Skrev mitt allra sista matteprov idag! Hejdå x, y, z, pi, e och i! Vi syns förhoppningsvis aldrig igen (utom i fysiken)! Fast trots att jag är spyless matte kommer jag säkert gå en utbildning som innehåller just det senare i livet. Vi får väl se. Måste nästan erkänna för mig själv att jag kommer sakna mattens logik. Ett plus ett blir två och kommer aldrig kunna bli något annat.

 

Fick även svar från min kompis kompis om kompisens kompis familj som letar au pair. Min kompis kompis (låt oss bara kalla henne K för att slippa det tjorvet) sa dock att jag hade varit perfekt för hennes familj eftersom vi har liknande intressen (skidor, handboll och fotboll) men tyvärr har de redan hittat en au pair som kommer i augusti. Måste säga att det var lite trist. Men Ks kompis har två barn, 1,5 år och 5 månader (alltså ca 2 och 1 år när jag kommer) och det är de som jag ville komma i kontakt med. Tyvärr visste jag inte att barnen var så unga, så jag kommer förmodligen inte ta det jobbet. Men de har tydligen en stuga i Taupo, vilket är nära till skidåkning!

 

Just nu är jag så trött att jag är illamående och jag skulle förmodligen kunna sova i flera dygn, mosig i skallen som jag är efter fyra timmar med matte. Kommer garanterat skratta åt min svenska i detta inlägg senare, men just nu orkar jag inte bry mig. Nu ska jag se på Supernanny och lära mig några knep!

Fick ett meddelande från en familj på Nya Zeeland för två dagar sen men märkte det i går. Familjen bor i Bay of Plenty vilket tydligen ska vara väldigt fint, men jag vet inte om familjen var något för mig. Sonen, sju år, är hemskolad och det är tänkt att jag ska sköta hans skolgång. För mig känns det som att någon legitimerad ska ta hand om det, särskilt eftersom han har lärningssvårigheter. De skrev att jag skulle höra av mig om jag var intresserad och jag tänker nog tystnaden tala, de har trots att många intresseanmälningar från andra blivande au pairer.

 

Jag har fortfarande inte mailat tillbaka till den fransk-svenska familjen. Gruvar mig. Vet inte hur jag ska göra, vad jag ska svara.

Riktigt seg dag i dag. På väg hem från skolan sitter en katt utanför huset, ihopkurad som ett lejon beredd på att hoppa på sitt byte och stirrar på mig. Jag förväntar mig nästan att den ska attackera mig bakifrån så fort jag passerat, men jag klarade mig in tack och lov. När jag sedan kommer hem från småttingarnas träning (är hjälptränare åt några handbollstränare) så sitter samma katt och stirrar igen. Ihopkurad. Redo för attack. Det är inte första gången och jag tror att den planerar ett mord. Kanske är den besatt av en demon av något slag?

 

Tjejerna var för övrigt väldigt söta på träningen och de påminner mig om varför jag vill jobba med barn. De gör mig glad, så enkelt är det. De är roliga att prata med, de ser världen på ett annorlunda sätt och de är så raka och ärliga.

 

 

Vad säger man? Det sitter i huvudet. Går man in i en match och tror att man kommer att förlora är matchen redan förlorad. Inställningen är allt. Man måste tro på sig själv.

 

Jag måste tro på mig själv. Jag kan klara det här. Jag kan resa drygt 15200 kilometer alldeles själv. Jag kommer klara det om jag tror att jag kommer att klara det. Jag kommer klara det!

Slutade 1105 idag och har sedan jag kom hem suttit och lekt med designen. Så nu har jag en ny, enkel och betydligt finare design.

 

Fick tillbaka ett svar från familj nummer 2 och måste ju erkänna att det lockar. Väldigt mycket! Men jag vill inte ta ett beslut alltför snabbt, då kommer jag säkert ångra mig. Vad jag fått veta om familjen verkar mycket bra och jobbet sträcker sig från september 2013 till juli 2014. Helt perfekt enligt mig.

 

Den stora frågan är bara om jag vill till Frankrike? Vill jag spendera 10 månader där eller i Australien? Åh, dessa beslut... Inväntar ett svar från Mikaela som är au pair i Nantes, så får vi se om det gör mig något klarare i huvudet.

Fick precis ett mail från en svensk-fransk familj i Paris. Känner att denna lockar lite mer, även om det fortfarande är Frankrike dit jag inte riktigt vill. Kanske blir jag bara lockad för att det faktiskt är någon som kontaktar mig? Tänk om de här familjerna är min sista chans och om jag inte tackar ja så blir jag kvar här i alla fall?

 

Usch, denna press. Problemet är att alla australienska familjer lägger upp sina profiler två månader innan de vill att au pairen ska stå utanför dörren, vilket innebär att alla familjer som söker nu vill ha en au pair i april/maj. Och det funkar ju inte riktigt för mig.

 

Fick även svar från familj 1. De har hittat sin au pair (sörjer inte över det precis, bara glad för deras skull och över att de faktiskt mailade och sa det och inte bara tystnade). De frågade även om de kunde skicka mitt mail till en god vän som har sidan Nannynou eftersom de verkligen tyckte om min profil och tror att jag skulle vara en perfekt kandidat. Vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Jag vill verkligen inte binda mig till Frankrike via en organisation, men jag vet inte heller om det är det de menar? Fransmän och engelska, om ni förstår vad jag menar.

 

Det känns dock bra att familjer faktiskt har börjat höra av sig till mig, det betyder ju att min profil faktiskt funkar och att någon fattar tycke för den! Och att någon skulle kunna tänka sig att låta mig ta hand om deras barn. Egoboost i vardagen. Nu gäller det att författa ihop ett svar till båda familjerna, men först och främst till den svensk-franska som verkade trevlig. Vi får väl se, vill veta mer om dem innan jag drar några slutsatser. Wish me luck!

 

Kvällen igår tillbringades med Lisa där vi utbytte presenter och tittade på James Bond. Försöker se alla klassiska Bond, men You Only Live Twice var då absolut sämst hittills. Av Lisa fick jag i alla fall två body lotions och en shower gel från The Body Shop som luktar helt ljuvligt! Tack sötnos!

 

Senare på kvällen agerade jag taxi åt min mamma och hennes kompisar. När vi ska åka sätter sig mammas kompis man P bredvid mig fram ("Jag är inte blyg!") och berättar att han hörde att jag vill till Australien. Han lät så allvarlig att jag trodde att han skulle avråda mig, men icke! Snarare tvärtom. Han har en syster (tror jag att det var..) som har bott i Sydney i fyra år och har mängder med vänner där. En av vännerna kommer till hennes bröllop och tanken är att hon ska få lägga ut lite krokar åt mig. Hur underbart är inte det?

 

Jag hade tänkt åka som au pair, det tror jag inte någon har missat, men varför inte kombinera det? Jobba som au pair ger inte så mycket pengar, men om jag har ett extraknäck eller bara ett annat jobb skulle det vara helt annorlunda. Vi får väl se vad som händer!

Borde plugga till samhällsprovet imorgon, men istället sitter jag och läser på Aupair World om olika familjer. Hittar så många fina och jag skulle precis skicka en anmälan till en av dem. Vad händer? Jo, jag fegar ur när jag inte kommer på ett personligt meddelande till dem. Får väl göra ett nytt försök en annan dag.

 

Det är januari. Jag fyller 19 om tre dagar. Jag tar studenten om 129 dagar. Det är jobbigt att tänka på framtiden.

Inne i en period då jag velar fram och tillbaka igen. Au pair i Sydney eller bartender/au pair i London? Vad gör man då om inte listor med för- och nackdelar?

 

• Sol, värme, stränder
• Älskar livsstilen
• Exotiskt
• Långt borta = utvecklas som människa att verkligen VÅGA
• Vackert
• Engelsktalande (australiensk engelska <3)
• Stort = mycket att se och göra
• Alla ska tydligen vara mycket trevliga
• Medicare = gratis sjukvård
• Nära Nya Zeeland dit jag också vill fara

Så har jag kanske hittat en kompis till Australien! Eller vem vet, vi har nyss börjat prata, men nu är jag då inte ensam med mina planer längre! Woopwoop!

Ligger under täcket just nu. Ute är det vitt sedan lunchtid då säsongens andra snö kom. Hoppas det stannar. Det blir så mycket ljusare och mysigare då. Mina händer är iskalla och jag sitter och huttrar, men orkar verkligen inte stiga upp för att fixa en kopp te.

 

Hittills idag har jag tagit ner två gardiner, monterat upp min nya lampa (fast det kommer jag behöva återkomma till, lyckades inte särskilt bra och det tog nästan en timme och många svordomar yttrades), beställt skolfoton, betalat skulder och räknat ekonomi inför Australien. Låt oss säga så mycket som att jag kommer behöva arbeta häcken av mig...

 

Nu ska psykologin skrivas och biologin pluggas!

Sent i går kväll lade jag ut en profil på två au pair-sidor. Båda innebär att jag reser privat, vilket jag vill eftersom det blir flera tusen kronor dyrare att åka med en organisation. Då blir jag även väldigt låst via ett kontrakt och dessutom är det väldigt få organisationer som åker till Down Under.

 

Sidorna jag lade ut en profil på är Great Aupair och Aupair World och jag angav Australien, Frankrike, Nya Zeeland, USA och UK som länder, trots att jag egentligen bara vill till Australien. Vi får väl se vad som händer. Jag väntar mig knappast något svar på väldigt länge eftersom jag kan åka först i augusti/september 2013.

 

Det känns ändå väldigt spännande att ens ha vågat lägga ut en profil. Som om jag ändå är på väg någonstans.

 

Texten är hämtad från Camillas blogg. Hon var själv au pair i Sydney från juli 2010 till okänd månad och backpackade som avslutning. Hon är en av de personer som inspirerat mig till det äventyr jag drömmer om. Hennes blogg är riktigt bra för oss blivande au pairer!

 

Terra Nivium möter Terra Australis.