I miss you, my friend

Funderade ett tag på att ta ett kort på min tomma, stirrande blick men kände att jag kanske skulle bespara er det. Den senaste tiden har jag jobbat, jobbat och jobbat, därför blev det tyst här. Sju timmar på fredagen, 14 timmar både lördag och söndag tar ut sin rätt. Sov som en klubbad säl i natt och steg upp halv tolv, vips så var den dagen borta!
 
Så vad har hänt? Jo, jag har varit tvungen att säga hej då till min mycket goda vän sedan årskurs sex. Och jag fick inte ens en hej då-kram, utan allt fick äga rum på Facebook. Hon är nämligen i sitt hemland Polen och kommer inte hem förrän den 16 augusti. Som ni kanske vet lämnar jag Piteå dagen innan. Jag försöker verkligen se det som ett "vi ses" men det är svårt, hon ska nämligen dessutom plugga psykologi i Polen (way to go, jag visste att du skulle klara det och jag är så glad för din skull!!!) så det här med att ses kommer inte kunna ske så ofta.
 
Känns som att jag bara babblar på, vad jag vill ha sagt är;
Vi ses. Jag vill inte säga hej då, hej då känns som att det avslutar vår vänskap. Så jag säger vi ses, jag kommer sakna dig och ja, du kan skryta om att du har en vän i Australien. Jag kommer sakna att skicka lappar med dig och att sitta och vara jobbig med dig på lektionerna. Om det är meningen att det ska göra så här ont i hjärtat vet jag inte hur mycket jag orkar med.
 
<3


Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar