10 år med kärlek
I dag är ingen vanlig dag. För exakt tio år sedan, den 14 juni 2003, träffade jag min numera utökade del av familjen för första gången. Amelias Garden, Athen. En pappa med sina två döttrar, då elva och nio år gamla. En mamma med sina tre barn, elva, nio och sex år. Två veckor tillsammans i den grekiska övärlden och tänk så bra det blev.
Något man ofta möter som skilsmässobarn är medlidsamma blickar, beklagande ord och löften om att det kommer bli bra i alla fall. Det sista är det enda som jag verkligen känner är nödvändigt. Jag är glad över att vara skilsmässobarn, utan skilsmässan hade jag inte fått en extra, utökad familj. En större släkt. Många människor som har kommit att betyda så mycket i mitt liv. Jag delar inte blod med någon annan än min pappa och syster, men blod är inte allt.
Jag har inte bara en syster. Jag har två. Jag har dessutom två bröder och en person jag aldrig kommer kunna kalla mamma men som har en lika stor plats i mitt hjärta ändå. Jag har en stor familj, en familj med otroligt mycket kärlek.
Tio år and still going strong. Älskar er!
