Terra Nivium

Och sen, tre dagar senare, så befinner jag mig på flygplatsen igen. Julafton. Samma tid, samma plats.

 

En andra återförening ska ske. Denna gång med min pappa, Sofia och min syster S.

 

Denna gång kör jag inte utan krånglar mig in med hjälp av buss och tåg för att sedan kunna köra hyrbilen.

 

Sist vi träffades var i Stockholm och då med halva tjocka släkten. Nu kommer de hit, ännu en snöglob ska samlas och ny stad upptäckas.

 

Jag ska få krama min pappa igen (min pappa har de goaste pappakramarna i hela universum, ingen konkurrens), ha attityd-battle med min syster och skratta med (och lite åt) Sofia.

 

Det är konstigt hur jag kan sakna S så mycket, kanske är det för att jag träffar henne så sällan. Jag har lite abstinens eftersom jag inte utsätts för henne lika mycket som min syster E.

 

Egentligen är jag ganska bortskämd som får besök av två delar av min familj. Vissa, som Sara, får inget besök alls. Klart, jag kan inte låta bli att vara glad, men stackars Sara blir ensam under denna tid och vi är vana att träffas minst en gång i veckan. Därför så har jag och min syster E tagit beslutet att adoptera henne. E säger att hon har plats för en syster till. Så förlåt, Saras familj (jag vet att ni läser), men Sara blir norrbottning.