TGIF - Thank God It's Friday
Jag ska inte ljuga om min dag, eller försköna den. Dagen som började bra i min ensamhet förvandlades till ett helt helvete senare. Två pojkar som skrek, slogs och var hemska trots mina desperata arrête, stop it, tu vas à ta chambre... Efter många om och men (med ena pojken på rummet och den andra i vardagsrummet då de delar rum under ombyggnationerna) blev det lugn och ro... Hallelujah moment. Det här, trots att jag inte beskrivit det i detalj, var definitivt det tuffaste ögonblicket i min au pair-karriär. Att på grund av språkbrister inte förstå vad de bråkar om, att inte kunna medla och diskutera utan bara kunna slinka in med ett ord eller två här och då...
Mitt humör var långt ifrån i topp efter det här, men när mina värdföräldrar kom hem var pojkarna sitt vanliga glada jag och vi gick på restaurang. Japanskt blev det dagen till ära och jag måste nästan klassa det som den bästa sushin jag ätit. Man beställde in maten i ronder på ett papper, så man drog ett streck på de rätter man ville ha på rond 1. Om du sedan ville ha mer drog du nya streck på rond nummer 2 och så vidare. Väldigt god mat och dessutom väldigt trevligt. Skrattade väldigt mycket (speciellt då min värdpappa försökte få personalen att tro att jag var 10 år så jag skulle få barnbuffépris), pratade om James Bond och våra favoritfilmer (de blev väldigt förvånade över att två av mina favoritfilmer på topp fem är franska) och mycket annat. Har jag sagt att jag är glad över min värdfamilj? Om inte så vet ni det nu.
