Två månader

Så helt plötsligt är det den 31:a oktober och Halloween. För två månader sedan lämnade jag Sverige, träffade värdfamiljen för första gången och sov min första natt på mitt år i Frankrike. Mycket har hunnit hända under denna tid; jag har träffat jättefina vänner, sett delar av Paris, jag har lärt mig mer franska och så mycket mer.
 
I dag kom barnen tillbaka och jag har varit ute på trick or treat med dem. Eller nåja, vi kom utanför grinden innan de kom på att de var för fega. Ut på riktigt kom de inte förrän deras vänner dök upp utanför dörren och gjorde dem sällskap. Nu kommer det återigen vara livat i huset och min semester är över för denna gång.

Sushilunch

Efter två dagar med absolut inga aktiviteter beslut jag mig för att gropen i sängen började bli för djup. I dag satte jag mig därför på tåget till St-Germain-en-Laye och sedan en buss (första bussresan i Paris, läskigt) för att ta mig till Maria. Där hade jag en helt fantastisk lunch med Hanna, Lovisa och självklart värdinnan. Vi intog sushi, pratade, åt chokladtårta, pratade och pratade ännu mer. Hade otroligt trevligt och har svävat på små rosa moln sedan dess, helt överlycklig över hur bra en sushilunch kan bli!
 
Maria har denna utsikt över Paris inte långt från hennes hus! Hur fantastiskt?
Ja. jag valde lite tråkig sushi i dag men det var inte mindre gott för det!
Hej, efterrätt! De franska bagerierna är inte snälla, de borde inte existera.

Låt oss ha en dag utan plan, utan mål

Med ett hus som ekade av olika maskiner och verktyg (nej, ombyggnationerna är fortfarande inte klara) flydde jag ganska snart ut till ett sommarvarmt Paris. Höstjackan fick hänga under armen medan jag bara tog mig en liten rundtur i Paris, utan mål, bara för att ta mig ut och andas frisk luft. Champs-Elysée, crêpe vid Eiffeltornet och bara göra något av dagen och solskenet.
 
När jag väl visste att byggarbetarna borde vara klara för dagen drog jag mig hemåt och har sedan dess gosat ner mig i sängen med endast avbrott för middag. En ganska bra dag, om ni frågar mig.
 
Mitt sällskap för dagen

Glassmaraton

 
När ingen kan roa en får man roa sig själv! Glass och maraton med Sagan om Ringen, extended cut.

Vardagssaker jag hatar

  • När tvättmaskinen inte centrifugerat ordentligt och tvätten inte bara är fuktig, utan dyngsur.
  • Folk som går långsamt och i bredd på trottoarerna. Släpp fram mig tack.
  • När Netflix inte fungerar på myskvällarna, hela kvällen är förstörd och jag bara stirrar förhatligt på datorskärmen.
  • När familjen ätit upp allt det goda brödet (baguetterna och lantbrödet, det enda som finns kvar är det lite sötare briochebrödet). Tror jag ska börja äta frukost klockan 6 på morgonen så de får känna hur det känns.
  • När skosnörerna går upp på väg till tågstationen. Händer bara när jag har bråttom.
  • När tågdörrarna stängs framför nosen. Ibland får jag vänta ett bra tag på nästa, när det kommer till metron är det fyra minuter till nästa (inte hela världen alltså, men ändå; grr).
  • Folk som står på fel sida i rulltrappor och inte lyssnar när jag ber dem flytta sig. Ser ni inte att jag springer till tåget?
  • Cyklister. Kan ni inte försöka vara lite mindre i vägen? Här är vägarna smala eftersom bilarna parkerar upp ett körfält och det finns alltså inte mycket utrymme till att köra om de som bara har två hjul och vinglar fram.
  • Personer som SPRINGER UT I VÄGEN FRÅN BAKOM SINA BILAR! Var är trafikvettet och säkerheten?
  • Folk som öppnar bildörren som är ute i det enda körbara körfältet. Hört om döda vinkeln och att det finns bilar som faktiskt kör där?
  • Folk som tvärstannar mitt på gatan så man krockar i dem bakifrån (eller nått och jämnt undviker det).
Och mycket, mycket mer.

Le Louvre

Tre timmar med knuffar, suckar, stånkar och allmän irritation över hur gigantiskt stället är och hur respektlösa andra människor kan vara. Nu är det gjort; första besöket på Louvren.
 
Vi började vårt besök med att stå i kö i 30 minuter i onödan. Som ni ser på bilden är Emelie väldigt nöjd över att kön inte är lång. Bilden tog alltså innan vi fick veta att vi slösat bort 30 minuter på den.
Häromdagen pratade jag och Emelie om hur en perfekt dag skulle se ut och jag nämnde att det skulle vara som ett folktomt Louvren, god mat och bra sällskap. Som ni ser blev det inte en perfekt dag.
Sen insåg jag att jag inte skulle gnälla, jag har trots allt både armar och huvud kvar.
Emelie berättade för mig att hon tycker att all konst inne på Louvren är onödig och överflödig. "Titta bara på taken!" sa hon och satt och studerade det i detalj ett bra tag.
Den kända, okända kvinnan med det mystiska leendet och som ingen (av oss i alla fall) förstår varför hon är så känd. Att komma fram till henne var som att vara på den värsta konserten i historien där armbågar, axlar och knän var tillåtet.
Sedan fick jag se Madonnan i grottan, en tavla det var betydligt mycket mindre trängsel vid.
Helt plötsligt var alla rummen av guld och med massa detaljer och krimskrams så man blev alldeles yr i bollen...
...så då fick man sätta sig ner och beundra det istället!
Sedan hamnade vi i ett övergivet trapphus där taket var den enda konsten. Inte oss emot!
I detta trapphus hittade jag även en hemlig dörr och undrade vilken nisse som bodde där inne.
Sedan gick vi till skönheten Afrodite, även kallad Venus de Milo.
Besöket avslutades med denna som vi gick upp och ner, höger och vänster, diagonalt och i cirklar för att hitta, men det innebar ju bara att vi var ännu mer nöjda när vi väl hittade den!

Första semesterdagen på lovet

Skollov och betald semester i två veckor; vem klagar?
 
I dag har Emelie och jag vandrat i Paris, ätit en fantastisk lunch (så fantastisk att vi till och med gav dem dricks, vilket inte händer ofta) och jag har fått se Notre Dame både utvändigt och invändigt. Som avslutning ramlade vi över Shakespeare and company, en bokaffär som står på min bucketlist. I min iver över att komma dit släpade jag Emelie efter mig och sedan tillbringade vi närmare en timme i affären som är fylld med engelska böcker, från golv till tak, i skrymslen och vrån och med jättefin äldre inredning. Jag hade kunnat stå och sniffa böcker väldigt länge, men trötta som vi var avslutade vi dagen med en tupplur hos Emelie innan vi åkte åt var sitt håll... Ja, jag kan inte klaga på någonting i dag, utom att jag glömde minneskortet till kameran och därför släpade runt på den i onödan!
 
Något mystiskt, konstigt torn som stack upp mitt i allt.
"Men om ni sitter på ett riktigt franskt brasserie kan ni ju inte äta hamburgare!" tänker ni säkert nu, men jag kan lugna er och säga att det var den franska osten emmental på hamburgaren i alla fall.
Så här lycklig var jag redan innan vi kom in, gissa hur euforisk jag var där inne?

Maffiakonferens

Så var det dags för bloggmaffians återförening och mötet ägde denna gång rum i Saint-Germain-en-Laye. Sushi intogs till lunch och sedan bar det iväg till sjömanscrêperiet för efterrätt. Efter denna matkonferens var avklarad åkte fyra femtedelar till La Defense där vi gick i affärer innan vi satte oss under La Grande Arche och pratade. Härliga maffia, härliga dag!
 
Från en båge till en annan; långt där borta syns triumfbågen.

Födelsedagskalas

I dag firades 12-åringen på riktigt. Hela tjocka släkten var här (mormor, morfar, morbror med fru och fyra kusiner) och åt middag. Öl och matlagning, champagne och snacks, varmrätt och vin, ost (fyra olika sorter) och vin, efterrätt (två olika tårtor) och kaffe. Hela tjofaderullan när det kommer till franska middagar med andra ord. Mycket trevligt om än jag inte förstod allt och ännu trevligare när de anstränger sig för att prata långsamt så jag förstår och översätter om jag ändå inte förstår. Nu blir det dock snart efterlängtad sömn!
 

SKOLLOV OCH SEMESTER

Ja, rubriken säger allt.

Jag har lov och semester samtidigt, i morgon ska vi ha en stor släktmiddag här (nervös tjej) och sedan åker pojkarna till Bretagne och Strasbourg under det två veckor långa lovet vilket alltså innebär semester för mig.
 
Dagar jag kan tillbringa exakt som jag vill.

Fortsättning följer...

12-åringens födelsedag

Även om jag inte har rätt att göra den bedömningen måste jag säga att 12-åringens födelsedag har varit riktigt bra. Jag åkte in till Paris i dag för att leta efter lite kläder och en present till honom (ingen lycka alls) och efter att ha pratat och ätit lunch med Emelie åkte jag hem till en fantastisk dag på jobbet.

Eftersom det var en speciell dag ordnade jag en skattjakt till födelsedagsbarnet och 9-åringen hjälpte självklart till. Till och med trumläraren sprang runt och letade ledtrådar ett tag. Efter många om och men och flera kluriga ledtrådar hittade pojken fram till x:et där hans favoritgodis och kakor fanns. Han fick sedan vara med och bestämma vilken Aston Martin-poster han ville ha till sitt rum. På kvällen gick vi ut och åt på en restaurang där vi är stamkunder och oh boy, vad det var gott och trevligt. Det blir verkligen något speciellt då man känner de som jobbar där. Servitören satt ner med pojkarna och lät de själv beställa mat och dryck på handdatorn, han bjöd mig på ett halvt glas vin, åt av vår mat, efteråt bjöds det på macarons och sång och emellan allt detta skedde massa knasigheter och trevligt prat.

Nu ligger alla däckade i sängen inför sista skoldagen (fast inte för värdföräldrarna såklart) innan lovet.
 

Stort grattis till 12-åringen

11-åringen har nu gått och blivit en stor kille, hela 12 år gammal. Som ni säkert märkt vid det här laget skriver jag inte ut barnens namn eller lägger ut bilder på dem, men låt mig presentera min 12-åring lite närmre.
 
12-åringen är en kille som älskar att spela tennis. Onsdagar tränar han tennis i två timmar och de två timmarna följs sedan av en timme fysträning och ytterligare en timme tennis på fredagar. Varje gång han har läxa i engelska klagar han på att det är för lätt och att han skulle kunna göra svårare uppgifter. Utöver detta brinner han för välgörenhet och har själv samlat ihop runt 300 euro för att ge till barn i Afrika. Om han hade ett överflöd av pengar skulle han skänka dessa till svältande barn i Afrika, för de behöver dem mer än honom.
 
Det är en mogen kille som är väldigt duktig på engelska, spikar varje prov i alla ämnen i skolan, är ansvarstagande och mogen. Han vill hjälpa allt och alla och har ett väldigt stort hjärta.
 
Grattis på födelsedagen!

Jag överlevde onsdagen

Sista onsdagen innan lovet och jag överlevde.
 
Dagens största, och enda drama, var när en person ringde och försökte lura pengar av barnen. Ni vet de där legendariska personerna som försöker hålla kvar dig på linjen för att det dras pengar från din telefonräkning. Tyvärr lyckades de lura barnen ett tag och jag, som inte förstod allt, försökte få dem att lägga på eller be personen ringa föräldrarna... Det är hemskt hur folk kan utnyttja barn.
 
Resten av dagen har ägnats åt tennis och att planera 11-åringens födelsedagspresent. Pojken fyller hela 12 år i morgon och jag (eller snarare Emelie och min syster) har kommit på en klockren present till honom. Det enda som återstår är att leta reda på den och inhandla den i morgon!

En ganska normal tisdag

Så har jag ännu en gång bäddat ner mig i sängen efter en fullbordad dag.

En dag som innehållit skola, ett slumpartat möte med en ny svensk au pair i mitt område, en god vän som gav mig en lyxlunch på de 15 minuter jag har mellan mina lektioner, en annan god vän som stöttade mig genom litteraturen (jag tycker inte om min lärare och därför tycker jag inte om lektionen), bråk och diskussioner med barnen, middag och som avslutning blev jag skickad till mitt rum för att Sverige leder över Frankrike i U21-landskampen i fotboll.
 
En ganska normal dag om ni frågar mig.
 
Det är tisdag, veckans andra dag, och jag räknar redan ner till helgen. Fredag innebär sista lektionen innan det två veckor långa lovet då jag inte behöver jobba en enda dag. Två veckors lov då jag kan njuta och göra vad jag vill. Upptäcka nya delar av Paris, vara en riktig turist, tillbringa varje dag på Louvren, åka upp i Triumfbågen och kanske till och med Eiffeltornet...

Ja, det kanske inte är så konstigt att jag längtar.
 
Så här såg min kväll ut: vatten, te och en liten sockerfri hallonyoghurt så jag inte skulle strypa barnen innan föräldrarna kom hem.

En del av Australien i Frankrike

 
TimTams, ett australiensiskt chokladkex som jag hittade på Monoprix. Den dag då jag saknar Australien extra mycket ska jag köpa dessa, äta och minnas min tid i det fantastiska landet.

Lördag med kostcirkelns alla delar

Tidigt, tidigt i morse, redan vid fem, vaknade jag av att regnet öste ner utanför. Då är det extra skönt att veta att man får borra ner sig djupare i sängen och bara somna om till ljudet av det smattrande regnet. Jag vaknade sedan sent på "morgonen" igen av att Emelie kom in med brunchen, pigg och alert eftersom hon varit ute på ett uppdrag åt hennes värdfamilj. Den traditionella brunchen intogs, smakade lika bra som vanligt och denna gång var det Tarzan som tog plats på skärmen. Efter att ha segat oss i timtal tog jag mig inte hemåt förrän vid 17 och 18.30, nyduschad och avslappnad i sängen får jag ett sms.
 
Det var bloggmaffiamedlemmen Johanna som smsade och frågade om jag ville följa med henne och Lovisa till McDonalds för att äta och att de kunde plocka upp mig om 20 minuter. Självklart kan man inte säga annat än ja och 20 minuter senare satt jag i bilen med de sköna bönorna, på väg till Maccas/Donken/Gula Måsen i grannstaden. Där intogs en hälsosam, sockerfri och fettfri måltid innan bilen rullade vidare till Carrefour (att gå tvärsöver gatan var det inte frågan om för Johanna då man inte kan motionera efter att ha ätit på McDonalds) där mitt sällskap köpte glass. Sedan lämnade de av mig utanför min port igen och en mätt och belåten tjej kunde gå och lägga sig i sin säng för att ha en liten filmkväll för sig själv.
 

Grodfredag

Så var fredagen kommen, veckans sista jobbdag. Det enda speciella som stod på schemat jobbmässigt var 11-åringens tennis som jag skulle köra honom till. Sagt och gjort, vi tar oss oskadda fram till tennisklubben och precis när jag ska parkera den lilla röda tjuter det till i hela bilen, om och om igen. Från halv tank på onsdagen har jag på fredagen tagit mig ner till reservtanken. En mycket nervös Lina (som aldrig lät hyrbilen på Nya Zeeland gå under halv tank) körde med alla sina ecodrivingkunskaper hem och klarade sig hela vägen fram till porten och kunde sedan andas ut.

Istället för att äta middag med barnen denna dag (okej, jag åt ett gäng färska kvistkörsbärstomater för att jag var utsvulten) åkte jag in till Paris för att ha en romantisk middag för två. Emelie hade nämligen bjudit med mig till hennes favoritrestaurang och oj, vad det var bra! En bra köttbit, medium rare med babypotatis och rödvinssås till mig och Emelie beställde in grodlår. Som alla vet är det acceptabelt att äta från varandras tallrikar och vi delade systerligt och broderligt på dessa rätter samtidigt som vi pratade med fransmännen i bordet bredvid (som berömde vår fantastiska svenska och franska). Efterrätt intogs hemma hos Emelie i form av varsin Ben & Jerry's framför klassikern Notting Hill innan vi somnade så gott.
 
Äta grodlår - check!
 
 En fet groda som hoppat mycket och långt i sina dagar, men som nu har hoppat klart i detta liv.

Lunch i Saint-Germain-en-Laye

I dag bestämde jag mig för att göra något vettigt åtminstone en stund och åkte därför till mysiga Saint-Germain-en-Laye för att strosa runt med Lovisa innan vi mötte upp ett stort gäng au pairer (däribland Johanna och Maria) som går skolan i Saint-Germain-en-Laye. Vi åt galette och crepe och njöt av det faktum att det är torsdag och bara en dag till innan det blir helg!
 
Min crêpe med speculoos (pepparkaka), vanilj/karamellglass och karamellsås! Min galette blev en Norvégienne med rökt lax, creme fraiche och citron.

En tisdag

Efter en tråkig, lång och hungrig dag i skolan kom jag hem där min värdpappa väntade till min stora förvåning och glädje. Visserligen kan det vara väldigt tufft att jobba med värdföräldrarna hemma, dels för att det känns konstigt och som att de granskar ens jobb (hur skulle det kännas för dig om chefen tittade över din axel?), dels för att man inte duger för barnen. Detta vanliga au pair-dilemma var dock inget problem för mig. Barnen betedde sig som änglar och skötte sina läxor och höll alla regler trots att pappan var i rummet bredvid och som en stor bonus i slutet på dagen lagade min värdpappa spaghetti bolognese till middag som vi avnjöt tillsammans som en familj (vanligtvis äter jag och barnen först och föräldrarna tillsammans när de båda kommit hem från jobbet sent på kvällen).
 
I morgon väntar en heldag då pojkarna inte har skola och jag har planerat chokladbollsbak för att få tiden att gå!
 

Hösten har nått Paris

I dag har höstens första riktiga dag kommit till Paris. Det har varit kyligt, snålblåst och på kvällen spöregnat. Jag, som åkte in till Paris för att vandra runt litegrann med Emelie, höll på att frya ihjäl i min tunnare jacka. Sjuttioelva tekoppar senare åkte jag hem, hämtade 9-åringen från skolan, drack lite mer te och hämtade sedan 11-åringen med bilen då han ringde och frågade om skjuts eftersom regnet börjat ösa ner. Efter en timme på tennisen med den yngre då jag pluggade franska var dagen komplett. Min värdmamma kom lagom till middagen och skrämde skiten ur mig och den äldre då hon stod utanför bakdörren (som är i köket) i mörkret och stirrade på oss. När skräcken sedan lagt sig rättade hon och 11-åringen min läxa till i morgon. Det är inte fy skam med privatlärare!
 

En söndag utan måsten

Man kan tillbringa en söndag på många olika sätt.
 
Man kan ställa väckarklockan tidigt för ta vara på dagen, man kan ta en hälsosam löptur och man kan vara social med vänner och värdfamilj.
 
I dag har jag gjort en mild version av dessa tre saker. Väckaren ringde klockan 9.15 och inte förrän 10 gick jag upp och fick croissanter serverade av min värdpappa. Sedan mådde jag gott på mitt rum och skypade med min mamma innan jag tog mig ut på en lång, uppfriskande höstpromenad. Därefter har jag ätit middag med familjen, spelat kortspel med dem och min värdmamma har hjälpt mig med franskan.
 
Även om jag nu inte steg upp klockan 6 för en löptur, åkte in till Paris för att äta lunch med några vänner och stressade runt för att se sevärdheter så tycker att jag tog tillvara på min söndag. Ibland behöver man få ta det lugnt, utan några måsten och bara göra vad man vill för att man mår bra av det.
 

En kväll, en dag och en kväll

I går tog jag tillvara på fredagen och åkte sent in till Paris där jag tillbringade kvällen med Emelie. Middag, midnattspromenad, crêpes, ett glittrande Eiffeltorn och en brunch senare är jag återigen hemma i min egna säng.
 
Denna lördag, efter mycket tjatande, fick Emelie träffa min värdfamilj och även om hon bara umgicks med dem några minuter lyckades hon charma dem totalt. Resten av dagen har jag fått höra hur snäll, trevlig och underbar hon är. Trots allt tjat om hur perfekt den donnan är lyckades jag få 11-åringen att baka en kladdkaka med mig till vår solokväll (med andra ord, babysitting). Kladdkakan avnjöts med vaniljglass innan vi avslutade kvällen med en film, dubbad till franska såklart. Nu sover de små änglarna så sött och en nöjd au pair har fått krypa ner i värmen i sängen i väntan på värdföräldrarna.
 
Paris by night
Disneybrunch med Aristocats och turbichoc; det närmaste vi kom en kanelbulle på kanelbullens dag.
Min och 11-åringens kladdkaka, en kaka som var en höjdare hos barnen men värdföräldrarna återstår att se!

Min dag i en beskrivande bild

Ja, det stämmer. I dag har jag pluggat franska. Först på skolan, sen uppsökte jag en vän (ungefär som "ring polia") för lite akuta råd och förklaringar (den värdelösa människan kunde inte hjälpa mig), sedan hem och göra läxan medan pojkarna sprang runt och skrek som huliganer och gjorde sina egna läxor, sedan attackerade jag grammatiken igen... Ja, dagen har verkligen gått i temat "franska språket". Nu hoppas jag att mina värdföräldrar kan förklara den värdelösa grammatiken för mig.

Vilken onsdag!

Denna onsdag har verkligen rusat förbi. Den har varit som en berg- och dalbana, med toppar som Mount Everest och dalar som Marianergraven. Allt som allt måste jag säga att det varit den bästa onsdagen hittills och jag har haft fantastiskt roligt trots de dippar vi haft. Vi har gjort chokladmousse, spelat kortspel så korten har flugit över hela huset, vi har målat och varit till marknadplatsen för att öva tricks på sparkcyklarna. Vi har skrattat och en har gråtit, vi har varit arga och vi har varit glada... Men mest av allt har vi haft fantastiskt roligt med leenden på våra läppar.
 
Mitt fina, halvfärdiga konstverk. Bloggläsare får 50% på alla konstverk som kommer säljas i konsthallar i framtiden.
Chokladmoussen som tyvärr förvandlades till en chokladkräm men var lika god ändå.