Hep A & B - spruta 1

Vaknade vid gott mod i morse, glad i hågen efter en natts utvilande sömn. Funderade på om jag cykla eller köra bil till vårdcentralen. Valde det senare alternativet och jag kan säga så mycket som att det var väldigt bra.
 
Låt oss kalla min vårdcentral för F. Åtta minuter innan utsatt tid gick jag fram till dörren och berömde mig själv för att vara i så god tid eftersom jag ofta ramlar in i sista sekunden. Drar i dörren, men den är låst. Testar dra i den en gång till men den är fortfarande lika låst. Märker då en lapp att de har flyttat till vårdcentralen P inne i centrala stan. Springer till bilen och ringer hem för att dubbelkolla var det är och börjar sedan köra.
 
Jag tror aldrig jag har svurit så mycket under en bilfärd. Jag tänker inte återge de exakta orden, det får ni fundera ut själva. Under bilfärden hann i alla fall detta hända:
  • Kör bakom en grävskopa som kör 50 km/h på en 70-väg.
  • Kör bakom en bil som kör 30 på en 50-väg.
  • Parkeringen som ligger mittemot var avstängd. Var tvungen parkera några minuters promenad bort.
  • På väg till parkeringen kör jag bakom en bil som krypkör, inte bara över fartguppet, utan hela tiden.
  • På väg till parkeringen kör jag bakom två mopeder.
Som sagt, många svordomar och jag tror aldrig att jag har varit så aggressiv i min körning. Men fram kom jag. In i hissen som en man höll upp åt mig, fick hjälp av en skrattande kvinna att hitta nummerlapparna som hängde rakt framför mina ögon och när allt detta var klart hade jag en skyhög puls av all stress. Jag hann inte bli nervös. Trodde jag. Jag tänker bespara er från detaljerna men sprutan togs, det gjorde inte ont men jag kan ju inte säga att jag njöt heller. Efteråt höll jag på att svimma.
 
Som sagt, jag har aldrig gillat sprutor. Men det var väldigt länge sedan jag blev svimfärdig, vi pratar typ stelkrampen i fjärde klass. Men denna gång hände det. Jag höll dock god min och fötterna på backen. I hissen på väg ner till markplan igen tittade jag mig i spegeln. Tillbaka tittade en tjej som var blek som ett lakan. Så kan det gå!


Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar