Sydney, nio månader senare

För nio månader sedan var jag nyanländ i Sydney. Rädd, nervös och osäker. Ett nytt land, en ny familj, en ny livsstil... Egentligen ett helt nytt liv.
 
Jag hade ingen aning om vad som väntade. Om mitt äventyr skulle bli en flipp eller flopp, ris eller ros. Om mina förväntningar varit för höga.

Nu står jag här, nio månader sedan och en lång flygning väntar. En flygning mot hemmet och tryggheten, men samtidigt bort från hemmet och tryggheten.
 
När jag lämnade Piteå och Sverige bakom mig räknade jag ner dagarna. Jag tänkte att "nu är det sista gången jag gör det här". Det är samma sak nu, fast värre. Nu är det sista gången jag gör det här. Jag har besökt min favoritstad för sista gången. Åk buss över Harbour Bridge. Legat och slumrat i botaniska trädgården. Fikat i Darling Harbour.
 
Sett Operahuset.

Min vardag och mitt liv här i Sydney är över. Kvar är jag med en väska och en massa minnen. Glädje, eufori, frihet, stolthet, nya vänskaper. Jag är så mycket rikare.

Mitt äventyr blev en flipp, en ros, allt jag kunnat önska mig och lite till.

This is the last time I do this. This is the last time I walk these streets, smell this air, see the Southern Cross in the sky. For now. Sydney, I'll be back.

Augusti
September
 Oktober
November
December
 Januari
Februari
 Mars
April
Maj
 
Feeling my way through the darkness
Guided by a beating heart
I can't tell where the journey will end
But I know where to start

They tell me I'm too young to understand
They say I'm caught up in a dream
Well life will pass me by if I don't open up my eyes
Well that's fine by me

So wake me up when it's all over
When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself
And I didn't know I was lost

I tried carrying the weight of the world
But I only have two hands
Hope I get the chance to travel the world
But I don't have any plans

Wish that I could stay forever this young
Not afraid to close my eyes
Life's a game made for everyone
And love is the prize

So wake me up when it's all over
When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself
And I didn't know I was lost

Coromandel

Coromandel är en halvö öster om Auckland och min nästa destination. Här besökte jag Hot Water Beach där jag grävde mitt egna spa i sanden och Cathedral Cove, en känd strand där de spelade in The Chronicles of Narnia: Prince Caspian.
 
Mitt spa!
Ser ni gubben? Eller ska jag säga gubbarna...?

Nu när au pair-tiden är över...

Vilken organisation åkte du med?
Jag valde att åka privat, vilket jag inte ångrar för en sekund. Du har mer frihet, men samtidigt riskerar du mycket mer. För mig har det funkat utan problem, fast man har ju hört mardrömshistorier.

Vad har varit det bästa med året?
Alla saker jag fått uppleva, min värdfamilj och mina vänner som jag hittat här borta.

Vad har varit det värsta?
Att alltid bli tagen i andra hand och få offra mina planer om det kraschar med värdfamiljens. Min värdfamilj har dock varit underbar och det är väldigt få gånger det hänt.

Har det varit värt det?
Det har varit värt varenda sekund - euforisk som tuff.

Ångrade du någonting?
Nej. Först när jag kom ångrade jag att jag inte hittade en värdfamilj som bodde i en "roligare" förort som typ Bondi eller Manly. Men ju mer jag kom in i familjen desto mindre tänkte jag så. Nu skulle jag inte byta familj eller förort mot någon annat.

Är du glad att du åkte?
Obeskrivligt glad. Bästa beslutet jag tagit. Jag har aldrig varit så lycklig som jag har varit här borta.

Skulle du rekommendera någon att åka som au pair?
Det beror på vad personen vill göra. Det är ett jobb och inte en betald semester, det är viktigt att komma ihåg. Om du vill resa på dina villkor utan att vara beroende av någon annan skulle jag säga nej, men om du vill uppleva i en kultur, jobba med barn, bo på ett och samma ställe ett längre tag, utsätta dig för kulturkrockar och verkligen leva som man gör i ditt värdland - ja. Gör det.

Gick du upp i vikt något under året?
Personlig fråga. Min vikt har varit en berg- och dalbana. Började med att gå ner i vikt, sedan gå upp, gå ner igen och nu ligger jag nog ganska stabilt (alternativt att jag fortfarande går ner...)

Favoritmat?
Min värdpappas Special Fried Rice. Alla gånger.

Länder du besökte?
Utöver mitt värdland Australien - Nya Zeeland.

Skulle du kunna tänka dig göra det igen?
Både ja och nej. Jag kollar redan på ett nytt au pair-äventyr men om jag ska åka ska det verkligen kännas rätt till 100 % och om något bättre dyker upp i Sverige (utbildning eller jobb) kommer jag att välja det.

Kommer du sakna något?
Jag kommer sakna hela mitt australiska liv. Australien, Sydney, värdfamiljen, att hitta på något med Sara varje helg... Men jag har insett att det är DETTA jag kommer sakna och kommer vilja uppleva igen. Stanna tiden, åka tillbaka till början... Tyvärr går inte det.

Vad är det första du kommer göra när du kommer hem igen?
Äta Lingongrova (skickar du EN snapchat till på Lingongrova är du dödens lammunge, Lisa...) hushållsost, palt, hjortronsylt, åkerbärssylt (hur kommer det att jag har cravings efter det?), farmors hallonsylt från hallonen vid stugan, marabou, lösgodis, mannagrynsgröt, jordgubbskräm, filmjölk, Pettersons magra falukorv, dricka norrmejeriers mellanmjölk... Listan kan göras lång... Skämt åsido! Jag ska hjälpa min syster att flytta och jag ska umgås med min familj och mina vänner. Sedan börjar allvaret med sommarjobb för att spara ihop pengar till nästa äventyr.

Hur har Sydney varit?
Helt fantastiskt underbart. Jag älskar staden och dess omgivningar. Jag älskar kulturen, attityden, folket... Allt!

Hur skulle du beskriva Australien?
Ett otroligt trevligt land. Aussies är trevliga och hjälpsamma, landet är stort men lätt att resa runt i, det är vackert och klimatet är underbart. Kulturen är ganska lik Sveriges, men betydligt mer avslappnad och öppen vilket gör det till en lagom kulturkrock.

Lärdomar under året?
Att allt blir vad man gör det till, ingenting händer om du inte gör något åt saken och att allt går att lösa så länge du verkligen vill lösa det. Om vi ska prata lite mer jordnära lärdomar så kan jag numera hantera en gasspis, fånga vågor, stå upp och svänga på en surfbräda, se var strandens farliga strömmar finns, dra till med en rejäl australisk dialekt (nästan i alla fall...) och jag har absolut lärt mig att vara mer framåt, mindre blyg och kan nu hålla en normal konversation med främlingar.

Hur känner du för att åka hem?
BLÄÄÄÄÄ!!! Ungefär så. Men som jag nämnde, det är NUET jag vill stanna i och än så länge finns ingen tidsmaskin som kan ta mig tillbaka till 19 augusti 2013 eller frysa tiden där den är nu. Det är bara att finna sig i att sommarjobbet i Sverige kallar, hösten har kommit till Australien och att jag måste gå vidare och hitta ett nytt äventyr som kan göra mig lika mycket gott som detta har gjort.

Auckland

En helg i Auckland där jag träffade Teres, gick upp på Mt Eden och bara strosade runt i staden. Besökte även Auckland Museum som jag verkligen rekommenderar!
 
Auckland från Mt Eden

Chocolate Boutique, Parnell
Godaste tacosalladen! Myslunch med Teres.
Auckland Muesum

Cape Reinga

Nya Zeelands nordspets. Började dagen i Auckland, körde hela vägen upp och sedan ner till Whangarei som ligger ungefär tre timmar norr om Auckland. Jag var på resande fot i 12 timmar, elva av dessa tillbringades bakom ratten. Lagom trött tjej som kom fram till Whangarei runt 21-tiden, men som till sin glädje blivit uppgraderad till ett privat rum. Var det vackert? Ja. Var det värt det? Nja.
 
Whangarei Falls

Waitomo Caves

Från Taupo till Waitomo Caves - här gjorde jag mitt grottäventyr, The Black Abyss med The Legendary Black Water Rafting C:o, rekommenderas starkt! Vi repellerade 35 meter, åkte linbana i kolmörker, tittade på lysmaskar, badade i iskallt vatten (10-14 grader varmt), klättrade uppför vattenfall och så mycket mer!
 
Vi hade grisar på mitt hostel! Kultingarna var så små att de kunde rymma från hagen, vilket de såg till att utnyttja. Till slut gav de upp med att försöka hålla dem inne och de fick springa runt fritt!

Taupo

Taupo var ett kort stopp på min resa. Här besökte jag Craters of the Moon, ett geotermiskt område (helt enkelt vattenånga och svavellukt), och Huka Falls, en fors som trots sin mäktighet inte kan jämföra sig med Storforsen hemma.
 

Tongariro National Park

Efter en natt i Wellington plockade jag upp bilen och började min roadtrip. Mitt första stopp vad Tongariro National Park där jag gjorde The Alpine Crossing, en sex till åtta (för mig tog det sju) timmar lång promenad förbi turkosa och klarblå sjöar, Mt Ngaurauhoe (mer känt som Mt Doom i Sagan om Ringen) och en aktiv vulkan (Te Maari Crater). Helt magiskt, ska definitivt börja hika mer och komma tillbaka hit igen.
 
Solnedgång över Mt Ngaurauhoe
Amerikanerna som jag gick med, Jason och Kate.
Mt Ngaurauhoe
Red Crater
Emerald Lakes
Blue Lake
Te Maari Crater

Wellington - omgång 1

Så var dagen kommen - bilderna från Nya Zeeland kommer långsamt ta sig upp här på bloggen. Jobbar så fort jag kan, det enda som kan stoppa mig nu är internetproblem. För det mesta tänker jag försöka låta bilderna tala för sig själv, men ni som känner mig vet ju att jag har lite svårt att hålla tyst...

Den 20 mars landade jag på Wellingtons flygplats och efter en extremt snabb tull (om man jämför med Australien första gången) tog jag mig in till Wellington City med flygbussen. Bodde på YHA Wellington City och för er som inte är bekanta med hostelvärlden kan jag meddela att YHA står för Youth Hostel Association och helt enkelt betyder att hostelet håller en viss standard. Bra nybörjarhostel, med andra ord! Denna dag hann jag inte göra mycket, fixade SIM-kort till min telefon och vandrade runt innan det blev så kallt och blåsigt att jag var tvungen att dra mig tillbaka till hostelet.
 

Mission Beach + Cairns

Det blev en medveten bloggtystnad. Tiden bara sprang förbi och jag bestämde mig för att verkligen njuta av mina allra sista dagar på östkusten.

Mission Beach var destinationen efter Airlie Beach. Nio timmar tillbringade vi på bussen. Strålande solsken och inte ett moln, vi var på lagom bra humör. Inte blev det bättre när vi insåg att vårt hostel låg mitt ute i skogen, tjugo minuter med bil från närmaste civilisation. Om man nu kan kalla Mission Beach för civilisation. Så vad gjorde vi då här? Jo, nästa dag hoppade vi från ett fullt fungerande flygplan, 4000 meter upp i luften. Ja, skydive (eller fallskärmshoppning som man säger på rikssvenska) stod på schemat. Jag var livrädd från det ögonblick jag slog upp ögonen på morgonen tills vi lämnade planet bakom oss. Sedan slog adrenalinet till och det kan vara något av det häftigaste jag gjort i hela mitt liv. Att falla i 120 km/h men att inte känna något, att se marken långt där nere och veta att man trots allt är på väg mot den.. Ja, det går inte att beskriva i ord.
 
Efter vårt skydive hoppade vi på vår sista buss, destination Cairns. Och oj, vad Cairns har varit underbart. Tropisk värme, fest, fina människor, regnskog, vattenfall, barriärrevet, dykning, snorkling... Jag kan omöjligt berätta allt! Jag kommer låta bilderna tala för sig själv när jag har lyckats rensa och redigera. Kämpar just nu med bilderna för Nya Zeeland och tanken är att jag ska börja få upp inlägg från den resan i morgon. Önska mig lycka till!

Whitsunday Islands

Sa har vi satt fotterna pa fast mark, avon om mitt huvud inte riktigt har forstatt det an.
 
Alla protesterade och suckade nar vi nadde Airlie Beachs hamn runt 11-tiden i dag. Vi hade nog alla kunnat stanna ute pa vattnet ett tag till! 23 personer ombord och vi har besokt Whitehaven Beach, snorklat bland koraller (mamma, jag sag Doris! Hon halsar!), solat, sovit under stjarnorna, sett solen ga ner och upp (det var magiskt att sitta och titta pa alla skoldpaddor som kommer till ytan for att andas tidigt pa morgonen med en tekopp i handen), skrattat, haft brodbollskrig... Listan kan goras lang! We've had the time of our life! I kvall ar det efterfest med ganget och sedan ar var tid har i Airlie Beach slut.
 
I morgon bitti tar vi bussen till Mission Beach, en buss vi kommer tillbringa en hel dag pa (ca 9-18). Trodde aldrig att jag skulle saga att jag foredrar nattbussar... Lagger in bilder fran Whitsundays har sa fort jag kan!

Airlie Beach

18 timmar pa resande fot. Sa lang tid tog det for oss att ta oss hit till Airlie Beach. Forst tva timmar till Hervey Bay, sedan fyra timmars vantan pa 12-timmars bussen som tog oss over en natt till Airlie Beach. Den som sager att backpackinglivet ar fabulost ljuger. Tva natter har vi haft i denna lilla hala, en underbar sadan om ni fragar mig. Bad i lagunen (nu nar vi ar sa langt norrut i Australien ar havet fyllt av maneter och hajar, tva saker jag garna klarar mig utan), jag agerade militant konsument och sa valdigt vackra och glada ord till personerna i receptionen pa vart hostel (vi kan latsas som att jag var glad i alla fall... Jag censurerar konversationen for kansliga lasare...), en utgang med tjejerna fran vart hostelrum... Ja, maste saga att Airlie verkligen har levererat!

Om nagra timmar kommer vi aka pa en segling i Whitsunday Islands, en arkipelag som raknas till en av varldens vackraste. Strander, snorkling, fest, sova pa dack under stjarnorna... Tror dessa tre dagar kommer bli helt fantastiska! Tvivlar pa att vi kommer ha nagon mottagning ute till havs, sa rakna inte med att hora nagot fran mig pa ett tag!