Terra Nivium

I mitt liv händer ingenting speciellt. Jag träffar vänner och familj, precis som vilken sommar som helst, jag mår skönt och njuter av att hösten faktiskt verkar ha fått fäste i norra Sverige. Mörka kvällar, lite regn, 10-15 grader och enstaka dagar då kvicksilvret klarar av att leta sig uppåt.

 

Att ta på sig stickade tröjor, jeans och kängor, tända ljus och dricka en kopp te i soffan framför en film... Ja, det är hösten när jag tycker om den som bäst. Missförstå mig rätt, jag älskar sommaren, solen och varma dagar och ja, jag vet att "vi kommer hinna med kylan med" som alla så fint påpekar. Men hösten med sin fuktighet, lukten (visste ni att doften som uppstår efter ett regn, regn som träffar torr jord, kallas petrichor och kommer från de grekiska orden petros som betyder sten och ichor, vätskan som flyter i grekiska gudars ådror?) och höga mysfaktor, ja det är då jag trivs som bäst.

 

Det är svårt att förstå att jag om en vecka och två dagar återigen lämnar lilla landet lagom bakom mig och beger mig ut på ett äventyr. Det är som om det inte riktigt når hela vägen in i min hjärna. För ett år sedan var jag nyanländ i Sydney och känslan en vecka innan det äventyret var så annorlunda än vad mina känslor är nu.

 

Det är en vecka och två dagar till Frankrike och jag har inte skrivit klart packningslistan, planerat ett sista hej då med vännerna, fixat försäkring eller växlat pengar.

 

Allt detta var klart två veckor innan jag skulle till Sydney.

 

Jag fick i dag ett mail från min blivande värdfamilj som har varit på semester och jag har därför inte hört av dem på länge, men med deras mail så väcktes längtan efter äventyret igen och jag är nu spänd och ivrig att få göra de sista sakerna på checklistan.

 

När jag planerade inför Sydney svävade tankarna alltid iväg till meningen:
"Tänk när jag sitter på planet till Sydney..."
Under min tid där svävade tankarna då och då iväg till en annan mening:
"Tänk när jag sitter på planet hem och lämnar allt det här..."

Här går vi och väntar på ögonblick i vårt liv, medvetet eller omedvetet, och helt plötsligt är vi mitt i dem. Helt plötsligt sitter vi där med vårt jobb, vårt nya värdland, vår nya vardag, saker som vi förut bara var tankar om framtiden i vårt huvud.

"Tänk när jag sitter på planet till Paris..."