Detta kallas jobb
Stiga upp vid en tidpunkt som kändes som tidigt-som-(sätt in passande svordom). Trycka i sig frukost mot sin vilja. Cykla till stället där man ska vara. Vara där 15 minuter innan man egentligen ska vara där så man kan stå ute och njuta av den där gula eldbollen i skyn som behagade att visa sig för första gången den här sommaren. Gå in. Se till att en person äter frukost. Sitta och läsa au pair-bloggar (och sakna bokmärkena på datorn otroligt mycket. Ska nog jobba med bloglovin' trots allt) i ett antal timmar samt gå på Ica. Göra lunch. Sitta med telefonen och titta på den blå himlen utanför fönstret eftersom den andra personen i din närhet inte vill gå ut. Förbanna sig över att det regnar när den andra personen i din närhet äntligen vill gå ut. Vänta otroligt många timmar. Laga middag. Nu ska jag vänta i otroligt många timmar till och kommer förmodligen behöva ladda telefonen en tredje gång.
