Att driva en blogg
Jag har funderat de senaste dagarna. Jag skriver ett inlägg nästan varje dag, ibland flera per dag. Hur många av mina drygt 41 dagliga inlägg har varit vettiga?
Innan jag åkte satte jag upp vissa punkter för mig själv, punkter där jag skrev hur jag ville att min blogg skulle vara.
Min svenska blir sämre för varje dag som går. Jag bor i ett engelsktalande land, i en engelsktalande familj och jag pratar nästan alltid engelska med mina svenska vänner eftersom vi då oftast har en finländare med oss. Den enda svenska jag använder är här på bloggen och när jag skriver med vänner på Facebook. Jag vet inte sist jag öppnade munnen och pratade svenska, det var nog under det senaste Skypesamtalet för över en vecka sedan. Jag särskriver, googlar vart och vartannat ord för att jag inte längre kan stava det, skriver konstiga meningar och har tusentals syftningsfel. Jag stoppar förbi ställen, för det gör man i engelsktalande länder. Jag orkar aldrig korrekturläsa mina texter och vill bara gömma mig under täcket när jag går tillbaka i mina arkiv och läser. Jag rättar till mina misstag, men vem läser samma inlägg ännu en gång? Att lägga ut ett inlägg är som att lämna in en uppgift i svenska. Något jag drog ut på så länge jag kunde under min gymnasietid för att kunna rätta till, ändra, göra perfekt. Världen är fylld av människor som märker ord, grammatik och ser vartenda litet misstag man gör. Internet ger dem tillgång till att göra detta.
Detta är ett virrigt inlägg, lite likt Joyce. Hur tanken vandrar. Många frågor men alla kan sammanfattas i en.
Varför ska jag blogga?
Håkan F skriver:Jag läser din blogg med glädje, även det där med det stekta riset (brukar göra så själv ibland, men även blanda i ett ägg eller två ;) ).
Eftersom du tycker att det är svårt att formulera dig på svenska (vilket är helt förståeligt eftersom du enbart pratar engelska hela dagarna) föreslår jag att du kan prova att blogga på engelska istället, eller både och kanske?
Jag läser din blogg för att jag tycker det är kul att läsa om vad man som au pair i Australien råkar ut för, och du är duktig på att förmedla detta. Man får drömma sig bort från verkligheten en stund.
Keep on blogging Lina!
Vet du, jag är ju en sån där språk-besserwisser, som brukar hacka på självaste Backman. Mest för att det är kul ;-) Men när jag läser din blogg ser jag faktiskt inte felen. Läs detta bokstavligt: jag ser dem inte, de finns kanske, du säger det och du brukar ha koll. Men jag ser dem inte. Jag läser att du är lycklig, för det kommer fram mellan raderna. Och på dem också! Jag skrattar lite åt dina kackerlackor, fast bara lite för jag skulle skrika tills huset rasade om jag hittade en kackerlacka i _mitt_ hår! Jag tycker det är spännande att lära mig mer om Australien. Och jag tycker du är modig som gav dig av! Jag är helt enkelt glad att få följa med dig på resan!
Men du, bara så länge det ger dig något! Du ska skriva för dig, inte för oss. För att du vill, och för att det betyder något för dig. Jag tycker om att läsa din blogg, men så länge du piper till ibland och meddelar att du "har levan och hälsan" (som min mor sa när hon var liten) är i alla fall jag nöjd. Njut av ditt liv down under. Skriv när och om du vill. Och ha det alldeles fantastiskt underbart!
Lina!
Ha inte sådana krav på dig, tjejen. Du skriver förbannat bra, och förmodligen skulle du skriva kvalitetsmässigt långt över genomsnittet även under dina allra sämsta dagar.
För att minska pressen; skriv kortare inlägg, skriv bara när du har lust, publicera enbart bildsvep med korta bildtexter emellanåt, välj engelska eller franska eller singalesiska om du vill, skit i kvalitetskrav, traditioner, form - skriv av lust.
Vi är några stycken som verkligen skulle ogilla att det blev tyst :)
Hej! Jag läser många au pair bloggar, men du är en av dem jag har läst längst och ser fram emot att varje dag få klicka in och se om det har kommit upp något nytt inlägg. Jag gillar att du varvar vad du gör om dagarna med inlägg som får en verkligen att tänka till. Varje inlägg behöver inte handla om din ibland "tråkiga" dag, utan om annat. Känslor, tankar något du sett etc. Men gör det bara när det känns bra och tvinga inte fram något. Känner ibland att jag inte har något att skriva om och det känns meningslöst, men då kommer samma känsla upp som du att man känner sig tvingad att skriva för dem som läser den. Men det är ju du som valt att åka iväg, du som valt att skapa en blogg och det är du som ska minnas din tid utomlands, så du väljer ju helt själv var/när/hur du ska skriva.
Och som andra har skrivit, vi tänker inte på felen, vi tänker på innehållet och jag vill fortsatta längta till att varje dag få klicka in till dig!
Om jag haft det språk du har skulle jag hjula av lycka.
Jag ser inga fel.
Jag känner bara ditt språkliga flyt, din känsla för takt, din värme. Jag får dela dina tankar, dina känslor, din glädje och när jag läser dina ord får jag en dotter som nästan kommer fysiskt nära fast du är så långt bort.
Men pressa inte.
Du skriver och du gör det bra. Jag tycker att det är otroligt intressant och spännande att dela din vardag och helg.
Se din verklighet. Finnas där.
Det kan ju vara för att jag är din pappa, men om jag ska tro kommentarerna ovan så är jag ju långt ifrån ensam att uppskatta dina spaningar, tankar och vardagsliv.
Du är en fantastisk person och jag är vansinnigt stolt över att du gör det du gör. Oavsett vad du gör.
Livet är fyllt av gråa dagar. Om vi delar dem tror jag att de blir mindre grå. Dessutom ligger det mest intressanta i vardagen.
Spännande händelser och märkliga möten i all ära, men det är dina betraktelser över vardagliga händelser som ger mig mest. Som när du bakar chokladbollar, jagar katter, besöker Sydney med kompisar, viftar bort kackerlackor från håret, simmar i duschen , försöker lära dig köra på fel sida och bygger relationer med familjen.
Och som Sofia skriver, välj vilket språk du vill mig kvittar det lika.
Det är ju dina tankar och ord jag vill åt för de är förbannat bra. Förmodligen för att du är det. Bra alltså.
Kram o kärlek!
Jag känner igen mig så väl i det du skriver! Sådär kände jag i Finland också, att svenskan försvann och tillslut blandades finska,finlandssvenska, svenska och engelska i en stor röra. Både i huvudet och i det skrivna. (och så är det lite fortfarande....)
Men de var inte det jag skulle skriva, det jag ville säga är att du borde inte känna dig pressad. Skriv de du vill, känner och vill dela med dig av. Passa på att njuta av ditt au pair liv och upplevelser :)
Ha de superduper bra, KRAM!
Jag vill jättegärna fortsätta att läsa om dina äventyr "down under"! Du förgyller mina dagar med dina härliga blogg-inlägg. Jag tycker att du har ett härligt språk - och vill du fortsätta blogga, lovar jag att fortsätta läsa...
