"One more sleep!"

Rubriken är det första min värdpappa sa till mig i morse. Kan jag fortfarande kalla dem mina värdföräldrar eller måste jag säga föredetta? Nej, de kommer alltid vara som en familj för mig och därför kommer de alltid vara mina värdföräldrar (tills jag får nya, om jag får nya. Spoilers...).

Min sista dag i huset på tre veckor... Dagen har gått i svenskt matlagningstecken. Jag och Agnes, min goa efterträdare, bestämde oss för att bjuda familjen på svenska köttbullar! Det första min värdpappa sa när jag kom var nämligen att han ville testa svenska köttbullar och i dag blev det äntligen av. Redan halv tre började vi trilla köttbullar gjorda på ett kilo köttfärs och hör och häpna, allt gick åt! Potatismos, köttbullar och gräddsås, det kunde inte ha blivit godare. Min värdpappa sa att han hade kunnat äta ett ton av dem. Pricken över i hade varit lingonsylt, men då den kostar närmare 50-60 kronor för en liten burk på IKEA (och jag dessutom inte äter det) så kändes det inte värt det. Avslutningsvis bakade Agnes (med lite support av mig) en riktigt god kladdkaka som vi avnjöt med vaniljglass.

I morgon ringer klockan redan 4 på morgonen, 5 måste jag vara ute ur huset och bussen går 5.27 till Chatswood. Sedan tåg till flygplatsen och förhoppningsvis får jag komma med mitt plan till Wellington. Stora oron just nu? Australiskt visum, nyzeeländsk visum, bagage på planet (flygbiljetten säger nej, finstilta på flygbiljetten säger kolla ditt flygbolag, flygbolagen säger ja)... Jag har kollat allting fem varv, ändå är allt oroligt. Kan inte räkna med många timmars sömn i natt.

Nästa natt blir i Wellington, Nya Zeeland.
 


Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar