Terra Nivium

Jag har varit alldeles för trött och nervös över mitt projektarbete för att kunna blogga om det fantastiska som hände i lördags. Och när jag skulle blogga i fredags försvann inlägget, så jag får väl börja där:

Fredagen spenderade jag med Lisa. Vi började med en middag på Thai Garden med mamma, min syster och hennes pojkvän. Sedan körde vi till Willy's där vi handlade godis i otroligt snygga Star Wars-burkar...


Mumma...

Yoda och Darth Vader (som fanns i lakrits, men jag hatar lakrits)! Fina citat på burken: "Help me Obi-Wan Kenobi; you're my only hope." "The Force is what gives a Jedi his power. It's an energy field created by all living things. It surrounds us and penetrates us. It binds the galaxy together."

På lördag morgon steg jag och Lisa upp för att ge oss ut och paddla på Skärgårdsfesten. Totalt var vi runt 15 personer och vädret var verkligen på vår sida! Så efter en kort tur för att visa upp oss så hoppade jag och min kompis/kollega Elin ur kajakerna för att möta upp Sjöräddningen. Med dem gick vi till räddningshelikoptern som flugit dit från Umeå för att göra en uppvisning med oss. Så efter en kort säkerhetsgenomgång av helikoptern och hur allt skulle gå till. Efter det drog vi på oss torrdräkterna och satte oss i kajakerna för att sedan kapsejsa och plockas upp av ytbärgare. Det här var något av det roligaste jag gjort!


Flygmaskin

Excited girl har dragit på sig torrdräkten och gör sig redo...

Action! Jag ska få bättre bilder som en sjöräddare tog, men även min "handledare" i kajakprojektet som tog med teleobjektiv.

Efter vi hade paddlat ut så tog det ett tag innan vi hörde helikoptern. Vi hade fått instruktioner om att välta så fort vi såg helikoptern välta, vilket vi gjorde. Men medan de gjorde en runda och läste checklistor så hann vi ligga i vattnet i runt 10 minuter. Sedan dök de upp och ytbärgaren pekade ut mig som nummer ett. Efter att ha blivit nervinschad simmade han fram till mig och började dra i mig för att ta på mig selen de har, men det var svårt att förstå vad han ville eftersom helikoptern lät och drog upp väldigt mycket sjö. Men helt plötsligt hade jag selen runt mig och han snurrade runt mig för att jag inte skulle få allt vatten i ansiktet medan de började vinscha in oss (första stunden släpas man nämligen in under helikoptern). Snällt nog försökte han även skydda mitt ansikte, men jag lyckades i alla fall få mig en kallsup innan jag helt plötsligt befann mig i luften med ytbärgaren. Och strax efter det var jag inne i helikoptern. Allt gick otroligt fort och jag lovar att jag inte hann njuta av utsikten. Jag var så otroligt fokuserad på att försöka minnas vad som hände. Elins räddning blev lite mer komplicerad och tog lite längre tid eftersom en prick (stolpe som märker farleden för fartyg) var i vägen. Men efter en stund satt hon med mig i helikoptern, genomdränkta men torra innanför dräkterna (tack och lov!). Vi lyckades även få oss en liten tur med helikoptern då vi cirkulerade över stan innan vi åter landade på Brandstationen.

Var det läskigt? Jag var hur nervös som helst innan, men det enda jag kunde göra var att lita på proffsen och slappna av. Under tiden allt hände var jag inte alls rädd eller nervös. Var det roligt? Roligt är inte ett tillräckligt starkt ord. Skulle jag göra om det om jag fick chansen? Utan tvekan!

Långt inlägg, här får ni en potatis.