I väntan på snigelpost
Det känns som att tiden står stilla. Samtidigt känns det som om den rusar förbi snabbare än jag hinner se den. Låter det logiskt?
Jag har passerat "tre veckors"-gränsen och jag väntar på att mitt internationella körkort samt att mitt International Youth Travel Card (som man måste ha för att kunna använda Kilroys ungdoms- och studentbiljetter, samt att du kan få massa rabatter) ska ramla ner i brevlådan. Sedan har jag bara försäkringen som jag ska ta mig för att ringa och fixa. Just nu vill jag bara att allt ska vara klart, samtidigt som jag vill dra ut på tiden och fortsätta fixa och trixa.
Jag har inte ens påbörjat detta äventyr, inte på riktigt, och jag planerar redan nästa. Om jag inte tar mig in på linjen som tar mig till min framtidsdröm vet jag inte vad jag ska plugga, så varför göra det? Livet är ett äventyr och jag vill leva det. Jag är lika exalterad över det här äventyret som planerna jag har för tiden efter Australien. Det är äntligen nu jag kan börja leva.
