Terra Nivium

I dag var det första gången jag satte mig i förarsätet på en bil på över tre veckor. Fel sida av bilen och dessutom av vägen. Som tur var hade jag en riktigt duktig lärare, nämligen min värdpappa. Jag är så ledsen över att säga detta pappa, men han är bättre än vad du var när jag övningskörde. Som jag tidigare nämnt så är det en hel del backar i detta område. De är så många, branta och höjdskillnaden är så stor att det slår lock för mina öron. Kändes som att vara tillbaka på ruta ett när det gällde start i backe och här finns ingen eco-driving heller. Det gäller att köra på låg växel och varva motorn för att ta sig uppför alla backar. Hur som helst, jag krockade inte och enligt min värdpappa så märker man att jag är en bra chaufför. I have good clutch control, som han säger. Alltså bra koll på kopplingen. Känns stabilt! Körde runt med honom ett bra tag, både i området där vi övade start i backe och högersvängar särskilt (det är så konstigt att behöva korsa ett körfält när man gör en högersväng) och sedan ut på den stora, trefiliga vägen för att jag skulle få testa det. Inga olycksfall att rapportera, jag råkade bara slå på vindrutetorkarna ibland. Det är tur att jag har min värdpappa som jobbar i Tyskland och därför är van vid att växla mellan höger- och vänstertrafik. Efter att ha kört runt med honom ett tag så fick jag ta bilen själv och köra runt i området, väldigt uppskattat. Tyvärr hjälpte det mig knappt med att hitta här runt omkring.

 

Premiär nummer två för mig i dag har varit poolen! Kvicksilvret har legat på dryga 30 grader och vid fyra-tiden hoppade jag, 10-åringen och min värdpappa i poolen. Kallt tyckte de om de 24 graderna. Skönt tyckte jag, det var bara lite kallt när man kom upp. Det värsta var när jag stod på poolkanten och väntade på att de skulle få bort lite löv, så känner jag att det kryper något på min vad. Just precis, en spindel. Den var inte så stor, det var inte en fågelspindel om vi säger så, men här är det inte storleken som dödar. Snabbt som blixten så slog jag bort den från mitt ben och min värdmamma (som frågade mig om jag verkligen var säker på att det inte var en mygga) trampade ihjäl den. Jag har ingen aning om det var en funnelweb spider eller inte, men oddsen talar ju tyvärr för det med tanke på att vi har hittat två i poolen.

 

Utöver dessa premiärer har jag tvättat (dag två, nu har jag äntligen gått igenom allt), renbäddat min säng, suttit ute i solen och njutit, hjälpt 10-åringen med läxan och strukit lite kläder. Sängen lockar väldigt mycket, i morgon bär det förhoppningsvis av in till Sydney igen!