Terra Nivium

Så har ännu en vecka passerat och regn och rusk skulle nog beskriva den bäst.

 

Onsdag åkte jag in till Sydney för att möta Sara. Väl inne i stan åkte vi till Broadway där jag bestämt satte mig i sofforna utanför Kmart. Skulle absolut inte shoppa, även om kläderna är billiga. Tyvärr tog Sara så lång tid på sig att jag var tvungen att gå in och leta efter henne och lyckades plocka på mig en tröja och ett par skor längs vägen. Sedan inhandlade jag en begagnad undervattenskamera (det köpet var dock planerat) för 12 dollar från Australiens version av Blocket, Gumtree. Lyckades även få med mig en ryggsäck som jag ska ha för dagsturer under min backpacking. 22 liter av märket Osprey, mycket nöjd! Nu saknas bara den stora väskan på 65 liter... Efter vår shopping åt vi pizza på Pizza Hut (jag kanske snodde dricka... Vi har aldrig varit så olagliga som efter vi kom hit...) och avrundade kvällen med utomhusbio! Bucketlist - check! Sara hade bakat äppelkakemuffins som vi dränkte i vaniljsås.. Mycket gott! Tyvärr började det regna och till en början var det mysigt att se filmen Chicago under paraplyer, men när regnet och åskan tilltog.. Nä, vi gav upp. Men 40 minuter blev det.

Fredag, i dag, inledde jag med ett Skypesamtal med pappa och nu i kväll har jag jobbat lite extra på pizzerian. Tanken var ju att jag skulle jobba några gånger där, men när Sara sedan påminde mig om att jag bara har tre helger kvar i Sydney och hur uppbokade alla är så blev det bara denna gång. Men en gång är bättre än ingen gång och jag hade väldigt roligt! Vek pizzalådor, körde ut pizzor, provsmakade ingredienser och torkade bänkar. Chefen och ägaren T är väldigt trevlig! Han gick runt hela kvällen och sa Inga, Inga, eftersom han hörde fel på mitt namn första gången och trodde jag hette Inga. Ska definitivt gå dit och köpa pizza av honom innan jag åker hem, hans pizza ligger definitivt på plats två på min topplista (Hummelstugans pizza i Åre, surdegsbotten... Yum yum!). Godare pizza får man leta länge efter! Det blev hur som helst lättförtjänta pengar! Nu har jag precis lagt på luren efter att ha ringt både morfar och farmor. Riktigt skönt att höra deras röster. Älskar er <3

 

I morgon är planen att ha tacokväll hos Sophie, marängsviss och Sagan om ringen-maraton! Bra uppladdning inför Nya Zeeland. Sara får ta plats i skamvrån, för hon har aldrig sett filmerna förut...

Lite kuriosa... Hur vet man att man inte varit hemma på ett tag? Jo, man hör norrländskan när man pratar med släktingar...

I går kväll bänkade jag mig framför tvn för att heja fram Sveriges hockeyherrar till en final. Matchen började 23.00 Sydney-tid och pågick till 01.20. Sen var lilla Lina alldeles för uppspelt på grund av matchen och sina framtidsplaner att hon inte somnade förrän mellan 4 och 5.

Strax efter 8 på morgonen ropade min värdmamma i hallen att de åkte iväg till basketen men skulle komma hem innan vi skulle till köpcentret. Detta har jag bara ett ytterst svagt minne av. Men jag tog mig upp, lätt illamående av trötthet, och på eftermiddagen begav vi oss till köpcentret för några snabba ärenden. Köpte ett par pyjamasbyxor för $5 (ca 30 kr) och lite annat välbehövligt innan vi åkte hem och jag totaldäckade i sängen. Sov två timmar, hoppsan... Beställde pizza till middag från pizzastället 15-åringen jobbar på och tittade på Mission Impossible: Ghost Protocol med min värdmamma och 10-åringen... Ja, det var min väldigt intressanta dag.

 

När 15-åringen kom hem från jobbet knackade han på min dörr.
"Lina, can I come in?"
Tydligen så har han fixat ett extrajobb åt mig på fredag kväll! För 15 dollar i timmen kommer jag köra ut pizza! Synd att det här jobbet inte kom tidigare, men pizzerian öppnade för bara någon vecka sedan. Och det är ju bättre än ingenting!

Så var det gjort!

Mycket ångest har det varit runt det här beslutet, men viljan vann. Den 20 mars, alltså om ganska precis en månad, åker jag till Nya Zeeland och stannar där till 10 april.

 

Mycket ska hinnas med under dessa tre veckor. Hela dagen har jag suttit och planerat, pusslat och vänt på slantarna. Just nu ser det ut som att jag kommer hyra en bil och köra runt själv i landet för att försöka se så mycket som möjligt och kunna stanna när jag själv vill.

 

Ännu är inget bestämt till hundra procent, jag ska prata med Peter Pans för att höra vad de rekommenderar att jag ska se och för att få ett prisförslag. Känner dock innerst inne att jag helst inte sitter på en buss på Nya Zeeland. Där är naturen så fantastisk att jag inte vill fånga det genom en fönsterruta.

Den som lever får se, det bär av i alla fall.

 

Flyger från Sydney till Wellington, då börjar äventyret.

I dag känner jag mig för första gången på länge som en duktig au pair. Gjorde alla mina hushållssysslor, lagade mat, diskade undan... Min värdmamma körde 15-åringen till Taekwondon och det är här jag oftast bara säckar ihop och tittar på tv med 10-åringen. Men inte i dag! I dag spelade vi basket under nästan hela tiden de var borta, jag fick honom även att göra sig sängklar och förbereda morgondagens skollunch innan de andra kom hem. Score!

 

Har nu i en timme suttit och skrivit upp saker jag vill se på Nya Zeeland när jag ska dit. Inga biljetter är bokade, men förhoppningsvis tar jag itu med det i morgon. Just nu velar jag om jag ska hyra bil och göra allt själv eller inte. Detta skulle, med boende, kosta mig runt 8000-9000 kronor för hela perioden och jag är tveksamt till om jag ens behöver bilen hela tiden. Är det värt det eller inte? Ska även prata med Peter Pans och få ett quote från dem om vad det skulle kosta för mig att göra NZ med buss, men det skulle vara så skönt att kunna stanna när jag själv vill...

 

Jag är vilse i mina tankar. Biljetten till och från NZ kostar runt 2000-3000 kronor. Råd, någon? Hyra bil eller inte? Sitta instängd på en buss och se allt genom rutan? Är det värt pengarna?

I dag, söndag, trotsade jag ösregn och gick mot bussen till city. När jag ska korsa vägen kollar jag efter bilar och vad ser jag då om inte hunden som lyckats rymma från gården? Jagade ikapp honom (fick honom att stanna med min mest bestämda röst) och släpade hem honom i halsbandet. Han är så känslosam att han får panik när han lämnas ensam om det så bara är på övervåningen när jag går ner till mitt rum. Min lilla voffsing, det gör ont i hjärtat när du gläfser i panik. Väl inne i stan träffade jag Sara och vi satte oss på det enda Starbucks jag inte varit på (check - det var det bästa också) för att prata ihop oss om östkusten innan vi gick till Peter Pans, en resebyrå som specialiserat sig på backpacking. Vi fick ett riktigt bra erbjudande som inkluderade bussresor, boende, utflykter och aktiviteter (Fraser Island, Whitsunday Island, sky dive, Nimbin och barriärrevet är ett urval av det vi kommer göra) och ska försöka boka det till veckan! Sen ska jag bara boka Nya Zeeland så har jag all min backpacking ordnad. Känns fantastiskt!

Så även om det regnar kan man ha det riktigt bra. If you want a rainbow, you have to out up with a bit of rain!

Känner att mitt bloggande blir sämre och sämre. Tänker "nu ska jag blogga om dagen", så slutar det med att jag somnar till Supernatural, Criminal Minds, Sherlock eller andra serier. Så nu gör jag en lång sammanfattning av veckan, för denna vecka har faktiskt varit intressant!

 

Tisdag åkte jag in till stan i hopp om att få träffa Peter Davison, femte doktorn från Doctor Who, men kön stängde runt åtta på morgonen och mina chanser var så små att det bara var att svälja besvikelsen och hitta på något annat. Hoppade därför på färjan till Manly där Sara mötte upp mig och vi kollade på lite surftävlingar.

 

Onsdag åkte jag ännu en gång till Manly efter ett tufft PT-pass på gymmet. Denna gång hade vi ett mål med surftävlingarna; vi ville se Bethany Hamilton, vilket vi också fick. Bethany Hamilton är personen som filmen Soul Surfer (ja, mamma, du har sett den) är baserad på. När hon var 13 år förlorade hon en arm i en hajattack men lyckades ändå bli en av världens bästa surfare! Efter Manly gick jag ut och åt på det lokala hotellet med familjen och hör och häpna! Tack vare teknikförbud så lyckades vi faktiskt ha en konversation under middagen. Fick till och med en kram av 15-åringen!

 

Torsdag hände absolut ingenting. Nada. Rien. Förutom en sak... När jag skulle hämta upp 10-åringen från basketträningen så såg jag några exotiska djur. Vid det här laget är jag van vid kookaburror, kakaduor, possums och allt annat som lever om i detta land, men inget hade kunnat förbereda mig på detta... Utanför anläggningen sprang det lamor! Alpackor! Två stycken om man ska vara korrekt, och efter dem kom en kvinna springandes och viftade med armarna. Väldigt intressant. Tack och lov så lyckades jag ta en väldigt dålig mobilbild av händelsen.

Fredag, i dag med andra ord, har det varit väldigt mycket att göra. Vi började rensa ut massa gamla saker när vi sedan vid lunchtid insåg att hunden inte mådde så bra. Han flämtade, gnällde, skakade, skulle bestämt ligga på golvet vid våra fötter istället för på sin älskade säng (ni förstår inte hur mycket han älskar den, bara hans motvillighet till att inte ligga på den är ett extremt sjukhetstecken), fick panik om vi lämnade honom själv och var allmänt hängig och energilös. Så det bar av till veterinären. Medan de tog olika tester åkte jag och min värdmamma och gav kläder och annat till välgörenhet och unnade oss lunch ute innan vi plockade upp den drogade hunden. Förmodligen har han ont från ryggen som han hade problem med som valp, han mådde betydligt bättre med smärtstillande trots att han var väldigt trött och däckade så fort han kom hem.

 

Däcka ska jag också göra nu, framför Criminal Minds. I morgon måste jag jobba största delen av dagen men på kvällen blir det utomhusbio med Sara och Sophie!

 

I onsdags fick jag min födelsedagspresent av Sara. Jag mötte upp henne i Manly och vi tog sedan bussen till en okänd destination. Överraskningen visade sig vara att vi skulle ut och paddla kajak! Jag flinade hela vägen, älskar att paddla kajak som den kajakguide jag är. Fick även testa paddla dubbelkajak med roder för första gången! Det var helt underbart, trots att vi inte hittade till skeppsvraken... Efteråt bjöd Sara mig på kladdkakemuffins och jordgubbar, hur fin vän har jag inte? Jag valde henne med omsorg.

Fredag gick jag på bio med Sara och svenska Sophie, Nelson Mandela - A long walk to freedom blev det och jag rekommenderar den verkligen! Jag satt tårögd under flera delar av filmen. Sara sov sedan över hos mig och lördag åkte vi till Manly med Louise. Där tittade vi på surftävlingarna och bara mådde gott innan vi gick till Shelly Beach med danska Sophie för att grilla. Proppmätta fick vi ge bort tre hamburgare och sju korvar till tyska backpackers, vi gjorde förmodligen deras dag. Bad och mycket skratt avslutade den kvällen.

I dag, söndag, har jag varit på marknaden i The Rocks med Sara, ätit på Pancakes on the Rocks och sedan mötte vi upp svenska Sophie för lite fika och shopping. Shoppade två linnen och en t-shirt, 10 dollar (60 kronor) styck. Jag kom in i världens shoppingryck, något som är så olikt mig att Sara sa:

"Vem är du och vad har du gjort med min kompis?"

En bra vecka som avslutades med en mycket bra helg!

Min underbara värdfamilj letar nu efter någon som kan ta över efter mig när jag lämnar dem i mitten av mars.

 

Jobbet är, kort och gott, att bo i denna otroliga familj i en förort norr om Sydney. Barnen är 10 och 15 år, det betyder med andra ord att du slipper blöjbyten, vakna till småbarnsskrik och allt annat som tillkommer med mindre barn. De går i skolan under dagarna, vilket innebär att du kommer ha mycket fritid.

 

Jag och Sara hade en anfådd konversation när vi gick uppför Smuggler's Track till Barrenjoey Lighthouse i går.

 

Hemlängtan.

 

Det är ett ord och en känsla som många au pairer ägnar tankarna åt, mer eller mindre. När Sara kom hit hade hon det tufft medan jag hade det lättare. Nu är det jag som får kämpa lite mer medan Sara går runt på små rosa moln.

 

För hur är det egentligen att vara au pair 15 000 kilometer bort från familj, släkt och vänner? Hur är det att bo i en främmande familj och jobba åt dem, lära sig nya rutiner, nya sätt att göra saker på, koka mat på gasspis, stå ut med över 30 grader varje dag utan ett moln eller vindpust, uppleva en ny kultur och ibland bara känna att huvudet håller på att explodera?

 

Ja, det är tufft. Det är jobbigt att bo med sina chefer, prata ett annat språk, förstå hur alla små regler och lagar lyder i ett annat land. Men det behöver inte vara plågsamt.

 

Sara sa något väldigt klokt när vi gick i de branta stentrapporna i våra flipflop. Hon sa att hur mycket hon än längtar efter sina nära och kära och vill träffa dem så vill hon inte det. Hon är nöjd med tillvaron här borta.

 

"Är det jag känner hemlängtan eller längtan efter hemmet?"

 

Längtar jag hem så jag bara vill lägga mig ner på golvet och slå och sparka och gråta ögonen ur mig? Nej.

 

Jag längtar efter att sitta i min egna soffa, dra upp fötterna under mig, dricka te ur min tekopp som jag fick i julklapp från min syster, titta på film på min tv, sova i min egen säng, krocka med min egen mamma i köket... Ja, ni förstår.

 

Jag har en längtan efter hemmet. Men jag vill inte hem, för jag är nöjd med tillvaron här borta. Jag är lycklig, jag njuter av varje dag.

 

Jag är tillfreds. Jag har en längtan efter hemmet, men jag trivs med min tillvaro här.

Ville inte stiga upp när väckarklockan ringde i morse, men nästa äventyr väntade. I dag tog jag och Sara oss till Palm Beach! Tyvärr fick Sophie förhinder, men dagen blev väldigt lyckad i alla fall. Badade i galet stora vågor, låg och stekte på stranden och avslutade med ännu en promenad! Gick upp till Barrenjoey Lighthouse via Smugglers Track som visserligen var kortare än det andra alternativet, men om man ska ta fågelvägen uppför en klippa blir det naturligtvis brant. Trappor hela vägen upp (i flipflops, inte smartaste skovalet) och mina stackars ben skakade. Sara och jag är också förundrade över hur vi alltid lyckas pricka in varmaste vädret när vi gör våra promenader. Bondi till Bronte, Manly Scenic Walk och upp till Barrenjoey, alla tre gånger har kvicksilvret legat på över 30 grader. Men det är så värt det!

 

I lördags mötte jag upp Sophie på bussen mot Manly, alldeles för längesen vi sågs sist! I Manly mötte vi sedan upp Sara som guidade oss via gratisbussarna till Spit Bridge. Därifrån gick vi sedan en promenad på tio kilometer tillbaka till Manly och njöt av den väldigt vackra naturen. Jag hade en träningsvärk som hette duga efter mitt pass med en personlig tränare, men även jag (trots lite gnäll över smärtan i mina ben) orkade hela vägen fram. När jag äntligen kom hem till min förort igen så fick jag födelsedagstårta av värdfamiljen, kändes faktiskt som att jag var värd det också!

 

Min födelsedag avslutades på bästa sätt: middag i Darling Harbour med en god vän. Min födelsedag hade kunnat vara betydligt sämre, som Sara uttryckte det:
"Du hade kunnat ha snö."
Istället fick jag njuta av 32 grader, bra sällskap och en av världens absolut bästa städer.