En natt jag drömde

I natt drömde jag om min värdfamilj. Inte min franska, utan min förra. Den australiska.
 
Det gjorde ont av saknad och när jag vaknade tänkte jag hur mycket hemma det skulle kännas att komma tillbaka. Bo hos dem, gå runt i deras hus, sitta i soffan med dem och titta på QI medan min värdpappa och 11-åringen gör varm choklad till oss alla. Gosa med katterna, ta med hunden till hundparken, åka in till city och vandra på Sydneys gator...
 
Det var ett stort och svårt beslut att komma hem. Det tog lång tid innan jag accepterade att jag innerst inne ville flyga hem med flygbiljetten som jag bokade redan innan jag åkte. Att jag inte ville utöka, flytta fram datumet och stanna längre. Kanske jobba på farm, jobba på pizzerian i området eller bara bo i familjen...
 
Jag visste att det spelade ingen roll om jag stannade längre eller åkte hem den 22 maj. Att säga hej då skulle vara lika jobbigt ändå.
 
Ingen hade heller förberett mig på hur jobbigt det skulle vara att komma hem. Allt är detsamma men du, jag, har förändrats. Inne i mitt huvud är jag en helt annan person, trots att jag ändå är samma gamla jag.
 
Nu har jag varit hemma i lite mer än två månader och det är inte längre lika intressant. Jag är inte lika intressant längre heller. Förut möttes jag av "men hej, är du hemma?", nu är det bara vanliga hälsningar. Missförstå mig rätt, jag är inte ute efter att vara speciell och bättre än alla andra, jag har bara börjat bli uttråkad. Uttråkad på att gå på samma gamla gator och göra samma gamla saker.
 
Jag vill uppleva nya saker, trots att jag älskar det välbekanta i att vara hemma.

Emelie - Lever drömmen i Paris! skriver:

Oroa dig inte, Lina. Snart börjar nästa äventyr.

Svar: AND I'M SO FREAKING EXCITED! And nervous... And yes, I'm aware that I write in English, becaus usually I think in English. And dream. Well, hopefully it will soon be French...
Lina Carlsson


Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar