Så slår det till

I dag hände det.
 
I dag slog hemlängtan till för första gången på riktigt.
 
Jag är redan trött på palmer, sand och värme.
 
Jag vill ha mörker, lite kyla och löv i höstens alla färger.
 
Jag vill springa ut och välkomna den första snön och krypa ner i soffan under en filt med en kopp te efter en promenad i höstrusket.
 
Jag vill titta på handboll, träffa och träna mina handbollstjejer, titta på fåniga filmer med mamma i soffan.
 
Jag saknar fredagarna i Stockholm, att sitta i vardagsrummet och smälla i sig popcorn, dricka lättdryck och uppdatera den delen av familjen om vad som hänt sedan vi sågs sist.
 
Jag vill äta lax, köttbullar, palt och riktig köttfärssås. Inte köttfärssås som man hittar på burk i affären, utan mammas köttfärssås. Jag vill sitta på Wayne's och dela en chokladmuffin med M, jag vill ha tjejkväll med vin och prat med M och E. Jag vill ha tjejmiddag med det vanliga gänget och jag kan till och med gå så långt som att säga att jag saknar min gymnasieskola, inklusive lärarna och lektionerna.
 
Men här sitter jag. Det är över 30 grader varmt och det blåser varma vindar. Det är en skogsbrand någonstans i området som färgar himlen orange. Jag har haft en stressig vecka som dessutom bara är början på de nya rutinerna.
 
Jag älskar att vara här, men jag älskar också att vara hemma. Jag vill vara hemma just nu. Jag vill sitta under fleecefilten mamma vill bränna upp med min stora temugg och titta på en romantisk komedi med henne. Jag vill sitta på mattan i vardagsrummet i Stockholm och prata tills strupen är alldeles torr och sedan somna för att vakna upp till nybakat bröd och en helg i Stockholm.
 
Ja, jag längtar hem. Men här sitter jag och jag kan inte göra annat än att göra det bästa av situationen. Höstrusk och röda löv får förbli en dröm, skidåkningen en passion som får vila en säsong. Jag har nästan två månader i ryggen och många kvar, oavsett hur mycket jag vill vara på svensk mark. 

Marianne skriver:

Du ska få se att när du är hemma så längtar du tillbaka! Det blir fina minnen att ta fram och sortera - kanske nästa vinter:)?

Svar: Man vill alltid ha det man inte har! Så är det bara ;)
Lina Carlsson


Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar