Terra Nivium

Som jag sa i föregående inlägg så har jag varit väldigt hemlighetsfull och jag måste faktiskt hålla med om att det inte blev särskilt mycket bättre efter det inlägget. Bristen på information kan bero på att jag skakade så mycket att jag knappt kunde skriva och för att jag grät och hoppade upp och ner av glädje.

 

Tidigare i dag hittade jag äntligen min värdfamilj. Om jag ska vara helt ärlig så hittade jag den för någon vecka sedan, men att det då skulle bli min värdfamilj visste jag inte. Jag hade faktiskt kontakt med två familjer även om jag kände att wow, den där familjen verkar toppen!

Mail utbyttes och jag fick veta mer om familjen än den bristfälliga information jag redan hade. Efter mammans första mail kände jag att det skulle vara underbart att få jobba hos dem, men mitt negativa undermedvetna sa att det var för bra för att vara sant. Mailkontakten höll i sig och samtidigt som jag bokade upp ett samtal på Skype med den andra familjen gjorde jag det även med denna, drömfamiljen. Dessa samtal skulle äga rum på lördag och på söndag.

 

Familj nummer ett som skulle ringa mig på lördagen bestod av en mamma, pappa och tre barn. Barnen var 10, 8 och 5 år gamla (två tjejer och en kille) och bodde ganska centralt i Sydney men mer inåt landet och inte vid stranden. Spelade ingen roll för mig och lördag morgon väntade jag och väntade på deras samtal som konstigt nog inte kom. Är fortfarande fruktansvärt irriterad, jag satt ju och vaktade vid datorn! Men förmodligen hade de glömt eller så hade det blivit något missförstånd.

 

Familj nummer två, drömfamiljen, skulle ringa mig på söndagen den 14 juli mellan 11 och 12 svensk tid. 11.08 började jag tveka och tänkte att de säkert inte skulle höra av sig. Jag hade upptäckt att de hade fått 88 meddelanden på Au Pair World den senaste månaden, så hoppet var inte stort. Jag hade även lyckats tänka att mailen som lät så positiva säkert var en engelsk artighet. Men samtalet kom och det första jag hör är hur de sitter och skrattar. I 25 minuter pratade jag med mamman och deras nuvarande au pair som kommer från Stockholm, på både svenska och engelska. Även pappan sa hej men det blev inte mycket mer än så med honom. Redan efter 20 minuter var det klappat och klart och bestämt; jag skulle till Sydney för att bo och jobba hos dem.

Jag vill även passa på att skriva ett officiellt tack till Sara som är au pair i Perth. Det var nämligen hennes tips om att kolla upp Au Pairs in Sydney på Facebook som ledde till att jag hittade min familj. Tack, Sara!

Jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte vet exakt var familjen bor, men deras närmaste strand är Dee Why som ligger norr om Sydney. Dit tar det ungefär 15 minuter med bil och det dubbla med buss. Med buss tar det dessutom runt 40 minuter in till centrala Sydney, Sydney CBD. Familjen består av en mamma och en pappa som är bortrest en hel del. Tillsammans har de två pojkar, tio och 14 år gamla. Mycket mer tänker jag inte avslöja, annat än att jag är väldigt glad och nöjd. Avfärden är inte inbokad ännu, men jag planerar att landa i Sydney den 18 eller 19 augusti. Min lilla hemstad lämnar jag redan den 15, då jag åker ner till min pappa och bonusmamma i den svenska huvudstaden för sista gången.