VAB... Igen.
I går VAB:ade jag. 14-åringen hade någon konstig huvudvärk kopplat till ögonrörelser, så han fick åka till läkaren så fort min värdmamma kom hem från jobbet.
I dag VAB:ar jag. Igen. Samma sak för 14-åringen, så i dag var det min tur att åka med honom till läkaren. Blodprov och ny tid hos läkaren i morgon eller dagen efter det. Även 10-åringen är hemma med illamående och huvudvärk, han har hållt min värdmamma vaken sen fem på morgonen.
Så här sitter jag. I går hade jag planerat att träna. Men nej. Då tänkte jag träna i dag. Men nej. Så jag är inte särskilt glad. Nu när jag äntligen har kommit igång med träningen så kan jag inte träna. Min värdmamma väckte mig i morse och frågade om jag skulle stanna hemma i dag, vad kan jag egentligen säga? Nej? Du får stanna hemma från jobbet? Nej. Så jag stannade hemma och sitter och har tråkigt och tänker på gymmet. Och alla som känner mig vet att jag äter när jag är uttråkad. Inte bra. Inte bra alls.
Tre bra saker med dessa två dagar är:
- Jag bokade i går valsafari för mig och Sara! $39 istället för 88, alltså 56 % rabatt. Lite roligt är det att Sara är skyldig mig pengar redan innan hennes första lön, och att hon bokar denna aktivitet redan innan hon är i landet (hon var just då i Hong Kong) och inte ens har träffat mig än! Men det är lite så au pair-livet fungerar. Spontanitet.
- Sara har landat. Hon är i landet, hon är i staden, hon är en bussresa från mig. Awesome, är det enda jag kan säga om det.
- Min värdmamma sa att hon älskade mig i går. Eller, rättare sagt, medan barnen "förolämpade" mig (de tycker om mig egentligen, de är bara precis som mina bröder var en gång i tiden) så säger hon "I love you, even if they don't." (Jag älskar dig, även om inte de gör det.) Sen åt vi Lindt-choklad (och jag är den enda som äter mörk choklad, ha! Och jag älskar det! Vem hade kunnat tro det om mig?).
Nu ska jag gå och äta något. Igen. Hmm...
