Terra Nivium

I dag är det ingen vanlig dag, för i dag är det faktiskt min födelsedag! Fyller hela 21 år (åldersnoja, absolut) i dag och kommer fira med... Läkarbesök. Precis som för ett år sedan i Sydney.

Nu ska sjukdomen som bosatt sig i min kropp ut så jag förhoppningsvis kan få fira min födelsedag i efterskott i alla fall.

Ett stort grattis går även till min fina "tvilling" Lisa som även hon fyller 21!

 

Min natt har varit hemsk. Sovit två bra timmar och resten, fram till 4.30, har varit oroliga och förfärliga. Inte en blund har jag fått sen detta klockslag, men 11.00 (det är här jag blir en bortskämd au pair) kom min värdmamma in med vatten och mediciner. En timme senare kommer hon även med lunch till mig, i sängen! Så här bortskämd har jag aldrig varit i hela mitt liv. Aldrig. Men jag måste få säga att det har varit skönt att inte behöva bry sig om någonting.

Fast nog är det FRUKTANSVÄRT tråkigt att vara sjuk.

Je suis malade, encore.

Jag är alltså sjuk igen och mest troligt kommer jag inte ha något spännande att rapportera. Det mest spännande som har händer just nu i mitt liv är mitt medicinschema och att min dator, som har tillbringat de senaste dagarna med att installera 155 uppdateringar (så går det om man måste återställa den helt) nu tog bort dem igen.

 

Min vecka har, förutom febern som härjat i min kropp i två dagar, varit toppen. Pojkarna har skött sig och livet har flutit på i övrigt.

 

Roger över, Roger ut. Bloggen tar sjukledigt om det inte sker ett mirakel.

I dag stod skola på schemat igen och jag måste erkänna att det är otroligt skönt att ha något som drar mig utanför dörren för att göra något på dagarna, även om det bara är för att sitta instängd i ett klassrum i två timmar och 15 minuter. Efter lektionen åkte Hanna, Elin och jag till Louvren för att Elin behövde gå på Apple Store.

 

I övrigt har dagen flutit på som vanligt. En 9-åring som har en dålig attityd, inte respekterar mig och ignorerar allt jag säger, en 12-åring som är glad och trevlig och sköter sig. I dag följde jag även med den yngre till tandläkaren där jag var tvungen att prata (helt ärligt så lyssnade jag mest medan han pratade) med tandläkaren... Problemet var bara att jag glömde hälften av vad som sades och att 9-åringen är manipulativ och bara säger hälften och då inte den hälft jag glömt... Min värdpappa har gått runt och skrattat gott hela kvällen och sagt att vi två är ett oslagbart team. Vilket visserligen stämmer...

 

Söndag är en ganska slapp dag, åtminstone i dag. Tog en sovmorgon och efter lunch Skypade jag med mamma innan jag gick på promenad med fina Hanna. Efter det bjöds det på fika med grannarna och min värdmamma hade gjort en gigantisk Galette (eller gateau) des Rois, alltså en så kallad Kungakaka. I denna kaka som är baserad på mandelmjöl och därmed smakar som mandelmassa gömmer sig en böna eller, som i vårt fall, en liten plastfigur. Den yngsta personen får då krypa in under bordet och säga vilken bit som ska till vem och den som får biten med bönan/figuren blir då kung/drottning. Vid fikastunden med grannarna fick ingen denna lilla plastfigur, men gissa vem som fick den när vi åt resten av kakan efter middagen...? Jajamen, ni gissade rätt och läser alltså drottningens blogg!

 

Hoppas er söndag har varit lika bra som min!

I dag åkte jag in till Paris för att gå på rean som äger rum i Paris, ja hela Frankrike, med Laura. Tyvärr hann vi bara med två affärer och ett besök på en restaurang innan vår trevliga dag fick ett abrupt slut då vi märkte att Lauras väska blivit stulen när vi ställde oss upp för att betala för oss på restaurangen.

 

Ficktjuvar och till och med överfall då väskorna rycks från offret är extremt vanligt i Paris. Jag har haft tur men utöver händelsen i dag har jag varit med om ett misstänksamt försök på tågstationen med Hanna förra fredagen. Tack och lov är inte alltid ficktjuvar smidiga och med sunt förnuft är det lätt att undvika dem. De flesta människor vet detta men det tåls att upprepas.

 

Ha alltid väskan framför kroppen om du har den i en axelrem, även en hand på väskan är bra. Väskan ska alltid vara inom synhåll där du ser eller känner om någon tar den (jag lägger den framför mig, mellan fötterna, under bordet på restauranger, oddsen är att jag märker om någon kryper på golvet under bordet för att ta något). Var uppmärksam på distraktioner, folk kan fråga dig om vägen, lägga en karta ovanför din telefon på bordet, knuffa till dig eller liknande för att få dig ur balans och då lättare ta saker. Förvara aldrig alla viktiga saker på samma ställe utan sprid ut dem.

 

Stölder som dessa är så vanliga i Paris att den franska polisen i princip bara rycker på axlarna. Är det borta så är det borta och det kommer mest troligt aldrig tillbaka, se därför till att vara uppmärksam. Tillfället gör tjuven.

 

Efter ett datorhaveri i går kväll kan jag äntligen blogga om gårdagen.

Vi var ett stort tjejgäng (Johanna, Maria, Hanna, Fatima, Merel och jag) som åt sushibuffé i Bastille. Det var otroligt mycket folk överallt på grund av manifestationen och vi råkade även, efter lunchen, gå med i tåget några minuter. Sedan begav vi oss till vårt guldkorn och favoritkafé där vi drack mängder med te och spelade Galenpanna (när man har en känd person i pannan och ska lista ut vem det är med ja- och nejfrågor, jag blev både Hugh Grant och Pippi Långstrump).

 

Kvällen avslutades sedan med att min vän Lisa kommer hit under lovet i februari! Bokat och klart och jag är så lycklig!

 

I morse blev jag, återigen, brutalt kidnappad av Johanna. Denna gång åkte vi in till Paris och Jardin du Luxembourg för picknicklunch, för tro det eller ej; i dag låg kvicksilvret ovanligt högt för januari även om det blåste väldigt kallt och jag frös senare på dagen. Vi hade omväxlingsvis sällskap av Hanna och Merel och avslutade vår dag med dockteater.

 

Jardin du Luxembourg kan nu bockas av från min bucketlist!

 

Så var det äntligen över. Händelserna som skakat Paris, Frankrike, Europa, ja, förmodligen hela världen, har nu kommit till sitt slut. Äntligen. Oskyldiga människor har fått betala med sina liv och jag tror inte en enda medmänniska kan låta bli att känna med dem.

 

Min dag började med skola, mellanakten blev lunch med Hanna, Elin och Lovisa medan vi följde de båda gisslandraman på tv. Min eftermiddag blev ett bråk med min yngsta pojke och kvällen avslutas med filmkväll.

 

Men att berätta att kocken höjde på hatten åt oss på pastarestaurangen, att jag behövde släpa upp 9-åringen på rummet, att jag skrikit på honom och att jag nu ska försöka distrahera mitt tunga sinne med en film är helt orelevant och meningslöst. Oviktigt.

 

I kväll tänder jag ett ensamt ljus för alla de som drabbats av händelserna här i Paris, direkt eller indirekt.

 

Min torsdag har varit väldigt lugn med VAB, film och inga bråk eller diskussioner. Därför har jag inget mer att komma med än detta...

 

Kära familj och vänner, jag mår bra. Jag blev inte drabbad. Det är onsdag och jag jobbar 11.30-19.30 och var alltså inte inne i Paris. Mer om terrordådet går att läsa om här. Mina tankar går till de drabbade och deras anhöriga.

I dag var det dags för första skoldagen och jag visste inte att jag hade saknat det så mycket. Känslan när Sophie (Tyskland) ställde sig på tröskeln till klassrummet och vi båda sträckte upp armarna och utbrast i ett glädjetjut var magisk. Att sedan Laura (Österrike) kom gjorde det magiskt och att vi var de enda från den gamla klassen... Ja, det var konstigt men fantastiskt eftersom vi kunde skratta åt alla internskämt som ingen annan fattade. Lunchade sedan med Hanna och Elin och oj, vad jag saknat dem och alla mina andra vänner. Det är verkligen dem som gör Paris så rätt och bra.

 

Annars har jobbdagen bara bjudit på snälla pojkar som fick sin julklapp från mig (Cluedo) och värdföräldrar som båda kom hem tidigt och vi hade återigen en familjemiddag mitt i veckan, en ovanlighet som nu har hänt två dagar i rad!

 

Jag är i Paris, igen.

 

Så var det slut på semestern och jag har återvänt till jobbet. Självklart ska jag inte ljuga, det var väldigt tufft att lämna mamma och Piteå bakom mig men nu när jag väl är här känns det betydligt bättre. Tyvärr lämnade även mitt flyt mig samtidigt som jag lämnade min hemstad. En liten lista på allt som lyckades gå fel på sex timmar:

• Missade bussbytet i Stockholm och fick gå hem i ca 25 minuter för att inte frysa ihjäl på busshållplatsen i väntan på nästa buss.
• Kunde inte alls somna och fick mindre än två timmars orolig sömn.
• Klockan fem på morgonen blev det en blå blixt och kolsvart i lägenheten då jag lyckades få en säkring att gå.
• Missade bussen (igen) på grund av ovanstående punkt och var tvungen att ta en taxi för att hinna till flygplatsen.