Terra Nivium

En av mina sysslor i dag var att tvätta, vilket jag gör ofta. Så jag gick ner i garaget där tvättmaskinen är, med tvätten under armen. Jag har från båda mina värdföräldrar hört att dörren kan gå i baklås, så jag har som vana att vrida på handtaget två gånger innan jag går in i garaget för att verkligen försäkra mig om att den är upplåst och sedan dessutom lämna den på glänt..

 

Det gjorde jag även i dag. Problemet var bara att jag stängde den lite för hårt, så att den faktiskt stängdes helt och hållet och inte bara var på glänt. Och handtaget gick inte att vrida.

 

Inlåst i garaget.

 

Ingen telefon.

 

Inga skor.

 

Jag lyckas ta mig ut genom den vanliga garagedörren, ut i regnovädret och till ytterdörren som jag brukar lämna olåst när jag tvättar ifall detta skulle hända.

 

Låst.

 

Jag springer runt på baksidan, förbi hönorna, upp på altanen och fram till bakdörren.

 

Låst. Och hunden bara stirrar på mig.

 

Tack och lov så har grannarna som familjen är goda vänner med en nyckel och redan min andra dag fick jag höra att det bara var att komma förbi om jag var utelåst. Visst, det fungerar jättebra. Om de är hemma.

 

Kom ihåg... Det regnar. Jag har ingen jacka. Jag är bara i strumplästen.

 

Jag springer till nästa granne. Ingen hemma. Då ser jag att en granne jag aldrig träffat kommer hem, så jag rusar över vägen och knackar på garagedörren.

 

"Ursäkta... Jag är utelåst... Får jag låna en telefon?"

 

Insläppt blev jag och hon var ingen galen yxmördare. Telefon och dator fick jag låna och jag fick tag i min värdmammas telefonnummer genom att logga in på iCloud där alla mina telefonkontakter ligger synkade.

 

Tror ni hon svarar?

 

Nej.

 

Med gemensamma tankekrafter, jag, den snälla kvinnan och hennes man via telefon så lyckas vi lista ut vad grannen med nyckelns egna företag heter, så jag ringer honom. Tyvärr befinner han sig i Mosman och kan inte komma förrän om en timme. Frun, som jag är mer bekant med, jobbar som lärare och kan inte gå från jobbet.

 

Det är en halvtimme tills jag ska hämta 10-åringen. Jag och den trevliga kvinnan sitter och dricker te, äter kakor och pratar om allt möjligt. Sen kör hon mig till skolan (det regnade och jag hade som sagt inga skor) där vi hämtar 10-åringen. Hans förvirrade min när han blev kallad till en okänd bil var ganska söt, sen sitter vi i hennes kök tills grannen har kommit hem och vi kan få en nyckel.

 

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut. Och den hade faktiskt ett lyckligt slut. Nu ligger det dessutom en nyckel i garaget.