Filmmaraton Tema Australien

Så har Filmmaraton Tema Australien påbörjats. I dag tar vi oss an Finding Nemo, the clownfish from the Reef. Mysigare och gulligare film får man leta efter. Älskar Disney (och som i detta fall, Pixar) och skäms inte ett dugg över att jag tittar på barnfilmer med jämna mellanrum.
 
I dag landade även mina guideböcker i brevlådan, Lonely Planets Sydney och East Coast Australia. Betyget är än så länge bara godkänt eftersom jag inte har hunnit titta så noggrant i dem. Sydney-boken är liten och behändig med en karta och går igenom område efter område. Vad det finns att göra, äta, dricka och lite till. East Coast Australia är betydligt större och bildfattigare, men känns som att den täcker det mesta från den sydligaste östkusten till den nordligaste. Lonely Planets reseguider ska vara mycket pålitliga med tips och tricks på resan!
 
Woopwoop, usel webcam-bild, men jag har mina anledningar... Som förblir en hemlighet...

Det går framåt

  • Visum
  • Flygbiljett
  • Försäkring (Länsförsäkringar)
  • Internationellt körkort
  • Fullmakt till pappa på banken
  • Be banken skriva ut kontoutdrag över alla konton och mina fonder
  • Meddela jobbet att jag åker
  • Resväska
  • Tandläkare (20/6)
  • Säga upp mobilabonnemang (låter bara mobilräkningarna rulla på eftersom det blir det billigaste alternativet)
  • Böcker
  • Foton
  • Adressändra? C/O?
  • Kopia på pass, visum och biljetter
  • Presenter till familjen
  • Linser för 12 månader (beställda men inte köpta och hämtade)
  • Adapter * 2
  • Växla SEK till AUD
  • Köpa reseförpackningar med schampoo, balsam, tvål och hudlotion

Mitt visum blev tydligen godkänt samma dag som jag ansökte. Jag som har suttit och oroat mig har alltså gjort det i onödan. Till alla er som ska söka: Var inte så dum som jag och tro att det ska komma på mailen. Kolla upp det på deras hemsida med ert TRN-nummer.
 
I morgon blir det stan för att försöka fixa ännu mer saker. Försäkring och bankärenden tänkte jag få till, sen är det viktigaste gjort. Internationella körkortet ska också ansökas om jag får tag i en fungerande skrivare. Det går framåt!

Hep A & B - spruta 1

Vaknade vid gott mod i morse, glad i hågen efter en natts utvilande sömn. Funderade på om jag cykla eller köra bil till vårdcentralen. Valde det senare alternativet och jag kan säga så mycket som att det var väldigt bra.
 
Låt oss kalla min vårdcentral för F. Åtta minuter innan utsatt tid gick jag fram till dörren och berömde mig själv för att vara i så god tid eftersom jag ofta ramlar in i sista sekunden. Drar i dörren, men den är låst. Testar dra i den en gång till men den är fortfarande lika låst. Märker då en lapp att de har flyttat till vårdcentralen P inne i centrala stan. Springer till bilen och ringer hem för att dubbelkolla var det är och börjar sedan köra.
 
Jag tror aldrig jag har svurit så mycket under en bilfärd. Jag tänker inte återge de exakta orden, det får ni fundera ut själva. Under bilfärden hann i alla fall detta hända:
  • Kör bakom en grävskopa som kör 50 km/h på en 70-väg.
  • Kör bakom en bil som kör 30 på en 50-väg.
  • Parkeringen som ligger mittemot var avstängd. Var tvungen parkera några minuters promenad bort.
  • På väg till parkeringen kör jag bakom en bil som krypkör, inte bara över fartguppet, utan hela tiden.
  • På väg till parkeringen kör jag bakom två mopeder.
Som sagt, många svordomar och jag tror aldrig att jag har varit så aggressiv i min körning. Men fram kom jag. In i hissen som en man höll upp åt mig, fick hjälp av en skrattande kvinna att hitta nummerlapparna som hängde rakt framför mina ögon och när allt detta var klart hade jag en skyhög puls av all stress. Jag hann inte bli nervös. Trodde jag. Jag tänker bespara er från detaljerna men sprutan togs, det gjorde inte ont men jag kan ju inte säga att jag njöt heller. Efteråt höll jag på att svimma.
 
Som sagt, jag har aldrig gillat sprutor. Men det var väldigt länge sedan jag blev svimfärdig, vi pratar typ stelkrampen i fjärde klass. Men denna gång hände det. Jag höll dock god min och fötterna på backen. I hissen på väg ner till markplan igen tittade jag mig i spegeln. Tillbaka tittade en tjej som var blek som ett lakan. Så kan det gå!

Så var man betydligt fattigare i pengar men två flygbiljetter och ett visum rikare

Så var det gjort. Den 18 augusti lämnar jag Sverige, flyger till Frankfurt, följt av Hong Kong och sedan landar jag i Sydney den 19 augusti klockan 20.10. Totalt tar resan 26 timmar och 10 minuter.
 
Eftersom jag valde att köpa en tur- och returbiljett så kostade hela kalaset strax över 12000 svenska riksdaler, men för detta får jag en flexibel biljett som jag kan avboka och boka om vid behov. Biljetten hittade jag hos Kilroy som tydligen ska vara bra på såna här resor. Och vet ni vad? Jag får ha 30 kg bagage med mig! Min väska väger runt 5 kg, så det innebär att jag har 25 kg att röra mig på! 10 mer än vad jag trodde...
 
Jag har även ansökt om visum, men innan jag stryker det från listan vill jag få det godkänt. Brukar tydligen inte vara så svårt och för oss svenskar går det väldigt fort. Visumet kostade mig 365 australienska dollar.
 
Så här ser att göra-listan ut nu, en hel del struket och vissa andra saker jag behöver göra har också ramlat in:
  • Visum
  • Flygbiljett
  • Försäkring (Länsförsäkringar)
  • Internationellt körkort
  • Fullmakt till pappa på banken
  • Be banken skriva ut kontoutdrag över alla konton och mina fonder
  • Meddela jobbet att jag åker
  • Resväska
  • Tandläkare (20/6)
  • Säga upp mobilabonnemang (låter bara mobilräkningarna rulla på eftersom det blir det billigaste alternativet)
  • Böcker
  • Foton
  • Adressändra? C/O?
  • Kopia på pass, visum och biljetter
  • Presenter till familjen
  • Linser för 12 månader
  • Adapter * 2
  • Växla SEK till AUD
  • Köpa reseförpackningar med schampoo, balsam, tvål och hudlotion

Biljettvalet

Målet är att ha köpt biljetter innan jag somnar i kväll och vi får se hur det går med det. Då har jag nämligen bara visum och försäkring kvar av det som verkligen är brådskande.
 
Just nu väljer jag mellan två biljetter:

Alternativ 1 är att flyga från Arlanda den 17 augusti. Då får jag en extra dag i Sydney att komma tillrätta.
 
Alternativ 2 är att flyga den 18 augusti och därför få en extra dag med min familj. Just nu lutar det väldigt mycket åt det alternativet, att få äta en sista middag med min familj känns väldigt skönt. Nu kanske ni tänker att: "men, hon får ju en sista middag oavsett hur hon gör"!. Men den 17 åker nämligen min farmor och farfar hem igen från Stockholm, så det skulle vara lugnande och skönt att bara vara med närmaste familjen den sista dagen...
 
Under tiden jag har skrivit det här inlägget känns det som att jag har argumenterat mig fram till svaret. Tänk vad det kan göra att skriva!

Råd eftersökes

Listan med saker att göra fylls på ungefär lika snabbt som den betas av:
  • Visum
  • Flygbiljett
  • Försäkring (Länsförsäkringar)
  • Internationellt körkort
  • Fullmakt till pappa på banken
  • Meddela jobbet att jag åker
  • Resväska
  • Tandläkare (20/6)
  • Säga upp mobilabonnemang
  • Böcker
  • Foton
  • Adressändra? C/O?
  • Kopia på pass, visum och biljetter
  • Presenter till familjen
  • Linser för 12 månader
  • Adapter * 2
  • Växla SEK till AUD
  • Köpa reseförpackningar med schampoo, balsam, tvål och hudlotion
I dag har jag även fått veta hur det skulle se ut med lön för min del. Kan inte säga något annat än att jag är sjukt missnöjd. Hälften av vad som rekommenderas, men visst, då jobbar jag inte så många timmar heller. Dock så är det fortfarande lägre än rekommendationen om jag räknar om det till mina timmar. Jag vet inte om de skulle betala busskort och telefon, men jag har frågat deras nuvarande au pair om råd. Vi får se om jag vågar försöka mig på att förhandla upp det. Hur tycker ni att jag ska göra? Och hur lägger man egentligen fram det på bästa sätt om jag nu ska förhandla om en höjning?

(Sara, och andra som möjligtvis befinner sig i Australien, jag får 100 AUD i veckan för 20 timmar...)

Allt som behöver göras och tveksamheten har börjat göra sig påmind

Att göra:

  • Visum
  • Flygbiljett
  • Försäkring (Länsförsäkringar)
  • Internationellt körkort
  • Fullmakt till pappa på banken
  • Meddela jobbet att jag åker
  • Resväska
  • Tandläkare (20/6)
  • Säga upp mobilabonnemang
  • Böcker
  • Foton
  • Adressändra? C/O?
  • Kopia på pass, visum och biljetter
  • Presenter till familjen
  • Linser för 12 månader
  • Adapter * 2
  • Växla SEK till AUD
Där ser ni min lista på allt som måste göras innan jag åker. Exakt en månad har jag på mig och i morgon börjar jag. Min visumansökan är så gott som klar, jag ska bara gå igenom den och innan jag skickar iväg den ska jag även boka flygbiljetten jag sett ut.
 
I dag fick jag även min första släng av panik. Vad sjutton har jag hittat på? Ska jag verkligen göra det här? Varför ska jag göra det här? Så här på kvällarna när tankarna börjar samlas så kommer min tveksamhet och ångest. All pepp och fina kommentarer välkomnas med öppna armar.

Nej tack till terapi och att konvertera!

I går när jag fick beskedet om att jag skulle få komma till familjen i Sydney så ringde jag min pappa som för tillfället befinner sig i Grekland. Två gånger ringde jag utan att få ett svar.
 
"Skyll dig själv, då ringer jag väl till Sofia!" tänkte jag och ringde upp hans fru som självklart är med honom.
"Jag ska till Sydney!" utbrister jag med gråten i halsen och grötig röst och får till svar:
"Vad har du för problem?"
När jag äntligen fick henne att förstå så var det många glädjerop och hon säger till min pappa som kör vad som har hänt. Efter en stunds tystnad säger hon:
"Din pappa gråter nu."
Åh, kära pappa...

Nummer två på listan av personer att ringa är min vän M. Jag utbrister samma sak, men denna gång gråter jag på riktigt och vad hon får min mening till är ännu bättre:
"Jag ska bli sunni!"
Hon trodde alltså för en kort sekund att jag skulle konvertera och bli sunni muslim. Något sådant var det självklart inte frågan om.
 
Vad jag vill ha sagt med detta är alltså att samtalet till familj och vänner när ni meddelar att ni ska få er dröm uppfylld inte ska äga rum gråtandes. Då kanske det slutar med terapi och att ni blir sunni muslim.

Drömmen håller på att bli verklighet

Om exakt en månad lämnar jag min hemstad bakom mig för att äntligen få göra mitt livs äventyr.

Känslorna är många, fjärilarna i magen fler. Jag har svårt att förstå att detta verkligen händer, jag har hittat min familj och jag är så glad.
 
Just nu är det mycket pyssel med visum, biljett och försäkring, men förhoppningsvis så har jag det klart om bara några dagar så jag kan njuta av resten av sommaren och försöka spendera så mycket tid som möjligt med familj och vänner. Jag håller även på att göra en bucket list med allt jag måste göra i Sydney och ska även klicka hem lite guideböcker. Åh, kan knappt förstå att jag faktiskt ska få åka!

Sydney here I come!

Jag har varit väldigt hemlighetsfull på senaste tiden. Jag har nämligen varit lite vidskeplig och tänkt att det inte går vägen om jag berättar.
 
Jag har hittat min familj. Runt den 18 augusti flyger jag till andra sidan jordklotet för att jobba som au pair i sex månader.

Hoppet på marknivå

Ännu ett negativt svar på Au Pair World och jag är nära att ge upp. Trodde inte att det skulle vara så här svårt. Vad som verkligen går mig på nerverna är att de faktiskt läser ansökningarna, men svarar inte förrän veckor senare. Så just nu är mitt hopp nere i marknivå och jag vet inte vad jag ska ta mig till, därav bloggtystnaden.

Familjeletandet pågår...

Familjeletandet pågår än, finns bara inget att säga om det. Som jag anade har familjen jag skypat med inte hört av sig igen, däremot mailar jag lite lätt med en familj i Auckland och jag har även skickat ansökningar till två andra familjer. Just nu vill jag bara hitta en suverän familj och sedan åka...

Skype-dejt nummer 1

Jag har nu haft min allra första Skype-dejt. Tror det var väldigt länge sedan jag var så här nervös, fick nästan en hjärtattack när hon väl ringde. Samtalet gick väl sådär, pratade bara tolv minuter och jag är nästan säker på att jag kommer bli bortvald. Men nu har jag gjort bort det i alla fall så det kanske blir lättare nästa gång jag måste göra något liknande.

Funderingar på en flygplats

Sitter för tillfället på Luleå Airport, i folkmun kallad Kallax precis som på den gamla goda tiden, och funderar lite. Smart som jag är lyckades jag checka in båda mina böcker, så det är ju en bra anledning till att blogga och redigera bilder från studenten.
 
Jag måste säga att det går bra på au pair-fronten. Eller jag hoppas det gör det, jag vågar inte säga mer än så. Men jag blir allt säkrare och säkrare på att det blir något av min dröm. Om inte med denna familj, så kanske med nästa. Jag är inte lika rädd längre. Så jag hoppas verkligen att denna familj och jag verkligen ska klicka, för då känns det som att jag faktiskt är på väg.

Au pair-nyheter och träningsprogram, 30/5

Det där inlägget där ni gärna fick avslöja vem ni läsare är funkade inte så bra, är ni fega? I dare you, kommentera om ni vågar.
 
Kan tänka mig att det är riktigt tråkigt att läsa om min träning, men eftersom jag bara legat och solat hela dagen finns inte mycket att säga. Delar därför upp detta inlägg i två delar, läs det ni orkar och vill.
 
I dag fick jag mitt första positive reply på aupair-world! Känner mig väldigt glad även om det säkert inte blir den familjen. Någon tycker i alla fall om min profil! Familjen var svensk/australiensk och bor strax utanför Sydney, verkar riktigt bra men skrev att de behövde en au pair tidigare än vad jag sa att jag kan åka. Jag erbjöd mig dock att åka tidigare, så får vi se vad de svarar.
 

 
I dag träffade jag även en PT som lade upp ett träningsprogram åt mig. På mitt gym finns det två personliga tränare, en som fokuserar mer på maskiner och den andra är mer för crossfit och funktionell/alternativ träning. Det var den andra som jag fick tid med och jag kände från första stund att det var helt rätt. Han måste ha trott att jag var helt galen eftersom jag dumlog hela tiden, men jag kände verkligen i magen att detta skulle bli hur roligt som helst. Efter planering och genomgång av de olika övningarna körde jag igenom programmet och magkänslan var helt rätt. Jag älskade varje sekund.
 
Programmet blev ett intensivt cirkelpass, alltså crossfit-inspirerat (surprise surprise)! Jag jobbar med tre cirklar med tre övningar i varje. Jag gör alla tre övningar i cirkel 1, vilar 30-40 sekunder, kör nästa varv, vilar och sedan ett tredje sista varv. Likadant med cirkel 2 och 3. I slutet slängde han även in ett konditionsblock på crosstrainer.
 
Cirkel 1:
 
TRX, rodd + axellyft (rygg + armar, TRX är icke-elastiska band som är fastmonterade på väggen)
Hantelpress (axlar)
Step up på bänk (ben)
 
Cirkel 2:
 
Bicepscurl med benlyft (biceps, benlyft gör att man måste spänna magen för att kunna hålla balansen)
Dips på bänk (triceps)
Thrust med kettlebell (armar + ben)
 
Cirkel 3:
 
Plankan på boll (mage)
Situps med benkram (mage)
Helikoptern (rygg)
 
Så varför skriver jag detta? Ingen aning. Delar med mig av min glädje kanske. Ni kan dock få tycka synd om mig när jag kör cirkel 3, jag är pinsamt svag i bålen.

Lite kryptiska tankar om framtiden

Jag har varit lite tyst på au pair-fronten ett tag. Jag letar familjer för fullt, problemet är att det inte är lika många Australienska familjer som letar än.
 
Jag skickar meddelanden och ansökningar för fullt. Får inte mycket tillbaka, inte ens negativa. Det är som om de försvinner ut i cyberspace och aldrig hittar fram. Jag har hittills inte fått ett enda positivt svar vilket känns väldigt tråkigt. Det enda "seriösa" mailandet jag har gjort är med franska familjer ett tag tillbaka.
 
Som det ser ut nu är det mycket som påverkar min framtid. Det är inte bara mina val, utan även vissa personer i mitt liv påverkar mig. Just nu går jag igenom en tuffare period och min dröm om Australien beror på om jag går segrande ut ur den striden (vilket jag verkligen hoppas och tror att jag kommer göra). Jag är ledsen över att jag är så kryptisk, men det är faktiskt allt jag kan berätta. En vacker dag kanske jag kan avslöja mer.
 
Och om jag inte går segrande ur striden då? Vad händer om jag förlorar? Min dröm om att resa tar nog inte slut då. Om Australien inte känns som en möjlighet kommer jag söka mig till ett land närmare hem, förmodligen Frankrike, så jag lättare kan ta mig hem om det behövs.
 
För vissa personer är man redo att vandra tusen mil genom ogenomträngliga miljöer, medan vissa personer redan finns nära och de håller man nära när det behövs. Även om det innebär att drömmar läggs på is.

Check på banken

Hade ett möte på banken idag. Kvinnan jag pratade med guidade mig genom en djungel av olika avtal och förhoppningsvis lurade hon mig inte in i en krokodilflod. För jag vet inte riktigt vad jag har gått med på. Jag vet att man ska läsa igenom kontrakt noggrant innan man sätter sin kråka på dem. Men när det är en text på runt 8 punkter och ett radavstånd som inte ens är värt att nämna gjorde jag inte det.
 
Nu kan jag dock bocka av följande på checklistan:
  • Telefonbanken så att jag kan legitimera mig över telefon och fixa nästintill allt över telefon om något händer.
  • Fullständig internetbank.
  • Mobilt BankID (mitt hade slutat fungera).
  • Fullmakt så att mamma kan fixa allt med mitt konto om något händer när jag befinner mig på andra sidan jordklotet.
  • En extra bankdosa om något händer med den jag redan har. Aktiveras med telefonbanken.
  • Gått med i deras avtal som är förmånligt för deras unga kunder, betalar alltså ingenting för mina tjänster.
  • Fått tillbaka 80 ;- för avgifter jag inte längre ska betala för mitt kontokort.
Känns som att något faktiskt händer, som att det verkligen är spikat att jag åker trots att jag inte har någon familj ännu.

Viktigt att tänka på: vaccinationer

Om ni inte har läst denna artikel på Aftonbladet, gör det. Detta gjorde mig livrädd i morse, eftersom jag läste det inte långt efter jag druckit en smoothie till frukost gjord på naturell yoghurt, mjölk, banan och frusna hallon. Det slog mig då också att jag helt har glömt bort att kolla upp vaccinationer som jag och mamma har pratat väldigt länge om.
 
Hepatit A och B har jag tjatat mest om. Av någon anledning skrämmer detta mig, kanske för att det är väldigt vanligt och lätt att drabbas. Det är dessutom väldigt lätt att vaccinera sig mot. Hepatit är ett virus som drabbar kroppen och beroende på om du drabbas av A eller B kan du få feber, illamående, gulaktig hy, trötthet och mängder med andra symtom. Hepatit A smittar via föda och B via kroppsvätskor. Läs mer här. Just i Australien och Nya Zeeland är hepatit B inte särskilt vanlig, men A finns i alla länder. Ett vanligt vaccinationsschema är att tre sprutor ska tas, den andra en månad efter den första och den tredje sex månader efter den första. Detta är alltså omöjligt för mig då september bara är fem månader bort, men det finns en snabbversion som man kan ta upp till sex veckor innan avfärd. En vaccination kostar runt 540 kronor per dos om jag har förstått det rätt, det kan dock variera från kommun till kommun. Detta är Twinrix som är en kombinerad vaccination mot A och B.

Min mamma har mest pratat om TBC, tuberkulos eller lungsot. Det är väldigt ovanligt i Sverige och därför togs det bort från grundvaccinationen på 70-talet. Trots detta dör runt 600-700 människor i tuberkulos per år bara här i Sverige, de flesta är dock över 65 år och har blivit smittade på 50-talet eller av människor i sin närhet som varit i länder där TBC är vanligt. Tuberkulos är en luftburen infektionssjukdom som framförallt drabbar lungorna, men även andra organ som det centrala nervsystemet, fortplantningsorganet, mag- och tarmpaketet, blodomloppet, skelettet, lederna och huden. Symtomen är hosta, feber och viktnedgång. Botemedel finns och vanligtvis blir man helt återställd. Multiresistenta former av TBC finns dock. En vaccination mot TBC kostar runt 365 kronor per dos men kan variera från kommun till kommun. Vaccinationen ger den klassiska ärrbildningen som ser ut som en krater efter att en liten varböld uppstått efter sprutan.
 
Innan man åker någonstans ska man även självklart kolla upp sin grundvaccination, alltså den vaccination vi får som barn när vi tvingas iväg till skolsköterskan och alla de äldre eleverna skrämmer oss om hur stor sprutan är, hur grov nålen är och hur ont det gör. Om du har genomgått detta trauma som barn har du förmodligen vaccinerat dig mot:
  • Difteri
  • Röda hund
  • Påssjuka
  • Mässling
  • Stelkramp
  • Polio
  • Kikhosta
Jag har dessutom vaccinerat mig mot svininfluensa och livmoderhalscancer. Kolla upp dina grundvaccinationer innan avfärd. Detta gör du med dina föräldrar eller ännu hellre din vårdcentral.
 
Detta är dock bara vad jag har lyckats googla mig fram till och självklart ska man kontakta sin vårdcentral för att vara helt säker.
 
Update: Även kikhosta borde ingå i din grundvaccination.

Australienfeber

Extrem Australienfeber just nu.
 
Har sökt två au pair-jobb och tackat nej till alla i Frankrike som har regnat in de senaste dagarna.
 
För nu är det klart, det blir Australien. Jag ger mig inte. Jag ska till den kontinenten, det landet, den ön. Om det så bara blir backpacking. Eller jobb, "vanligt" eller au pair, och backpacking. Jag vill bara dit.
 
Nu.

Everything and nothing

I går hade vi avslutning med våra fina handbollstjejer, födda -02! Bad och middag på pizzeria Hawaii. Kommer sakna dem så otroligt mycket, trots den stress det innebär att träna dem varje måndag och onsdag. Särskilt sorgligt är det eftersom jag kanske aldrig mer kommer träffa dem. De vet inte ens om mina planer. Hoppas jag hinner ta ett ordentligen farväl i höst innan jag lämnar för Australien.
 
Och när vi ändå är inne på Australien och min framtid... Fick ett meddelande från ytterligare en familj i Paris. Borde ta bort det alternativet på Au Pair World, men trots att det är 95 % säkert att det blir Australien lockar Frankrike och det franska språket. Kanske gör jag det efteråt om jag fortfarande har lust. Om jag fortfarande inte har planer på att vara en ordentlig flicka och låta rötterna få fäste i jorden.
 
Lånade dessutom en lättläst bok på franska i dag i skolans butik. Vad är då oddsen att jag träffar min föredetta fransklärare på väg ut? Det var i alla fall vad som hände och hon skrattade. Hon tyckte dock inte att jag skulle läsa en lättläst bok, men jag tror helt ärligt att jag kommer ha svårigheter med bara den!
 
Har även fått ett jobb till i sommar! Kommer vara skärgårdsguide i år igen, dock "bara" med kajak. Det ska bli så otroligt roligt!
 
Excited och galet nervös tjej innan upphissning till helikopter (augusti 2012). Vad gör man inte för att helikopterpersonalen och sjöräddningen ska få öva, samt att folket på Skärgårdsfesten ska få lite underhållning? Torrdräkten får mig att se tjockare ut än vad jag är dock...
Självaste upphissningen efter att jag kapsejsat med kajaken! Galet roligt! All nervositet bortblåst och det gick lite för fort för min smak. Hade gärna hängt och dinglat där ett tag till...
Min fina bok på franska! Ganska stor text...

Tidigare inlägg Nyare inlägg