade jag knappt paddla och fånga vågorna. Men kul var det i alla fall och efter en snabb dusch så blev det hemfärd. Strax innan 21 klev jag innanför dörren och är nu dödstrött. Slänger in lite bilder från min lilla kamera som jag hade med mig men jag lägger ut de professionella bilderna jag köpt när jag får dem! Då får ni se att jag faktiskt står upp!

 

Vad ger jag för omdöme på lägret då? Fem av fem stjärnor, faktiskt. Visst, vi var lite för många (drygt 40 stycken uppdelade i två grupper varav en var enbart bara brasilianska studenter), men det är högsäsong. Vad kan man förvänta sig? Nästan alla pratade sitt modersmål (tyska och franska eftersom nästan alla var från Schweitz) och det hade varit roligt om gruppen inte varit så uppdelad. Jag och Sara umgicks mest med Lauren från England (Liverpool), Grant från Skottland, Jacki från Kanada och en till från England jag just nu glömt namnet på. Engelsktalande människor alltså. Om ni är i Sydney en längre tid så rekommenderar jag det av hela mitt hjärta. Personalen är underbar och det är en helt fantastisk upplevelse. Så pass bra att jag kan tänka mig att åka igen innan det bär av hem till Sverige.

 

Så var dagen kommen - i dag åker jag och Sara på surfläger 2,5 timmar söder om Sydney.

 

Hela helgen kommer vi surfa, mata vilda kängurus och papegojor och bara må väldigt bra. Vi kommer campa mitt ute i ödemarken nära vänliga surfstränder och om man litar på alla andra som skrivit om detta läger, videoklippen och bilderna vi sett så kommer det här bli årets upplevelse.

 

Fredag eftermiddag, Sydney-tid, lämnar vi storstaden och ger oss ut i bushen. Tillbaka beräknas vi vara sent söndag kväll. Kanske slänger jag upp ett inlägg då, men antagligen är jag för trött och ska då försöka få upp inlägget på måndagen, men vi vet ju alla hur det varit med min bloggning på senaste tiden.

 

Tvättat fyra tvättmaskiner.

 

Tränat.

 

Lagat middag.

Diskat undan efter middagen och efter familjens lunch.

 

Sett film (White House Down).

Kollat över packningen till surflägret.

 

Storstädat i rummet på jakt efter de sista sakerna till packningen till surflägret.

 

Ordnat med min godisgömma - alla au pairers skatt.

 

Insett att jag har samlat på mig massa skräp under mina snart fem månader i landet.

 

Märkt att tuggummin smälter i värmen i detta land.

 

Insett att min packning är alldeles för stor för en helg.

 

Börjat om med packningen på nytt.

 

Planerat att terrorisera Sara i morgon så jag får tips och råd med packningen.

 

Lämnat halva packningen utanför väskan i väntan på Saras hjälp.

 

Insett att mina solglasögon är, och förblir, borta.

 

Insett att jag glömt väldigt många viktiga saker till packningen.

 

Klockan är nu 23.41 Sydney-tid och jag planerar att sova.

 

God natt.

Eftersom Sara var ledig i dag och min värdpappa inte behövde mig så bestämde vi oss för att träffas i Dee Why. En dag på stranden och med SPF 50+ i ansiktet (och övertäckt ansikte i en timme) och jag ser ändå ut som om jag konstant rodnar. Efter att Sara varit jobbig och slängt sand på mig hela dagen (som om jag inte var sandig nog) gick vi och åt middag innan vi promenerade vidare för att lämna tillbaka nyckeln till huset som min familj hyrde.

 

En bra dag och det är skönt att komma ut från huset. Jag försöker ganska ofta hitta anledningar till att gå hemifrån. Promenader med Mitch, köpa saker på affären (ibland choklad, oops) och gå till gymmet. Det är inte så att jag inte trivs här för jag har verkligen en underbar familj, men det är påfrestande att bo på jobbet. Jag bor med mina chefer. Trots att au pair-livet är lite komplicerat är livet väldigt underbart.

Efter att familjens ena katt så tragiskt dog för några månader sedan har nu nästa kattunge hittat hit! Säg hej till Blaggie!

I går efter ha ätit middag åkte jag in till stan för att träffa Sara. Tillsammans promenerade vi till Hyde Park där Sydney Festival Village ligger. Gratis inträde, festivalmat (tyvärr inga langos i sikte) och väldigt mysigt. Vi satte oss, som de svenskar vi är, i Rekorderligs bar och drack cider. Vandrade sedan runt i city utan mål innan vi drog oss hemåt vid midnatt. En mycket bra kväll med trevligt sällskap!

 

I går åkte sista delen av min familj hem och jag ska försöka slänga ut ett litet inlägg om vad vi haft för oss, men det får bli en annan kväll.

 

I dag åkte jag till Manly för att Sara hade lovat att få mig på bättre humör efter familjens hemfärd. Sagt och gjort, i Manly mötte vi upp en dansk tjej och promenerade sedan mot Shelly Beach. Efter att ha hyrt en SUP-bräda i en timme gav vi oss ut på vattnet. SUP står för Stand Up Paddling och är helt enkelt en gigantisk surfbräda som man paddlar sig fram på ståendes. Det gällde att ha balans men vi hade väldigt trevligt! Vid ett tillfälle blev jag rädd för en väldigt ful, brun fisk som simmade på sidan uppe vid ytan mot mig och min bräda. Vad gör jag? Jo, jag försöker skrämma bort den med min paddel, tappar balansen, ramlar och försöker i panik ta mig upp ur vattnet igen så att fisken inte ska ta mig. Sara säger att hon skulle ha gråtit av skratt om hon inte haft fullt upp med att själv hålla balansen. Inte nog med det... När jag väl är uppe i säkerhet på brädan igen så hittar vi inte min paddel någonstans. Vi bad till och med en snorklare om hjälp men paddeln var borta. Poff. Så kan det gå!

 

Efter att ha lämnat tillbaka brädorna (och vad vi tror var min paddel som flutit i land) så satte vi oss på Manly Beach och pratade ett tag tills Sophie (dansken) åkte hem och jag och Sara bestämde oss för att åka till Little Manly och bada. På bussen träffade vi hennes värdmamma, värdbarn och värdmammans kompis. Efter ett snabbt dopp på Little Manly promenerade vi vidare till Collins Beach för ett sista dopp. Middag intogs i Manly Wharf och sedan satt vi och myste vid stranden innan jag åkte hemåt igen.

Nyår i Sydney var magiskt.

 

Mötte upp Louise på bussen och sen träffade vi Sara och Fanny inne i stan klockan 13. Efter att ha frågat i informationen fick vi tips om ett ställe att sitta på; Tarpeian Precinct, en liten park som ligger granne med botaniska trädgården och som tydligen inte skulle bli alltför full på folk.

Där satt vi alltså i över tio timmar i väntan på tolvslaget. Jag som tycker det är lustigt med folk som campar utanför affärer satt/låg/stod/gick i en park i över tio timmar för fyrverkerier.

 

Men det är nyår och inte var som helst. Det är nyår i Sydney.

 

Med mitt trevliga sällskap, lite insmugglad alkohol och lånade kortlekar så överlevde jag kvällen även om jag blev hemskt uttråkad emellanåt.

 

Men det var värt varenda minut. Jag ångrar ingenting.

 

Jag har dock tips till er som någon gång ska fira nyår i Sydney. Ta med ett paraply så ni får skugga utan att behöva parkera er under ett träd, utan kan genast sitta på en plats där ni ser bron hela tiden. Ta med något större än plastpåsar att sitta och ligga på. Ta med en egen kortlek. Ha bra sällskap som kan Disney-figurer när ni ska leka leken då man tänker på en person och de andra ska lista ut vem det är genom att ställa ja- och nejfrågor.

 

 

Året då jag fyllde den meningslösa åldern 19 år, blev faster och tog studenten. Men framför allt året då jag flyttade till Sydney, Australien.

 

Även jag, som sitter här på andra sidan jordklotet, har svårt att förstå det. Att jag efter tre års drömmar sitter på en buss som kör över Harbour Bridge och att jag tittar ut över Operahuset.

 

Jag tog min väska, åkte till en då helt okänd familj som bor 15000 kilometer från min säkerhet.

 

En familj som jag nu har tagit en stor plats i mitt hjärta. 

 

Jag som 19-åring har hittills inte lyckats med något som är värt att skryta över. Jag har inget Nobelpris, är inte med i Mensa och har inte vunnit en Oscar.

 

Men det är inte mina drömmar heller. Mina drömmar lyckades jag förverkliga under året 2013.

 

Jag tog studenten med betyg som jag inte behöver skämmas över, blev faster till en vacker liten tjej och packade min väska och kastade mig efter drömmen om Sydney.

 

2014.

 

Jag har min familj här. När de åker har jag en fantastisk värdfamilj. Jag ska lära mig surfa med en underbar vän under en helg i januaris första hälft. Jag och samma vän har biljetter till Avicii i slutet av januari.

 

År 2014 har all möjlighet att bli ett fantastiskt år. Drygt halva året kommer tillbringas här, resten är oskrivet även om jag har vissa planer och idéer.

 

Nya drömmar som ska förverkligas.