Terra Nivium

Att säga au revoir, hej då, känns fel och alldeles för sorgligt även om det faktiskt betyder på återseende. A bientôt, vi ses snart, känns som en betydligt bättre avslutningsfras. Mitt år i Paris har kommit till sin ända. Än en gång sitter jag här med en packad väska, på väg någonstans. Jag lämnar något fantastiskt bakom mig för att börja på ett nytt äventyr men går inte tomhänt härifrån.

 

Jag vill rikta ett stort tack till mina fantastiska vänner Hanna, Johanna, Kajsa, Lovisa och Maria som har i största del varit deltagande i mitt år här nere (även om Kajsa kom inslirande på slutet). Utan er skulle jag inte ha orkat med min tid i Paris, ni förgyllde den. Jag hoppas att vi ses igen i Sverige någon gång i framtiden. Ett tack går även till mina fransklärare, Philippe och Adeline, som har lärt mig så mycket under årets gång. Merci pour votre patience et tout ce que vous m'a appris, sans vous rien ne serait compréhensible.

Tack även till er läsare som följt mig under årets gång.

 

Det största tacket går dock till min värdfamilj som stått ut ett år med mig. Min förstående värdmamma, komiker till värdpappa och mina fantastiska pojkar. Ja, mina pojkar. Vous allez me manquer, mais un jour je vais revenir.

Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv; universitetslivet.