Farewell party

I dag åkte jag till Chatswood några timmar och lunchade med Annie, väldigt trevligt! Åt även lax för första gången sedan... Ja... Jag har då inte ätit det här i alla fall! Hemma åt jag det minst en gång i veckan och oj, vad jag har saknat det!
 
När jag kom hem städade jag och min värdpappa upp hela huset och jag hämtade hem 10-åringen tidigare från skolan för att han skulle hinna med sin gitarrlektion innan festen började. Eftersom han byter skola nästa år och missar festen hans nuvarande, soon to be gamla, skola anordnar så drog vi ihop en hejdå-fest här hemma. Runt 25 ungar, poolbad (trots 17 grader och skurar, dock 27 grader i poolen), pizza (de åt 10 pizzor på lika många minuter), glass, chips, godis, läsk... Ett barn spydde för att han åt för mycket!
 
Vi vuxna (vi hade fyra mammor som hjälpte till) satt och drack vin och öl, att höra 25 ungar skrika tär trots allt på krafterna. När de fick se Justin Bieber på TV skrek de som stuckna grisar, till och med killarna, och jag trodde mina trumhinnor skulle spricka. Men vi överlevde, förhoppningsvis med hörseln i behåll, och festen blev lyckad. Städade upp i huset igen, min goa 10-åring stack en chokladbit i handen på mig och nu ligger jag däckad i sängen vilket även han gör skulle jag tro.
 
En mycket bra dag, båda barnen på bra humör (14-åringen, som kom hem med extra pizza åt oss, pratade med mig! Det är stort! Han startade konversationer, ställde frågor och var faktiskt genuint intresserad!) och en värdpappa som har varit på topp när det gäller humor två dagar i rad. Kan inte kalla det annat än en lyckad dag och dessutom tillägga att livet är ganska underbart just nu!

Lägger inte ut några bilder från festen eftersom jag inte frågat barnens föräldrar om lov.

100 dagar: Luciasånger på skånska

På grund av förvärrade omständigheter var min värdmamma tvungen att åka tidigare till England. Kvar är jag med min värdpappa och pojkarna, men de följer efter på onsdag.
 
På grund av detta var det hårt jobb med att få ihop packningen och röja upp i huset, men i går kväll fick jag ändå en ledig stund och åkte in till stan för att träffa Sara och Annie. Tillsammans gick vi till Svenska kyrkan och övade luciasånger i närmare två timmar eftersom vi bestämt oss för att gå med i luciatåget. Gemenskap, humor och svenska, hade verkligen trevligt. Skrattade en hel del, särskilt åt Staffan var en stalledräng... På skånska. Föreställ er en skånsk kille sjunga julegris! Vissa tyckte att vi skulle sjunga alla låtar på skånska, men icke!
 
I går var även en speciell dag. 100 dagar i Australien! Grattis till mig!
 
I dag har jag sagt hej då till min värdmamma och vi var båda två lite darriga på rösten. Hon på grund av nervositet och oviljan att åka, jag för att jag kommer sakna henne. Om lite mer än en månad ses vi dock igen, får fokusera på det istället.
 

Slaveri

Eftersom familjen lämnar landet om en vecka jobbar jag extra mycket just nu. Dels för att hjälpa min värdmamma (som fortfarande har svårt att gå) få klart allting, dels för att jag ska jobba mina timmar som jag tappar när de är borta.
 
Så vi säger skämtsamt att jag slavar. För ja, jag jobbar. Hårt. Ingen rast, ingen ro. Vila får jag göra i graven.
 
Förra veckan var hektisk, så hektisk att jag nästan inte hann få en lugn stund när jag åt lunch. Kastade nästan i mig den ståendes. Inte en chans att hinna med gymmet med andra ord. Nu börjar det tack och lov lugna ner sig och jag lyckades få mig en tupplur i soffan med byrackan när mina värdföräldrar åkte till affären. Ska försöka tigga till mig en och en halvtimmes ledighet i morgon på dagen så jag kan gå till gymmet.
 
Därför är det tyst på bloggen ett tag, men jag tar igen allt när familjen åkt. Då blir det turista runt i Sydney med Annie och Sara!
 

Söndag 20131124 - The Day of the Doctor

Söndagen hade ett tema. Ett tema som inte många förstår sig på.
 
Min favoritserie, Doctor Who, firade 50 år och i simultansände ett jubileumsavsnitt samma tid världen över. På grund av tidszonerna (Doctor Who är brittiskt) så innebar det en uppstigning 06.30 för att mata katten och släppa ut hunden. 06.50 började avsnittet och bara jag och 10-åringen hade orkat släpa oss upp.
 
Ja, min värdfamilj är också Whovians som vi fan kallar oss.
 
Sedan åkte jag till Chatswood och såg samma sak på bio, dock med lite extramaterial och i 3D. Publiken kändes som en enda stor familj. Vi skrek, skrattade och applåderade som en. Vissa hade klätt ut upp sig i fez, t-shirts med Daleks och många hade en sonic screwdriver i handen. Jag såg till och med den tionde doktorn!
 
Sara mötte upp mig efter bion och vi strosade runt i det gigantiska shoppingcentret ett tag innan jag åkte hem för vård av huvud, middag och för att se samma avsnitt igen. En tredje gång.
 
Sen såg jag även dokumentären om hur allt började.
 
För mig var detta en otrolig dag, det går nog inte att förstå om man inte är Whovian. Men jag skulle klassa det som en av de bästa dagarna i Australien, om inte en av de bästa i mitt liv.
 
Vissa kommer bara skaka på huvudet och inte förstå hur en tv-serie kan betyda så mycket, men det gör den. Det är min tv-serie. Den betyder faktiskt så mycket för mig. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker förklara, väldigt få kommer förstå ändå. Så jag lämnar det.
 
Grattis på 50-årsdagen, Doctor Who!
 
23 november i Storbrittanien blev 24 november australisk morgon, om ni nu blev förvirrade.

Lördag 20131123 - En del av Sverige

På lördagen åkte jag in till stan och medan jag väntade på Sara hakade jag på en gratis guidad tur i Sydney som tog mig genom underjordiska gångar från Queen Victoria Building till Pitt Street Mall. Vips, så var Lina vilse! Tog mig tillbaka till slut och mötte upp Sara och tillsammans fick vi väldigt långt söderut i staden till Broadway. In på Target och K-mart för billig shopping (med betoning på BILLIG). Köpte flipflops för fyra dollar (24 kr), schampoo och balsam för fyra dollar, bikini för nio dollar (54 kr, dock bara en tillfällig till jag hittar Bikinin med stort B) och träningsshorts för tio dollar (60 kr). Så ja, billig shopping.
 
Sen gick vi till Svenska kyrkan som hade julmarknad och Lucia. Åt julgröt, fikade lussebullar och drack julmust. Det var nästan så att man grät av lycka! Nästan. Under Luciatåget fick vi dessutom pepparkakor av de som satt bakom oss (jag kan ha råkat spärra upp ögonen och titta länge på burken med en suktande blick, men jag svär att det inte var med flit). Lucia var så fint att jag och Sara bestämde oss för att vara med, i morgon är första övningen för oss och även Annie som äntligen landat i Sydney ska vara med!
 
Tyvärr fick jag migrän, så kvällen var inte alls lika trevlig. Hade väldigt ont i huvudet under andra halvan av Lucia och bussresan var inte alls trevlig. När jag kom hem såg min värdmamma att något var fel, gav mig ett dunderpiller och skickade mig i säng. Så fort jag la mig ner och slappnade av brakade helvetet lös med sura uppstötningar på grund av den extrema smärtan, men jag lyckades släpa mig upp och få i mig lite middag (det var min favoritmat, inte okej...), vilade lite mer och lyckades sedan trycka i mig resten när jag var smärtfri och som en ny människa. Så kan man också tillbringa en lördag kväll!
 
Under näst sista låten, Midnatt råder, fick barnen komma upp och vara med. Så söta!

3 månader

Så har tre månader gått. Halva tiden hos familjen.
 
Nej, vänta nu...
 
Jag har gått över halva tiden hos familjen, med två veckor.
 
Som det ser ut nu kommer jag nämligen bara ha fem månader med familjen, eftersom de åker till England i en månad. Själv stannar jag här och vaktar huset, matar djuren och umgås med min familj när de kommer hit.
 
Ja, det är tråkigt att de åker. Ja, jag har varit lite besviken och bitter. Men jag förstår varför och att de måste åka. Det är personliga orsaker som gör att de åker och jag avslöjar inte mer än så här på bloggen.
 
Jag är välkommen att stanna längre hos dem, antingen före eller efter min backpacking. Eller både och. Än så länge har jag inte tagit något beslut, men tydligen behöver jag inte ens jobba för att få bo här eller för att få använda huset som bas under mina resor runt i landet.
 
Jag har sagt att jag har en underbar värdfamilj förut, va?

Libresse beskriver den första mensen

"Det är som ett husdjur du inte har valt själv. När du väl har fått det är det ditt. Och du måste ta hand om det för många år."

Tack Sara för att du delade med dig av dessa "kloka" ord från Libresses hemsida. Sämre liknelse får man leta efter.

Grått och trist

Stannade kvar ytterligare en natt hos Sara då hon inte behövde sitta barnvakt. Myste bara på då regnet här i Sydney bara fortsätter att ösa ner. Alla väderrapporter säger regn hela veckan och jag och Sara börjar tvivla på om det är Australien vi befinner oss i.
 
När vädret blir grått, trist och inte en strimma blå himmel syns är det lätt att humöret blir detsamma. Jag ser bilder på ett snöigt Piteå, bilder som mina vänner lägger upp. Vissa befinner sig på andra platser i Sverige och världen och bilder ramlar in via Snapchat. Vanligtvis är det en tröst att se att de finns, mår bra och faktiskt tänker på att skicka bilder och filmer till mig. Men när vädret är grått blir man själv grå.
 
Just nu sitter jag och Sara och svär över att vi bor så långt ifrån varandra.
 
Hej, mitt vinterland... Bilder från en roadtrip jag gjorde med min älskade pappa till Jokkmokk i februari.

Sleep over

I går åkte jag till Sara för en myskväll. Lagade middag och åt godsaker framför tvn. Vi var nog båda glada över att ha sällskap; det åskande rejält hela kvällen och regnet smattrade mot rutorna. Till och med hunden var rädd (jag har bättre pli på hennes värdfamiljs hund än vad hon har). Bar ner madrassen till vardagsrummet och sov framför tvn, bara för att vi kunde. Godmorgon!

 

En bra avslutning på en bra dag

Kärlek <3

Mitt namn i tryck

I fredags fick jag en mycket stor ära.
 
I ett kommande nummer av Resa, Aftonbladets resemagasin, har jag skrivit en snabbguide till Sydney.
 
Största delen av fredagen gick åt till att skriva ett första utkast.
 
Söndag bantade jag texten på drygt tusen tecken.
 
Efter det har jag haft tre underbara människor som korrekturläst artikeln, en av dem korrekturläste ingen mindre än Fredrik Backmans senaste bok. Stort tack och många kramar till er, ni var till stor hjälp.
 
Nu sitter jag och klipper och klistrar, fyra viljor ska igenom (korrekturläsarnas inklusive min egen) och jag skulle ljuga om jag säger att det är lätt.
 
"Kill your darlings."
"Döda dina älsklingar."
 
Det visade sig att döda favoritformuleringarna bara skulle vara en svår del i det hela, en annan är att veta hur man ska göra med korrekturläsarnas kommentarer.
 
Håller jag med eller inte?
Ska det verkligen vara så?
Är det min dialekt som får mig att vilja formulera det så?
Är det engelskan som tar ut sin rätt?
 
Jag frågade min syster vem jag ska lita mest på.
Magkänslan, blev svaret.
 
Jag har haft så otroligt roligt under detta lilla projekt, jag älskar trots allt att skriva.
 
I morgon ska den vara inne.

Söndag 20131110 - Whale Watching

I morse steg jag och Sara upp före tuppen... Åtminstone kändes det så! En trevlig överraskning väntade mig, hunden hade uträttat sina behov under natten och vem tror ni får städa upp? Just då var jag inte glad på byrackan. Frukost och sedan in till stan i regnet. 10 lämnade båten från Circular Quay och Erica gjorde oss sällskap.
 
Ja, vi fick se valar. Ja, vi fick se en albatross. Nej, vi fick inte se delfiner.
 
Jag såg väldigt många klippor och en horisont. Men även en stjärtfena, en rygg, valar som andades och en albatross.
 
150 ombord och väldigt många blev sjösjuka, inklusive jag och Erica. Tack och lov klarade Sara sig. Jag har aldrig varit sjösjuk i hela mitt liv och jag har till och med jobbat på en båt.
 
"Think happy thoughts!" fick vi höra.
"Think of greasy sausages." fick vi också höra, men det var mindre trevligt.
 
När vi väl kom iland igen smygåt vi chips inne i ett bibliotek, salt är underbart gott ibland, och sedan åt vi lunch på Pancakes on the Rocks.
 
Bussresan hem var inte den roligaste heller, men det gick bra även om jag fortfarande (kl 23.23) inte mår bra.
 
Trots att det inte riktigt blev som jag tänkt mig så rekommenderar jag Sydney Adventure Cruises av hela mitt hjärta! Väldigt bra personal (även om de pratade om mat när man minst ville höra det) och bra valsafari!

Lördag 20131109 - Bondi till Bronte - Sculptures by the Sea

Bondi Beach
Stairway to heaven
Ni vet inte hur mycket jag offrade för denna bild... Solskydd + skräpig mark = inte bra.
SVERIGE!
Horizon
Tamarama Beach
Bronte Beach

En fullspäckad helg

Vill bara säga att jag lever och bloggar ordentligt i morgon kväll, om jag orkar.
 
Helgen är full med planer. I dag har jag och Sara åkt till Bondi Beach och vandrat 3,5 kilometer i över 30 grader till Bronte Beach. Kustpromenaden var otroligt vacker och den tillfälliga konstutställningen Sculptures by the sea var inte så dålig den heller. The Cancer Council hade flera stationer längs vägen där man fick gratis solskydd och det fanns även gratis vatten. Tillbaka till Bondi fick vi skjuts i en Hyondai ix35, bara för att göra reklam för den. Luftkonditioneringen var himmelsk! Sedan vandrade vi längs med stranden och pratade, kändes väldigt konstigt att vara där och se alla livräddare när man sett varenda säsong av Bondi Rescue.
 
Efter lite problem med fulla bussar (jag somnade faktiskt på bussen från Bondi till Circular Quay) kom vi hem till mig och vi lagade tacos och kladdkaka till min värdfamilj, Swedish style. Väldigt omtyckt! Sara sover här i natt och i morgon bitti åker vi in till stan igen för att åka på valsafari. Just nu ser det ut som att det ska regna men vi får väl hoppas på det bästa!
 
Stairway to heaven

Rullstolsrace

Välkommen till dagens sportrapport. Banan var proffessionellt preparerad och dagens lopp var kort men intensivt. En smal dörröppning och en snäv vändning var inkluderat och att stöta i hindren (väggar, matta, kattlåda, tvättkorg och dramat) gav fem sekunders tillägg per bump.
 
10-åringen inledde starkt och höll ett bra tempo ända fram till vändningen som var långsam men säker. På tillbakavägen slog den tävlande tyvärr i sidan av farkosten i väggen och sedan hjulet i den ihoprullade mattan, vilket gav honom totalt två bumps.
 
Tävlande nummer två, 14-åringen, tappade kontrollen över rullstolen redan från början och kontrollanten fick nästan assistera i vändningen. Domaren tappade nästan räkningen på antalet bumps på grund av ett kraftigt skrattanfall. Den tävlande slutade på totat 22 bumps.
 
Au pairen inledde starkt och höll ett jämnt tempo genom hela loppet. Vändningen var säker och kontrollerad och dagens sista tävlande lyckades ta sig över mållinjen utan en enda bump.
 
10-åringens tid. Med två bumps i bagaget innebär det ett tidstillägg på totalt tio sekunder. Slutgiltig tid: 1:20,54.
14-åringens tid. Med sina 22 bumps fick den tävlande en minut och 50 sekunder i tilläggstid. Slutgiltig tid: 3:15,24.
Au pairens tid. Ett skickligt genomfört lopp innebar ingen tilläggstid. Slutgiltig tid: 56,05.

Vinnaren blev ingen mindre än au pairen med 10-åringen inte alltför många sekunder efter. 14-åringen intog tredjeplatsen. Det var allt från dagens sportrapport.

Ang förra inlägget

Jag skriver bara för att förtydliga en sak.
 
Förra inlägget var skämtsamt. Tack och lov tog de skåningar som läste det inte illa upp.
 
De skrattade.
 
Kanske tar det en skåning för att skratta åt det där. Kanske var det lite för internt mellan mig och min lilla skåning.
 
Om det nu var någon som gjorde det får de gärna kommentera, en liten ledsen smiley räcker, så kan jag skriva en personlig ursäkt, antingen här på bloggen eller i ett mail (bara jag kan se er mailadress som ni skriver in när ni kommenterar).

Skånska...

Jag har ju som sagt en skåning här. Sara. Min lilla skåning.
 
Vi har dock lite problem. Eller hon har.
 
Hon har en jättesöt dialekt, en fin skånska faktiskt. Jag trodde den skulle vara mycket... Brutalare.
 
Men hon har chockat mig rejält.
 
Hon säger chokladet när hon ska säga choklad i bestämd form, men alla normala människor vet ju att det heter chokladen. Det blir till och med rödmarkerat på datorn om man skriver chokladet! Fast om man ändå vill plocka fram Svenska Akademiens Ordlista så kan jag bespara er detta genom att meddela att det står följande:

Choklad [-a'd] s. -en -er
 
Hon hävdar att chokladet är en choklad, nej förlåt... Ett choklad i bestämd form, och chokladen är plural bestämd form.
 
Inte nog med det, för nej, galenskaperna slutar inte här. Hon säger fikan istället för fikat när det kommer till bestämd form. Ett litet exempel:

"Jag har glömt fikan."
"Jag har glömt fikat."
 
SAOL:
 
Fika s. -t
 
Men hon insisterar på att göra det till ett n-ord.
 
Sen tjatar hon om att saker är tradigt, alltså tråkigt, och så långt kan jag sträcka mig och säga att det är okej. Det är faktiskt ganska gulligt, så hon kan få säga det. Hon kommer säkert att ha hjärntvättat mig till att säga det till slut. Men chokladet och fikan får hon sluta med innan jag går upp i atomer...

Manly med Sara

Tidigt (enligt mina mått mätt, gick hemifrån tjugo i tio) i går morse tog jag bussen till Manly för att träffa Sara. Himlen var till en början väldigt grå och trist, men trots detta var luften varm och vi låg och njöt på stranden. Vid ett-två tiden klarnade det upp och solen började gassa! Vi vandrade även runt på the Corso, Manlys gågata och vi hittade till både Fika Swedish Kitchen och Nordic Fusion. Det förstnämnda är ett café som säljer svensk fika såsom köttbulls- och skagenmackor, chokladbollar, kanelbullar och svenskt bryggkaffe. Även svenskt godis och annat smått och gott finns att köpa, precis som på Nordic Fusion. Marabou, kexchoklad, Ahlgrens bilar, ostbågar, grillchips, dipp, pärlsocker, Blå Band såsmixer... Massa saker helt enkelt! Det blir definitivt ett återbesök.
 
I dag kom min värdmamma hem efter några dagar på sjukhuset efter sin operation. Nu är mitt jobb ganska likt det jag gjorde under sommaren hemma, nämligen personlig assistent. Hjälpa henne att förflytta sig, servera henne middag, allt hon kan tänka sig behöva. Tyvärr var det inte det roligaste jobbet hemma i Sverige, men som Sara sa... Jag har i alla fall en bra brukare nu. Det känns skönt att faktiskt kunna hjälpa till, vi har blivit ganska bra på förflyttningarna vid det här laget.
 
Inne på Fika pratade vi svenska med en i kassan... Förklarade att jag jobbade som au pair, men hon drog slutsatsen att Sara var backpacker! Vet inte riktigt vad det säger om Sara...

Picknick i Botaniska

Började dagen med att springa till bussen. Det är roligt hur den alltid är sen när man är tidig, men så fort det är på håret med tid så är den där på utsatt tid. Inne i stan jagade jag lunch länge innan jag bestämde mig för sushi och TimTams till efterrätt. Sen mötte jag upp Sara i Circular Quay och vi gick vidare till Botaniska trädgården för att mysa där. Satt där ett bra tag och bara pratade innan vi gick för att möta upp Sara (som nu går under Perth-Sara eftersom hon var au pair där) och hennes kompis Nathalie. Har läst Perth-Saras blogg länge så det var väldigt roligt att träffas! Vi fikade på Max Brenner, ett chokladcafé, och hon i kassan pratade svenska. Jag hade redan satt mig när de andra upptäckte det, så när Sara kom och sa det sen råkade jag skrika ut min förvåning över hela caféet. Woopsi... Efter det visade vi dem Operahuset och Harbour Bridge och vi vandrade runt Circular Quay.
 
Jag åkte hem för att skjutsa 14-åringen till en fest, men sedan kom värdpappan hem och gjorde det i alla fall vilket gjorde mig lite irriterad. Jag släppte allt för att göra det, så behövdes det inte. Men är man en snäll au pair så är man, har kommit över irritationen nu. Jag hade ändå blåsor under fötterna från dagens promenader, så det var dags att ta sig hemåt. I morgon åker jag till Manly för att må gott på stranden med Sara, det har vi förtjänat!