Vi ses, del 1

Så var fler avsked gjorda. Middag med R, E, A och M och jag fick säga hej då till alla utom M. Jag vet inte vad jag ska säga om det, inga ord kan beskriva det. Att stå och krama R utanför Chiliköket och skaka, gråta och skratta. Skaka av chocken att dagen är kommen och av undertryckta känslor, gråta av att man inser att man träffas för sista gången på väldigt länge och skratta för den tiden man faktiskt har haft tillsammans.
 
E körde hem mig och sen fick vi säga hej då (vi ses) i bilen, till tonerna av Hurts låt Wonderful Life. Även då flödade tårarna.
 
Don't let go
Never give up, it's such a wonderful life
 
Jag har inget mer att säga annat än att jag är lyckligt lottad som har fått ha så grymma människor runt mig.
Peace mannen, kick some asses in Lund! Oroa dig inte för något, du är kungen.
 London calling, baby! Storstadstjejerna, yeah buddy! Are you taping? I hope you are. Live the british life, dudette!

Sara skriver:

Ni kommer ju ses på skype! Är så spänd för din skull, det börjar veeeeerkligen närma sig. Känns lite som jag lever om tiden innan jag åkte igen, haha! Hoppas vi ses i detta underbara land hehe :)

Svar: Haha, jo men det är inte riktigt samma sak. Men jag får helt enkelt se fram emot vår reunion istället! :) Och ja, hoppas också att vi träffas i Australien!
Lina Carlsson


Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar