Skam den som ger sig
En heldag med jobb! Ibland har jag bara velat ge upp och åka hem, men skam den som ger sig och jag kan ju inte bara ge upp så fort det blir lite tufft. Det som får mig att fortsätta är de där underbara ögonblicken då allt fungerar och stämmer överens, då allt är ljust och fint. Det är ett givande jobb under de ögonblicken. Men 12 timmar är ett väldigt långt pass, så jag är lagom trött i bollen nu. Ögonlocken faller ihop.
Jag har alltså fått jobb som personlig assistent åt min kommun i sommar. Jobbar i vikariepoolen och eftersom det var brist på folk så fick jag rycka in redan nu.
Hittade en kompis när jag cyklade hem...
